Karl XII-firande i Lund

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Statyn av Esaias Tegnér från vilken fackeltåget till Karl XII:s minne ända sedan 1800-talet i regel utgått.

Karl XII-firandet i Lund har gamla anor. Firandet av hans dödsdag hölls årligen (med vissa avbrott) den 30 november från 1853 fram till 1991.

Innehåll

Historik

Karl XII har en särställning bland svenska kungar vad avser sin relation till staden Lund. Detta genom att kungen 1716-1718 residerade i staden (i en byggnad numera tillhörig Katedralskolan), vilket de facto gjorde denna till Sveriges huvudstad dessa år.

1853 föreslog den blivande professorn i estetik Gustaf Ljunggren, då ordförande i Akademiska Föreningens sociala utskott och en allmänt drivande kraft inom studentvärlden, att minnet av Karl XII:s dödsdag borde högtidlighållas i Lund. Förslaget antogs och under 1800-talet hade firandet utformningen att det inleddes med ett högtidstal på Akademiska Föreningen varefter studenterna tågade i fackeltåg ner till Katedralskolan, där man sjöng Geijers Viken, tidens flyktiga minnen och Esaias Tegnérs dikt Karl XII ("Kung Carl den unga hjälte"). Bland högtidstalarna märktes under detta sekel prominenta namn som Albert Lysander och Martin Weibull.

Så småningom bestämdes att tåget endast skulle hållas de år minst 150 av studentkårens medlemmar antecknat sig för deltagande. Trots att det totala studentantalet vid denna tid endast uppgick till ungefär 600 uppnåddes i princip alltid detta minimiantal. Från 1873 inbjöds även staden Lunds ickeakademiska medborgare att deltaga i tåget.

Firandet blev dock redan mot slutet av 1800-talet omstritt. 1889 yrkade medlemmar av den radikala studentsammanslutningen De unga gubbarna att man i stället borde fira 100-årsminnet av franska revolutionen och påföljande år arrangerade samma organisation såsom ett alternativ till fackeltåget en fest till tuberkulinets uppfinnare Robert Kochs ära. Motsättningen mellan nationella och radikala formulerades av Adolf Strömstedt i dikten De och vi.[1]

Fackeltåget fortsatte dock genom åren om än med en paus kring första världskriget, men studentkåren tog avstånd och ville inte deltaga.[2] Då bildades 30-novemberföreningen av nationella och högerextrema grupper vid universitetet.[3]

En särställning fick dock fackeltåget 1939. Till följd av Sovjetunionens angrepp på Finland samma dag blev tåget detta år även en manifestation till stöd för Finland och lockade ett ovanligt stort deltagarantal, inklusive representanter för den politiska vänstern.[4]

Från 1960-talet kom Lars Hultén att leda 30 novemberföreningen.[5] Under 1970-talet började motdemonstrationer ta fart. Vid slutet av 1980-talet tillkom allt fler nynazistiska inslag som Hitlerhälsningar, hakkors och antisemitiska slagord. Skinnskallar utgjorde en allt större del av det lilla fackeltåget, vilket i sin tur ledde till eskalerande motdemonstrationer och därigenom enorma polisinsatser med containrar, helikoptrar, avspärrningar av Lundagård och en närmast militär bevakning gjorde Lund till en belägrad stad detta datum.[6]

Tidningen Lundagård beskrev några år senare hur 30 novemberfirandet under denna tid gått från "akademisk folkfest till tummelplats för tvivelaktiga element med dunkla motiv" där "skränande skinheads" mötte motdemonstranter i form av "professionella våldsverkare i rånarluvor".[7]

30 november 1991

1991, i samband med den nynazistiska offensiven i Sverige,[8] bestämde sig en bred antirasistisk koalition för att stoppa marschen. Man genomförde en blockad på Stora Södergatan mot fackeltågets marschriktning, med barrikader och tillresta BZ-aktivister från Danmark. Polisen gav upp och fackeltåget inställdes. Detta blev i praktiken slutet på Karl XII-firandet den 30 november som numera istället räknas som en antirasistisk märkesdag i Lund.[9] På platsen för det som utspelades 1991 placerades tio år senare ett minnesmärke i form av en gatsten med texten "Här stoppades rasismen 1991-30-11".

Historikern Fredrik Persson har i en artikel beskrivit hur blockaden 1991 blivit en viktig symbolhändelse för "[s]tadens radikala och utomparlamentariska vänster" där valet av en gatsten som minnesmärke blir "en legitimerande hyllning av den militanta antifascismen. Logiken är tydlig: trots att det 1991 inte förekom några sammandrabbningar var det hotet om våld och rädslan för fullskaliga kravaller som fick polisen att bussa ut nazisterna ur Lund".[10]

Ett hakkors i en förbudsskylt är en symbol för antirasism

Senare händelser

Även om Karl XII-firandet i sin ursprungliga tappning upphörde efter 1991 fortsatte den 30 november att utmärkas av oroligheter de nästföljande åren. 1993 - ett år då 30 novemberföreningen helt ställt in sina aktiviteter - anlände trots detta stora mängder "motdemonstranter" till Lund där de i stället stred enbart mot polisen.[11] [12]Också 30-novemberföreningen under ledning av Lars Hultén har fortsatt haft vissa aktiviter, men har i stället för fackeltåg genom den centrala staden kvällstid nöjt sig med att i en mindre grupp tåga från Lunds domkyrka till Monumentsparken i stadens utkant. Även om antalet motdemonstranter också minskade åren efter 1993 har Karl XII-firarna fortsatt haft behov av stora polisinsatser för att kunna genomföra sin manifestation.

