Från Rilpedia

?Klintsläktet
Gulklint (C. macrocephala)
Systematik
Domän:	Eukaryota
Rike:	Växtriket Plantae
Division:	Fröväxter Spermatophyta
Underdivision:	Gömfröväxter Angiospermae
Klass:	Trikolpater Eudicotyledonae
Ordning:	Asterales
Familj:	Korgblommiga växter Asteraceae
Släkte:	Klintsläktet Centaurea
Vetenskapligt namn
§Centaurea Auktor: L., 1753
Arter (även arter ur andra släkten)
Algerklint (C. diluta subsp. algeriensis) Balkanklint (C. rupestris) Banklint (C. ×decipiens) Benklint (C. bruguieriana) Bergklint (Cyanus montanus) Blekklint (C. diluta) Blåklint (Cyanus segetum) Brunklint (C. debeauxii subsp. nemoralis) Dvärgklint (Cyanus depressus) Finnklint (C. phrygia subsp. phrygia) Fjunklint (C. nigrescens) Fjäderklint (C. phrygia subsp. pseudophrygia) Fransklint (C. trichocephala) Gråklint (C. cineraria) Gul kamklint (Cyanus cheiranthifolia var. cheiranthifolia) Gulklint (C. macrocephala) Jungfruklint (Psephellus bellus) Jätteklint (Plectocephalus americanus) Kamklint (Cyanus cheiranthifolia) Luddklint (Cyanus triumfetti) Maltaklint (C. melitensis) Orientklint (C. orientalis) Pysslingklint (C. squarrosa) Raspklint (C. aspera) Rosenklint (C. pulcherrima) Ryssklint (C. ruthenica) Röd kamklint (Cyanus cheiranthifolia var. purpurascens) Rödklint (C. jacea) Sandklint (C. stoebe) Silverklint (C. ragusina) Skönklint (C. pulchella) Spretklint (C. diffusa) Stjärnklint (C. solstitialis) Strävklint (Psephellus dealbata) Styvklint (C. glastifolia) Svartklint (C. nigra) Tistelklint (C. calcitrapa) Turkisk blåklint (Cyanus cyanoides) Tuvklint (Psephellus hypoleucus) Ungersk väddklint (C. sadlerana) Väddklint (C. scabiosa)
Synonymer
Acosta Adanson Cnicus Linnaeus Grossheimia Sosnowsky & Takhtajan Jacea Miller Leucacantha Nieuwland & Lunell
Hitta fler artiklar om växter med Växtportalen Växtindex

Klintsläktet (Centaurea) är ett släkte i familjen korgblommiga växter med ca 450 arter från Eurasien och norra Afrika. Flera arter är numera naturaliserade över hela världen.

Nyare genetisk forskning visar att släktet bör delas in i flera mindre, se även blåklintssläktet, doftklintssläktet, rosenklintssläktet och jätteklintssläktet.

De är ett- till fleråriga örter med upprätt, grenig stjälk, sällan enkel. Bladen är strödda, hela eller parflikiga. Blomkorgarna är toppställda och vanligen ensamma. Holkfjällen är tegellagda med en hinnartad fransig kant. Mellan de egentliga blommorna sitter fjäll eller hår. Blommorna är rör- eller trattlika, vita, gula, rödvioletta till blå. De yttre blommorna ofta sterila skyltblommor och större än de inre. Frukten är slät och har vanligen en hårpensel.

Redan Hippokrates (400 f. Kr.) använde släktnamnet Centaurea om en läkeört, som sedan Linné tog över och använde för klintarna.

Innehåll 1 Etymologi 2 Referenser 3 Externa länkar 4 Källor

Etymologi

Centaurea kan härledas från Centaur (på svenska stavat Kentaur), hästmänniskan i grekisk mytologi. En av kentaurerna, Keiron, lärde mänskligheten om växters helande verkan.^[1]
   

Referenser

1. ↑ M Grieve: A Modern Herbal

Externa länkar

• The Euro+Med Plantbase - Centaurea.

Källor

• Greuter W. 2003. The Euro+Med treatment of Cardueae (Compositae)—generic concepts and required new names. Willdenowia 33: 49–61.

• Wikimedia Commons har media som rör Klintsläktet
  Bilder & media