Från Rilpedia

Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (maj 2009)

Den här artikeln anses undermålig och kan behöva skrivas om helt för att leva upp till Wikipedias artikelstandard. Diskutera frågan på diskussionssidan och förbättra gärna artikeln. Var uppmärksam på artikelns innehåll.

Kosovokriget
Del av Jugoslaviska krigen
Medurs uppifrån: Sönderbombad regeringsbyggnad i Belgrad, bil täckt med rasmassor, grav med döda UÇK-medlemmar samt en amerikansk F-15E som lyfter.
Datum 24 mars 1999 - 10 juni 1999[1] Plats Förbundsrepubliken Jugoslavien, Kosovo Utfall NATO-seger, Jugoslaviska trupper dras tillbaka från Kosovo, NATO och FN går in med fredsbevarande styrkor.
Stridande
Jugoslavien	NATO UÇK
Befälhavare
Slobodan Milošević Dragoljub Ojdanić	Wesley Clark Sulejman Selimi
Förluster
1 500 döda soldater 100 pansarfordon 8 stridsplan ca 2000-3000 civila döda 200 000 flyktingar (efter serbiska styrkornas uttåg)	NATO: 2 döda NATO-soldater 2 stridsplan UCK: UCK förluster okänt ca 10 000-11 000 civila döda 863 000 flyktingar och 590 000 tvångsförflyttade (under det pågående kriget).[2]

Kosovokriget var det krig som 1999 utkämpades i Kosovo och övriga delar av dåvarande Jugoslavien som en del av de jugoslaviska krigen.

Innehåll 1 Bakgrund 2 Krigsförloppet 3 Efterspel 4 Referenser 5 Se även 6 Externa länkar

Bakgrund

Konflikten hade pågått sedan början av 1990-talet då Slobodan Milošević, den dåvarande jugoslaviske presidenten, inskränkt Kosovos autonomi, vilket provinsen haft sedan 1969. Kosovoalbanerna protesterade och utropade den självständiga Republiken Kosovo, vilken dock bara erkändes av grannlandet Albanien, och vägrade samarbeta med myndigheterna. Milošević svarade med avskedandet av alla kosovoalbaner i offentlig sektor och andra trakasserier, vilket ledde till våldsamheter mellan serbiska militärer och albanska invånare i Kosovo i mitten av 1990-talet. År 1996 började gerillan UÇK attackera serbiska mål, vilket i sin tur ledde till repressalier från den serbiska polisen och senare, när konflikten eskalerat, även den jugoslaviska militären som med direktiv av den serbiska presidenten Slobodan Milosevic inledde en offensiv mot gerillan.

Krigsförloppet

Omvärlden började få upp ögonen för konflikten, och parterna samlades i Rambouillet i Frankrike i februari 1999 för att förhandla. Detta misslyckades dock, och den 24 mars inledde Nato bombningar av Jugoslavien. Som en del av Natos slutliga ultimatum till Jugoslavien ingick ett krav på att de internationella stykorna skulle inleda en de facto-ockupation av hela landet (inte bara provinsen Kosovo).^[3] Enligt en högt uppsatt anonym amerikansk regeringstjänsteman så ställdes medvetet högre krav än vad serberna skulle acceptera, serberna "behövde lite bombning" och de skulle de få.^[4]

Bombningarna riktades mot militära mål men även mot den civila infrastrukturen, städer som Belgrad och Novi Sad var särskilt utsatta. Det serbiska kraftnätet slogs ut vilket bland annat fick som följd att vattentillförseln för den sebiska befolkningen ströps när vattenpumparna inte längre fick ström.^[5][6] Enligt befälhavaren för Natos luftkrig, generallöjtnant Michael C. Short, så gick strategin gentemot den serbiska befolkningen ut på följande:

”	Om du vaknar upp på morgonen och du inte har ström i huset och ingen gas till spisen och bron du tar till arbetet är borta och kommer att ligga i Donau de nästa 20 åren, då tror jag att man börjar fråga sig, 'Hej Slobo, vad handlar allt det här om? Hur mycket mer av det här måste vi stå ut med?' Och vid någon punkt gör du övergången från att applådera serbisk tuffhet gentemot omvärlden till att börja tänka på hur ditt land kommer att se ut om detta fortgår.	”
— Michael C. Short, [7]