Från Lunds kommuns sida valde man också, såsom en uttalad strategi mot oroligheterna, att många av dessa år boka upp merparten av de offentliga platserna i Lund för kommunalt arrangerade kulturaktiviteter den 30 november.

Med början 2007 har oroligheterna dock åter tilltagit. Den 30 november detta år var både antalet Karl XII-firare och motdemonstranter ovanligt högt. Det var också första året sedan 30 november-föreningens grundande som ledaren, Lars Hultén, var frånvarande.[13] Antalet Karl XII-firare uppgick till mellan 20-25, antalet motdemonstranter uppgick till ungefär 50 och antalet poliser till 30. Inför den 30 november 2008 hade två nazistiska organisationer[14] planerat att återupprätta Karl XII-marschen genom Lunds centrum.[15] men polisen gav varken dessa eller motdemonstranterna tillåtelse att marschera genom centrum. [16] [17]Lars Hultén och 30-novemberföreningen var inte heller närvarande detta år.[18] Antalet motdemonstranter var detta år ungefär 1000 stycken, medan antalet nazister uppgick till ett 50-tal.[19] Oroligheter utbröt mellan polis och motdemonstranter som försökte ta sig till Karl XII-firararnas samlingsplats.[20] Totalt greps nio personer från båda sidor i konflikten misstänkta för brott mellan skadegörelse och förberedelse till grov misshandel. [21]

Analys

Historikern David Gaunt och etnologen Orvar Löfgren har om Karl XII-firandet i Lund skrivit att "[...] traditioner kan användas till mycket. Tradition är något som upprepas, men detta kan förändras från år till år. En och samma tradition kan hinna byta innehåll många gånger under sin långa levnad. Själva magin i ordet tradition som det presenterades i annonsen [för fackeltåget] låg ju i själva påståendet om kontinuitet, men även om själva fackeltåget nu skulle ha många år på nacken så är det nog mest själva formen, tågandet, som levt vidare. Innehållet, hur man tågar och varför man tågar, har ständigt förändrats."[22]

Se även

Referenser

Litteratur och källor

Noter

  1. ↑ Paul Rosenius: Mitt gamla Lund (Malmö 1952).
  2. ↑ Oredsson, Sverker: Lunds universitet under andra världskriget. Lund 1996, s. 17.
  3. ↑ "...ett gemensamt företag för Lunds Nationella Studentklubb och de nazistiska studentföreningarna". Oredsson aa, s. 44.
  4. ↑ Orrenius & Fagerström: I skuggan av Karl XII" i SDS 2004-11-29
  5. ↑ Lundaliv, Nov. 1992, s. 19.
  6. ↑ SDS 6 december 1988, Arbetet 7 december 1989, SDS 2 december 1989.
  7. ↑ Yens Wahlgren: "Kungahyllning med politisk sprängkraft" i Lundagård nr 9 1994.
  8. ↑ Vitt ariskt motstånd grundades exempelvis 1991; uppslagsordet nynazism från Nationalencyklopedins internettjänst. Hämtat 5 december 2008. Samtidigt mördade Lasermannen invandrare av rasistiska motiv i Sverige; uppslagsordet Lasermannen från Nationalencyklopedins internettjänst. Hämtat 5 december 2008.
  9. ↑ Arbetet 2 december 1991, Dackekuriren 4/1991, s. 20-21.
  10. ↑ Fredrik Persson: "Minnena av 30 november" i Sydsvenska Dagbladet 2007-11-29
  11. ↑ Fredrik Persson: "Minnena av 30 november" i Sydsvenskan den 29 november 2007, senast kontrollerad den 7 december 2008
  12. ↑ Niklas Orrenius och Eskil Fagerström: "I skuggan av Karl XII" i Sydsvenskan den 24 november 2004, senast kontrollerad 7 december 2008
  13. ↑ Hård polisbevakning hindrade sammandrabbning, Sydsvenskan 30 november 2007. Hämtad 2 december 2007.
  14. ↑ Expo: Det här är nazister Skånska dagbladet 19 november 2008.
  15. ↑ Info 14: Inför 30 november i Lund
  16. ↑ "Skyltsöndagen skall fredas mot demonstranter i Sydsvenskan den 25 november 2008
  17. ↑ Linda Önnby, Fia Persson & Linus Kullving: "Lund: Kraftigt motstånd vid nazistmarsch" på yelah.net 2008-11-30
  18. ↑ SVT/Sydnytt: 150 personer omhändertagna i Lund, publicerad 30 november 2008, hämtad 30 november 2008.
  19. ↑ Dagens Nyheter: Stenar mot poliser när motdemonstranter sökte bråk, publicerad 30 november 2008, hämtad 30 november 2008.
  20. ↑ Sveriges Radio: Stökigt vid demonstrationer i Lund, publicerad 30 november 2008, hämtad 30 november 2008.
  21. ↑ Per Ek: "Polismän fick springa för sitt liv" i Sydsvenskan 1 december 2008]
  22. ↑ David Gaunt & Orvar Löfgren: Myter om svensken (Stockholm 1985).
Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Karl_XII-firande_i_Lund"
Personliga verktyg