Från Rilpedia

Julius Edvard Ailio, född den 19 juli 1872 i Loppis, som kollegan Pälsi, död den 4 mars 1933 i Helsingfors, hette ursprungligen Ax. Finsk arkeolog, politiker, föreståndare för Nationalmuseets förhistoriska avdelning 1920-30, riksdagsman (socialdemokrat) 1919-21 och 1924-32, utbidningsminister 1926-27. En av grundarna till Työväen akatemia samt dess förste föreståndare 1924-33.

Den första vederhäftiga beskrivningen av ett större kamkeramiskt fyndmaterial ingår i hans avhandling från 1909. Ailio observerade avvikande lerkärl mellan båtyxkulturen och kamkeramiken. Hans typindelning som framläggs där var banbrytande, även om den till vissa delar har reviderats.

Ailio framlade redan 1917 flera argument till förmån för en kontinuitet i befolkningen, åtminstone i Tavastland. Han grundade Tavastlands landskapsmuseum.

Politiker

Julius Ailio var politiskt engagerad, och anslöt sig efter storstrejken 1905 till socialdemokraterna; han grundade Arbetarakademien (fi. Työväen akatemia) i Grankulla, vars första föreståndare han var 1924-33.

Bibliografi

• Die Steinzeitlichen Wohnplatzfunde in Finnland (2 bd, 1909)
• Die geographische Entwicklung des Ladogases (1915)
• Fragen der russischen Steinzeit (1922)

Litteratur

• Finlands historia, 1. (1993)