Större kudu
Från Rilpedia
?Större kudu Status i världen: Livskraftig (lc)[1] |
|
---|---|
Systematik | |
Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
Rike: | Djur Animalia |
Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass: | Däggdjur Mammalia |
Ordning: | Partåiga hovdjur Artiodactyla |
Familj: | Slidhornsdjur Bovidae |
Underfamilj: | Oxdjur Bovinae |
Släkte: | Tragelaphus |
Art: | Större kudu T. strepsiceros |
|
|
§Tragelaphus strepsiceros Auktor: Pallas, 1766 |
|
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
Större kudu (Tragelaphus strepsiceros) är Afrikas näst största antilop efter älgantilopen. Den större kudun är en antilop som tillhör familjen oxdjur och man hittar den främst i öst- central och södra Afrika. Den håller till i halvöppna skogssavanner i Eritrea, Tanzania, Zambia, Angola och Sydafrika. Den har för vana att helt undvika öknar och grässlätter.
En hane kan ha en mankhöjd på ungefär 150 centimeter och den kan väga upp till 315 kilo. Hanens pälsfärg varierar mellan olika individer men för det mesta är de antingen rödbruna, brungrå eller gråblå. Hanen har också en kam av päls som går i från nacken hela vägen över ryggen till svansen och den har ytterligare en kam som går på undersidan av halsen fram till under frambenen. Kudun har också mellan 5-10 vertikala vita linjer på sidorna och en strimma i ansiktet som förbinder ögonen. Hornen är stora och spiralvridna och kan nå en längd på ungefär 120 centimeter.
Honan är mindre och har en något ljusare färg. Men de har samma vita vertikala linjer på sidorna som hanen.
Den större kudun är för det mesta aktiv på morgonen och på kvällen då den söker föda. Mitt på dagen brukar den ligga i skuggan och vila. Deras diet består av frukt, löv, gräs och rötter. Fastän kudun inte flyttar långa sträckor i normala fall kan den under torrperioden gå långa sträckor för att hitta vatten.
En ko är dräktig i ungefär 240 dagar (cirka 8 månader) och hon brukar få en kalv, i sällsynta fall kan hon få två stycken. Så fort kalven föds brukar hon gömma undan den där rovdjur har svårt att hitta kalven och hon går och ser till den och låter den dia med jämna mellanrum. Efter ungefär två veckor är den stark nog att följa med sin mor.
Den större kudun är bytesdjur för lejon och leopard, men även människan. Kuduns vana att efter en flykt stanna och titta om faran är borta gör det lätt för jägarna att skjuta kudun. Men i huvudsak litar kudun på att buskarna och snåren ska hjälpa dem att undkomma rovdjur. Den större kudun är inte uthållig och stark nog för att springa ifrån ett rovdjur.
Källor
- Delar av texten är fritt översatt i från den engelska Wikipedian.
- Afrikas däggdjur- Kai Curry-Lindahl – Färgserien – (1984) – ISBN 91-1-834122-5
- Djurens underbara värld – Band 5 – Bokorama – (1983) – ISBN 91-7024-055-8
Noter
- ↑ Tragelaphus strepsiceros på IUCN:s rödlista, auktor: Antelope Specialist Group 2008, besökt 27 februari 2009.