Laestadianism

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Kristendom: Lutheranism
Väckelserörelser i Finland

Laestadianism är en luthersk väckelserörelse, präglad av karismatiska yttringar (liikutuksia) som tungotal, jubelro och helbrägdagörelse. [1]

Rörelsen, som är uppkallad efter botpredikanten Lars Levi Læstadius, spred sig snabbt över Nordkalotten, där den fortfarande har ett stort inflytande i vissa bygder i bl a Malmfälten och Tornedalen. Hos samerna kom den att förändra mångas livsföring och minska alkoholmissbruket.

Rörelsen har senare även spridit sig till USA.

Laestadianer hälsar traditionellt på varandra med frasen "Guds frid" eller "Guds fred".

Lars Levi Laestadius (1800-1861)

Den laestadianska gudstjänsten karaktäriseras bland annat av en offentlig syndabekännelse med karismatiska inslag där församlingsmedlemmarna gråtande ber varandra om förlåtelse för begångna synder. Syndakännedomen kan till exempel uppstå i samband med skildringar av Jesu lidanden. Laestadianismen har en särskild musikalisk tradition där sången leds av en försångare, lukkari.

Laestadianerna organiserar egna församlingar trots att de kvarstår som medlemmar i Svenska kyrkan. Laestadianerna baserar sin religionBibeln och på Luthers och Laestadius skrifter och postillor. Ett karaktäristiskt drag för laestadianerna är att de organiserar stora samlingar med anhängare från olika länder. För västlaestadianerna är den viktigaste samlingsorten Gällivare där man har årligen julsamlingar. För östlaestadianerna är den viktigaste samlingsorten Pajala där Laestadius dog och där även Læstadiusgymnasiet ligger.

Laestadianerna håller "söndagsbön" (gudstjänst) varje söndag på många platser.

Laestadianismen är ett viktigt inslag i kulturen i svenska Tornedalen. Även hos samerna är laestadianismen en stark religiös inriktning; i bägge fallen torde det spelat in att man inom laestadianismen använt både tornedalsfinska och samiska som predikospråk. Den största gruppen i världen är gammallaestadianism.

Idag är laestadianismen splittrad i en östlig och en västlig riktning.

Innehåll

Östlæstadianer

Den s k östliga riktningen kallar sitt eget trossamfund i Sverige för fridsförsamlingarna. Den här rikningen är den i nuläget starkaste rikningen av laestadianismen i Sverige med sina 3000-5000 medlemmar [2]. Riktningen har speciellt starkt fäste i Laestadius hemtrakter och tornedalen. I Finland kallas riktningen även rauhan-sana och har runt 6000 medlemmar.

Östlæstadianerna är organiserade i två organisationer i Finland. Lähetysyhdistys Rauhan Sana som är den finska föreningen och dess svenskspråkiga systerförening LFF Laestadianernas Fridsföreningars Förbund.

Bland finlandssvenskarna är den här riktningen av laestadianismen dominerande och man samlas varje år till möten i svenska österbotten som samlar runt 6000 deltagare främst från Finland, men också från Sverige och Norge. Programmet på mötena är traditionsbundet och består av predikan och sång, samt natvardsfirande där deltagarna ofta gråtande ber varandra om förlåtelse.

De sammankomster som LFF organiserar tolkas alltid till svenska och finska.

Gammellaestadianismen

I början av 1900 talet kom en ny riktning som senare kom att skilja sig från östlaestadianismen att växa fram i Finland, den såkallade gammellaestadianismen. Den här rikningen organiserade sig runt SRK (Suomen Rauhanyhdistyksien Keskusyhdistys), som grundades 1914, och är ledd från Uleåborg. De svenskspråkiga östlaestadianerna i Sverige och Finland anslöt sig egentligen aldrig till den här nya rikningen, och 1934 fick man tillskott då ett antal finskspråkiga församlingar lösgjorde sig från gammellaestadianismen och anslöt sig till den ursprungliga östlaestadianismen [3].

De här församlingarna är i dag organiserade kring Lähetysyhdistys Rauhan Sana medan de ursprungliga östlaestadianerna i Finland är organiserade kring LFF (Laestadianernas Fridsföreningars Förbund) [4].

Västlæstadianer

Västlaestadianismen, eller de förstfödda, är en av de största grupperna som uppstod vid laestadianismens stora splittring i början av 1900-talet. Riktningen är den näst största i världen och har cirka 25 000 anhängare [5]. Västlaestadianismen skiljer sig från andra riktningar genom sin betoning att bära på den ursprungliga laestadianismen, vilket innebär band till de förstföddas församling i Lappland.

Begreppet förstföddas församling hittas i Bibeln Hebreerbrevets tolfte kapittel. Församlingen i senska lappland fungerar fortfarande som rörelsens moderförsamling, dit man vänder sig vid problem och spörsmål. I lappland bor också rörelsens ledande predikanter, de äldste, som församlingen skickar på predikoresor runt andra länder.

Den västliga riktningen har alltmer tagit avstånd från Svenska kyrkan som man anser blivit "förvärldsligad". Vid en så kallad storsamling i Kiruna 2001 beslutade man att låta sina egna predikanter dela ut nattvarden [6] och man förrättar numera även konfirmation och dop i egen regi.

Västlaestadianerna talar emot de skadliga effekterna av oanständig musik, film (inklusive TV-tittande), preventivmedel etc. Västlaestadianerna menar även att kvinnor, enligt Bibelns ord, skall dölja håret under gudstjänst (vilket laestadianer gör med hilka – på svenska "huckle"). Västlaestadianska samlingar brukar man inleda med att läsa Laestadius predikan.

Inom den svenska västlaestadianismen finns de största församlingarna i Kiruna, Gällivare, Luleå och Knivsta.

Se även

Källor

  1. När folket i norr nyktrade till Kyrkohistoriskt nedslag, Katarina Matala
  2. lestadiolaisuus.info Lestadiolaisuus Ruotsissa. läst 2009-03-23
  3. Dosent Jouko Talonen Lestadiolaisuuden hajannukset läst 2009-04-14
  4. LFF Laestadianernas Fridsföreningars Förbund. läst 2009-03-24
  5. Iustitia 14, STI-aikakauskirja, Lestadiolaisuuden monet kasvot, 2001, ISBN 952-9857-11-X, sivu 24
  6. Sändaren, nr 4 2001

Externa länkar

Personliga verktyg