Ett exempel på direkt civila mål som bombades var det serbiska socialistpartiets högkvarter i Belgrad (beläget i ett bostadsområde) där Nato beräknade att bombanfallet skulle döda eller skada 250 civila, förutom 50-100 skadade eller dödade ickemilitära partimedlemmar/regeringsanställda.^[8] Ett annat civilt mål som bombades avsiktligt var den serbiska statstelevisionens byggnad där 16 människor dödades och 16 skadades.^[9] Ett kontroversiellt bombanfall träffade den kinesiska ambassaden (tre personer ur ambassadpersonalen dödades) vilket Nato hävdar var ett misstag. Enligt en undersökning utförd av The Observer och danska Politiken bombades den avsiktligt på grund av att ambassaden använts som återsändningsstation för den jugoslaviska arméns radio.^[10] Även albanska mål träffades av misstag, bland annat dödades 50 personer då en bomb slog ner i ett flyktingläger. Nato utförde uppemot 38000 flyguppdrag under hela kriget.^[11] 35% av ammunitionen som användes under hela bombkriget var precisionstyrd ammunition.^[12] 2472 klusterbomber släpptes ner över Jugoslavien vilka lämnade efter sig tusentals oexploderade småbomber som ännu 2009 utgör en fara för civilbefolkningen.^[13] Omkring 1 800 civila serber dog i bombningarna av Serbien. Den jugoslaviska armén anklagades tidigt för att utföra massmord och systematisk etnisk rensning. Enligt Natos överbefälhavare Wesley Clark så var det "helt förutsägbart" att serberna skulle eskalera sitt våld mot albanerna efter att Nato inledde bombningarna.^[14] Siffror på upp till 400 000 dödade cirkulerade. Omkring 800 000 Kosovoalbaner drevs på flykt och omkring 10.000 civila albaner dog under den serbiska offensiven.^[15] Den serbiska militären förstörde totalt 649 moskéer, varav vissa var femhundra år gamla, och vanhelgade och delvis förstörde 234 andra moskéer.^{[källa behövs]}

Milošević gav upp den 10 juni och drog tillbaka de serbiska styrkorna från Kosovo. FN tog då makten i provinsen och KFOR-styrkan sattes in för att skydda civilbefolkningen. Trots KFOR:s närvaro drevs 200 000 serber och romer på flykt genom etnisk rensning utförd av albanska grupper.^[16]

Efterspel

Efter att ha avsatts en tid efter kriget ställdes Slobodan Milošević i oktober 2001 inför rätta vid internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien i Haag för påstådda krigsförbrytelser i Bosnien, Kroatien och Kosovo, men dog innan rättegången hann avslutas.

Referenser

1. ↑ Operation Allied Force
2. ↑ Rapport till internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien om antalet döda och flyktingar under kriget
3. ↑ Chomsky, Noam The New Military Humanism, ISBN 1-56751-176-7, sid 107
4. ↑ What Reporters Knew About Kosovo Talks—But Didn't Tell fair.org som citerar källor från The Nation och Cato Institute
5. ↑ CRISIS IN THE BALKANS: THE SERBS; No Water, Power, Phone: A Serbian City's Trials nytimes.com
6. ↑ CRISIS IN THE BALKANS: BELGRADE; Reduced to a 'Caveman' Life, Serbs Don't Blame Milosevic nytimes.com
7. ↑ Washington Post a "Useful Tool" for NATO? fair.org som citerar en intervju i Washington Post [1]
8. ↑ Washington Post a "Useful Tool" for NATO? fair.org som citerar Washington Post [2]
9. ↑ Propaganda or Patriotism? fair.org som citerar Amnesty Internationals rapport "Collateral damage" or unlawful killings? Violations of the Laws of War by NATO during Operation Allied Force
10. ↑ Nato bombed Chinese deliberately guardian.co.uk
11. ↑ Federal Republic of Yugoslavia: NATO violations of the laws of war during Operation Allied Force must be investigated amnesty.org
12. ↑ Civilian deaths in the NATO Air Campaign Human Rights Watch
13. ↑ Cluster Bombs Threaten Thousands in Serbia Inter Press Service
14. ↑ CONFLICT IN THE BALKANS: THE OVERVIEW; NATO LAUNCHES DAYTIME STRIKE; MILOSEVIC RESISTING FIERCELY; TWO SERB JETS ARE SHOT DOWN nytimes.com
15. ↑ Rapport till internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien om antalet döda och flyktingar under kriget
16. ↑ After the 'Humanitarian' War fair.org som citerar en rapport från European Roma Rights Center [3]

Se även

• Jugoslaviska krigen

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Kosovokriget
  Bilder & media
• Säkerhetspolitik.se - Artikel om Kosovo
• Om Europas framtiden med Kosovo som exempel
• Rapport till krigsförbrytartribunalen i Haag om antalet döda och flyktingar under kriget