Karaimer

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Karaimer var det turkfolk i Litauen och Ukraina som talade karaimiska, ättlingar till karaiter, nu i stort sett utdöda. Deras religion är särpräglad, en del har velat se den som en mosaisk gren. 1997 fanns 257 karaimer i Litauen; vidare fanns 133 karaimer i Polen.

Innehåll

Till Litauen

I staden den litauiska Trakai återfinns Karaimu Gatve, där alla hus är av trä och målade i grönt och gult och har tre fönster som vetter mot gatan. Där bor sedan mer än 600 år en av Europas märkligaste och mest särpräglade minoriteter. Deras historia i Litauen börjar när kung Vytautas Magnus (hans porträtt finns i nästan alla karaimiska hem) efter ett krig mot den mongoliska Gyllene hordenKrim 1397 förde med sig 380 karaimska familjer till sin huvudstad Trakai. Deras uppdrag blev där att bevaka fusteborgen, dit tillträde endast kunde ske via en bro från den stadsdel som karaimerna då fick som sin egen. Till en början arbetade de som slottsvakter.

Samhällsskick

För att de skulle bli fast bosatta fick de 1441 av kung Kasimir IV samma rättigheter som borgarna i Magdeburg, den s.k. magdeburgska stadsrätten som var den tidens förebild för självstyre. De sysselsatte sig alltmer med jordbruk och trädgårdsskötsel, hästuppfödning och olika hantverk och kom så småningom att utgöra en medelklass mellan aristokratin och de trälar som brukade jorden.

Karaimernas överhuvud var en "vaitas" som valdes inom gruppen och som var deras officielle representant i kontakterna med de polsk-litauiska kungarna. Att deras hus hade tre fönster mot gatan förklarades med att detta demonstrerade rikedom medan fyra ansågs vara för pråligt och uppseendeväckande.

Karaimerna åtnjöt sitt självstyre fram till Polens tredje delning i slutet av 1700-talet. När Trakai övergick till det ryska tsardömet utgjordes hälften av invånarna av karaimer. Deras legala status förändrades. Först buntades de ihop med muslimska krimtatarer, men 1863 fick de en ställning som egen religiös minoritet med en särskild överstepräst, "hakhan".

Religion

En karaimisk kenesa i Trakai.

På Karaimu Gatve finns också Europas enda "kenesa", den helgedom där karaimerna utövar den särpräglade religion som givit dem deras identitet. Religionen grundades på 700-talet i Bagdad av Anan Ben David. Han utgick från den skrivna Torahn och avvisade den muntliga tradition som återspeglades i den talmudiska litteraturen. Guds rena och sanna ord fanns således endast i GT. Han såg denna tolkning som en fortsättning av den gammaljudiska traditionen och sig själv som efterföljare till esseerna från Qumran. Alla skulle på egen hand grundligt studera GT och tyda texten enligt sina egna föreställningar. Ingen troende fick följa föreskrifter vilkas innebörd han inte förstått efter en egen grundlig läsning. detta bud förklarar sektens namn, ty ordet "kara" betyder "läsa".

Både Kristus och Muhammed betraktas som karaimitiska profeter och religionen är även påverkad av islam, som den mutazilitiska filosofiska skolan och den hanafitiska rättsskolan. Efter att centrum för karaimerna flyttade från Bagdad till Jesusalem började missionen bland turkfolken. Redan under 800-talet övergick khazarerna, kipchakerna och polovtser till denna religion.

Nationell identitet

Under första världskriget evakuerades karaimerna till ryska städer och fr.a. till Krim. 1920 kunde de återvända men då för att finna sig uppdelade i nya stater, Litauen och Polen. Familjer splittrades och kommunikationerna mellan de små samfunden försvårades, men den nationella känslan stärktes av den växande nationalismen i de nya staterna. De kulturella aktiviteterna var omfattande under mellankrigstiden. Ett par tidskrifter utkom, ett sällskap för den karaimiska litteraturens och historiens vänner grundades.

När tyskarna under andra världskriget tågade in i Baltikum bestämde de karaimerna rasmässigt som turktatarer, såsom deras allierade krimtatarerna. Efter kriget hamnade karaimerna genom den nya gränsdragningen i sovjetrepubliken Litauen. De deltog aktivt i kampen för Litauens oberoende. I april 1992 fick den karaimiska folkgruppen en särskild rättsställning som en religiös minoritet som funnits i Litauen sedan 1300-talet.

Medan 11 procent av den litauiska befolkningen har genomgått högre utbildning låg denna siffra på 44 procent bland karaimerna, 66 procent arbetade i ledande positioner inom förvaltningen.

Litteratur

  • Karlsson, Ingmar, Europas styvbarn (2003)
Personliga verktyg