Från Rilpedia

Karl Gustaf Ekeberg, född 10 juni 1716 på Djursholm i Roslagen, avliden 4 april

1784 på Altomta, Tensta socken, Uppsala län, svensk sjöfarande, reseskildrare.

Ekeberg hade först anställning på apotek, var sedan skeppsläkare på en spaniefarare, deltog därefter i två resor till Medelhavet (ena gången såsom konstapel och andra gången såsom styrman) samt företog efter 1742 i Ostindiska kompaniets tjänst flera färder till de ostindiska och kinesiska farvattnen, bl. a. 1764, i sällskap med botanisten Sparrman, och 1769-71, hvilken resa blifvit förevigad genom Jacob Wallenberg Min son på galejan. (Även E. skildrade denna färd, i Ostindisk resa 1770-71, utg. 1773.) 1750 utnämndes han till kapten på skeppet "Freden", och 1755 till löjtnant vid amiralitetet.

Ekeberg hade rykte för att vara en av sin tids skickligaste sjömän och hade därjämte stor förtjänst om införandet av ett humanare behandlingssätt om bord. Han författade åtskilliga avhandlingar och uppsatser i Vetenskapsakademins "Handlingar" och i Patriotiska sällskapets "Journal" samt Berättelse om den kinesiska lanthushållningen (1757). 1761 blef han ledamot av Vet. akad.

Källa

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Ekeberg, 1904–1926 ^(Not).