Från Rilpedia

Julius Streicher, född 12 februari 1885 i Fleinhausen nära Augsburg, Bayern, Tyskland, död 16 oktober 1946 i Nürnberg, Tyskland, var en tysk nazistisk politiker.

Biografi

Streicher arbetade som skollärare fram till dess att han gick med i tyska armén vid första världskrigets utbrott 1914. Han började kriget som vanlig menig men steg i graderna till löjtnant; under denna tid erhöll han i likhet med många andra framtida nazistledare Järnkorset för tapperhet i strid.

Streichers politiska karriär började 1919 då han var med och grundade Deutsch-Sozialistische Partei, ett nationalsocialistiskt antisemitiskt parti. Streicher och hela hans parti gick dock redan två år ihop med nazistpartiet, NSDAP. 1923 grundade Streicher den starkt antisemitiska veckotidningen Der Stürmer, som han var redaktör för fram till 1943. Denna tidning var specialiserade sig på sensationsjournalistik och skrev snaskiga artiklar om framför allt judar och kommunister. Streicher var en av de mest avskydda männen i kretsen kring Hitler, känd för sin perversitet. Han skröt själv med att han var en utomordentlig horbock som t.o.m. lyckades bedriva utpressning mot de äkta männen till de kvinnor som var hans älskarinnor.^[1]

På grund av sin tidning och sina föreläsningturnéer blev han en av de mest välkända nazistledarna i Tyskland. Streicher blev känd som "Frankens okrönte kung" och hans ställning var särskilt stark i Nürnberg, där hans ord var lag och där ingen som motarbetade eller misshagade honom gick säker för fängelse och tortyr. William L. Shirer erinrar att han alltid gick med piska i handen eller bältet och skröt om hur många piskrapp han utdelat.^[2] 1940 fråntogs han alla sin partiämbeten (främst det som Gauleiter för Franken) efter att ha tryckt en artikel som påstod att Hermann Göring hade judiska vänner och för att han befanns vara skyldig av en tysk domstol till att på eget bevåg ha beslagtagit judisk egendom. Trots denna incident fortsatte han vara en av Adolf Hitlers favoriter, mycket beroende på Streichers deltagande i ölkällarkuppen 1923.

Efter andra världskriget försökte Streicher fly, men han arresterades och ställdes inför rätta vid Nürnbergprocessen 1945-1946. Under rättegången var han enligt Shirer en skallig, orkeslös gubbe som svettades ohejdat där han satt och stirrade på domarna och inbillade sig att de var judar.^[3] Han befanns vara skyldig till brott mot mänskligheten för att ha "... infekterat det tyska sinnet med antisemitismens virus och drivit det tyska folket till aktiv förföljelse" och dömdes till döden genom hängning. Bland hans sista ord var "Heil Hitler" och "Purimfest 1946".

Fotnoter

1. ↑ Shirer, William, Tredje rikets uppgång och fall, I, 1989, s. 70
2. ↑ Shirer, William, Tredje rikets uppgång och fall, I, 1989, s. 70
3. ↑ Shirer, William, Tredje rikets uppgång och fall, IV, 1989, s. 272

Externa länkar

• Domslutet mot Streicher