Krematorium
Från Rilpedia
Krematorium (av latin cremo "förbränna", "bränna upp"), anläggning för kremering (eldbegängelse), d.v.s. förbränning av stoftet efter en avliden person. Krematorier är idag oftast inrymda i byggnader tillsammans med gravkapell. Ett av de tidigare krematoriekapellen var det tredubbla kapellet på Skogskyrkogården i Stockholm, som byggdes på 1920-talet. Skogskyrkogården är på grund av sin ovanliga arkitektur upptagen på världsarvslistan.
De flesta kremeringsugnarna drivs med brännolja, och temperaturen i ugnen stiger en bra bit över 1000°C när stoftet förbränns. Av en normalstor människa blir det drygt 3 till 5 kilo aska (efter att eventuella metallproteser silats bort), som samlas i en urna för gravsättning i urngrav eller minneslund. Vid full drift kan i en krematorieugn kremeras fyra till sex stoft per dag.
Under 1990-talet ålades landets krematorier att installera särskilda avskiljare för kvicksilver i och med att man blivit uppmärksam på att amalgamet i de avlidnas tänder kan ge halter av metalliskt kvicksilver som överstiger de allt lägre gränsvärdena. Trots detta oroas många fortfarande för utsläppen från krematoriernas skorstenar.
Nazityskland
Under andra världskriget använde nazisterna särskilda krematorier för att bränna liken efter mördade judar och andra för den nazistiska ideologin misshagliga personer. Krematorierna var belägna i anslutning till koncentrationsläger och förintelseläger. Dessa krematorier hade kapacitet att bränna tiotusentals människor per dygn.[1]
Fotnoter
- ↑ Lengyel, Olga, Five Chimneys: A Woman's True Story of Auschwitz. Academy Chicago Publishers 1995. ISBN 0-89733-376-4
