Karl August av Sachsen-Weimar
Från Rilpedia
Karl August av Sachsen-Weimar, född 3 september 1757, död 14 juni 1828, var hertig av Sachsen-Weimar-Eisenach från 1758, under moderns förmyndarskap till 1775 och storhertig från 1815. Han var son till hertig Konstantin av Sachsen-Weimar och Amalia av Braunschweig, efterträdde 1758 sin fader, blev 1775 myndig och gifte sig samma år med Lovisa av Hessen-Darmstadt. Karl Augusts sondotter Augusta var kejsar Vilhelm I:s hustru.
Han tog en framstående del i stiftandet av tyska fursteförbundet och inträdde 1791 i preussiska armén, med vilken han 1792-1793 gjorde fälttåget mot Frankrike. Efter de preussiska arméernas nederlag vid Jena och Auerstädt 1806 slöt han sig till Rhenförbundet för att rädda sitt land. Efter slaget vid Leipzig 1813 gick Karl August i rysk krigstjänst och anförde en av ryssar och tyskar sammansatt armékår i Belgien. På Wienkongressen 1815 fick han ökat landområde och titeln storhertig. År 1816 gav han sitt land en författning, och han regerade så liberalt, som stormakternas reaktionära hållning tillät.
Han skyddade tryckfriheten, gynnade universitetet i Jena samt befordrade handel och näringar. Genom att kalla till sig Goethe, som han gjorde till hertigdömets inflytelserikaste ämbetsman, samt Schiller, Wieland och Herder gjorde han Weimar för en tid till Tysklands kulturella medelpunkt.
Se även
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
