Kirill Vladimirovitj av Ryssland
Från Rilpedia
Storfurste Kirill Vladimirovitj av Ryssland (Kirill Vladimirovitj Romanov) (12 oktober (nya stilen) 1876 - 12 oktober 1938) var en medlem av den ryska tsarfamiljen. Efter den ryska revolutionen 1917 och efter tsar Nikolaj II:s och hans bror Michaels död, blev Kirill överhuvud för den kejserliga familjen och titulär tsar och autokrat över Ryssland. Han titulerade sig "Tsar i exil" från 1924 fram till sin död.
Han var son till storfurst Vladimir Alexandrovitj av Ryssland och Marie av Mecklenburg-Schwerin.
Innehåll |
Giftermål
Storfurst Kirill gifte sig med sin kusin, prinsessan Victoria Melita av Sachsen-Coburg-Gotha i Tegernsee den 8 oktober 1905. Victoria var dotter till Alfred av Sachsen-Coburg-Gotha, den andra sonen till drottning Viktoria I av Storbritannien. Victoria Melitas mor var storfurstinnan Marie Alexandrovna av Ryssland, dotter till tsar Alexander II och Kirills faster.
Giftermålet orsakade en skandal bland Europas kungliga hov eftersom prinsessan hade skilt sig från sin förste make, storhertig Ernst Ludvig av Hessen, som också var hennes kusin. Storhertigens syster var Alexandra Fjodorovna, hustru till Nikolaj II. Tsaritsan tyckte redan illa om sin svägerska och kusin, och opponerade sig starkt mot bröllopet. När Kirill återvände till Ryssland tog tsaren bort hans underhåll och hans position vid marinen.
Emellertid, efter flera dödsfall i familjen blev Kirill nummer tre i successionsordningen till tsartronen och tsaren gav tillbaka alla titlar till Kirill och hans hustru fick rätten att titulera sig storfurstinna av Ryssland, från det tillfället titulerades hon Hennes kejserliga höghet storfurstinnan Viktoria Feodorovna.
Barn
Storfurst Kirill och prinsessan Victoria Melita hade tre barn:
- Storfurstinnan Maria Kirillovna av Ryssland (1907-1951)
- Storfurstinnan Kira Kirillovna av Ryssland (1909-1967) som gifte sig med Louis Ferdinand av Preussen
- Storfurst Vladimir Kirillovitj av Ryssland (1917-1992) som blev pretendent till titeln "Tsar av Ryssland" efter faderns död
Revolutionen
Under februarirevolutionen 1917 och efter tsarens abdikation var Kirill tvungen att svära trohet till den provisoriska regeringen med sitt regemente och bar ett rött revolutionärt band på sin uniform.
Efter oktoberrevolutionen flydde Kirill och Victoria Melita till Finland, och sedan till Coburg. Så småningom flyttade familjen till Frankrike där de stannade resten av sina liv.
Livet utomlands
1924 utropade sig storfurst Kirill till tsar i exil i Paris, enligt lagarna för det ryska kejardömet var han den förste pretendenten efter att tsaren blivit avrättad av bolsjevikerna.
Hans ende son, storfurst Vladimir, efterträdde honom som överhuvud för dynastin Romanov.
När Kirill levde i exil stöddes han av emigranter som kallade sig själva för "legitimister" (legitimisty, på ryska легитимисты), vilket betonade "legitimiteten" i Kirills pretendentskap. Opponenterna till Kirill kallades för "de oförutbestämda" (nepredresjentsy, på ryska непредрешенцы), som trodde att efter de revolutionära händelserna var den enda lösningen att sammankalla en zemskij sobor (parlamentet i det feodala Ryssland) för att välja en ny monark.
Kirill hade det strkaste stödet hos en grupp legitimister som var kända som Mladorossy, en rysk monarkistisk emigrantorganisation som var mycket influerad av fascismen - trots det tog de avstånd från andra fascistiska rörelser. Gradvis började organisationen uttrycka prosovjetiska sympatier och man argumenterade för att monarkin och den sovjetiska bolsjevismen kunde samexistera fridfullt (deras slogan var "Tsaren och Sovjeterna"). Kirill blev mer försiktig med organisationen när han upptäckte att grundaren Alexander Kazem-Bek syntes med en agent från OGPU. Kirill accepterade Kazem-Beks frivilliga avsägelse. Sonen Vladimir fortsatte att ha band med organisationen under det andra världskriget.
