Svenska Journalistförbundet
Från Rilpedia
Journalistförbundet är ett fackförbund för journalister. Förbundet, som grundades år 1901 som Svenska Journalistföreningen, bytte vid kongressen 1950 namn till Svenska Journalistförbundet, vilket i början av 2000-talet kortades ned till enbart Journalistförbundet. Förbundet ger ut tidningen Journalisten, och är medlem av Internationella Journalistfederationen.
Förbundet har för närvarande (2007) ungefär 18 000 medlemmar [1] och är både ett fackförbund och ett yrkesförbund. För att få tillträde till förbundet måste man vara anställd vid ett svenskt eller ett i Sverige verksamt massmedium eller kunna styrka sin verksamhet som frilansjournalist. De senare – drygt tio procent av medlemmarna – är organiserade i sektionen Frilans Riks (se nedan).
Journalistförbundet ger ut de officiella presskort som ofta används av reportrar. För att få erhålla ett sådant måste man, förutom att vara medlem, acceptera de etiska regler som journalistförbundet ställer.
Innehåll |
Förbundets ordförande genom tiderna
- David Bergström 1902–1905
- Valfrid Spångberg 1905–1908
- Valter Bratt 1909–1912
- Gustaf Berg 1912–1916
- Gunnar Löwengren 1917
- Otto Hellkvist 1918–1928
- Sigfrid Hansson 1928–1937
- A. Emil Jacobsson 1937–1947
- Hilding Eek 1947–1948
- TF Winqvist 1948 –1953
- KG Michanek 1953–1966
- Bengt Wiklund 1966–1968
- Sören Olofsson 1968–1972
- Östen Johansson 1972–1987
- Claes Leo Lindwall 1987–1995
- Håkan Carlsson 1995–2000
- Agneta Lindblom Hulthén 2000–
Frilans Riks
Frilans Riks är den sektion inom förbundet som organiserar frilansjournalister. Sektionen hette ursprungligen Frilansklubben, från 1993 omdöpt till Frilansdistriktet. Det nuvarande namnet antogs 1996.
Historia Frilans Riks
Den första frilansklubben inom Journalistförbundet bildades 1969 som en klubb inom Stockholmssektionen inom dåvarande SJF. Kajs Tidholm blev första ordförande – officiellt från 1971, då 70 av landets drygt 200 frilansar valt att gå med i den nya klubben. De första aktiviteterna var kurser om bl.a. skatter och deklarationer, semesterersättning och pension. De första frågorna kom i samma anda att handla om att förmå tidningarna att betala in ATP för frilansar – och att utarbeta normer för frilansars arvoden[2].
1974 ställde sig SJF bakom frilansarnas krav på att uppdragsgivarna ska betala sociala avgifter (på inkomster över 300 kr). Dessutom genomfördes en halvdagsstrejk bland frilansarna på SR [[[Sveriges Radio]]].
Från 1975 blev det möjligt för frilansar att vara med i a-kassan – detta år noteras också den första frilans som betalar B-skatt (numera F-skatt). I den första frilansrekommendationen föreslås medlemmarna ta minst 400 kr/dag i arvode. Försäkringsdomstolen slår fast att frilansar ska betraktas som arbetstagare och deras arvoden som inkomst av tjänst.
1978 kommer det första numret av tidningen Frilansjournalisten. Året därpå tas för första gången fotografer med i Frilansrekommendationen. Frilansklubben har växt snabbt och har nu 650 medlemmar.
1985–86 blir striden om frilansar kan vara företagare akut. SJF:s dåvarande ordförande uttalar att frilansar som själva betalar sina sociala avgifter "bett förbundet dra åt helvete". Och SJF-ledningen vill utesluta frilansar med bolag ur SJF:s A-kassa.
1992 utesluts informatörer ur SJF. 1993 omstruktureras SJF så att Frilansdistriktet blir eget distrikt och de tidigare länsvisa sektionerna blir klubbar. En mångårig diskussion om att ev. bilda ett servicebolag utmynnar i att frilansarna istället får en egen kontaktperson på SJF. Konkurrensverket utreder om Frilansrekommendationen är konkurrensbegränsande, men kommer 1994 fram till att så inte är fallet.
1996 startas e-postlistan Snackbar (som är verksam än idag). 1997 får Frilans Riks sin första egna webbplats – och sex procents moms införs på textarvode. 1998 har Frilans Riks 1 811 medlemmar och utgör nu drygt 10 procent av SJF. En Frilanskatalog läggs ut på SJF:s webbplats. SJF-kongressen beslutar om ett Servicebolag, som ska ge frilansar råd i bl.a. företagsfrågor. Företagsfrilansar får åter ansluta sig till A-kassan (dock med längre karenstid än anställda).
Ordförande för Frilans Riks genom tiderna
- Kajs Tidholm 1971–1975
- Lena Anderfelt 1975
- Birgitta Gustavsson 1976–1977
- Stig Göran Gustafsson 1978
- Sven Ståhl 1979–1981
- Birgit Lundin 1981
- Birgitta Öjersson–Mörner 1982–1984
- Jan-Ewert Strömbäck 1984
- vakant 1985
- Rolf Månsson 1986–1988
- Arne König 1988–1990
- Britta Nilsson 1990
- Rolf Månsson 1991 (avgick & lämnade SJF efter kongressen)
- Marie Bosund 1991–1993
- Torbjörn Uhlin 1993–1996
- Kerstin Ahlberg, Caroline Maino och Birgitta Öjersson 1996
- Caroline Maino, Anna Holmgren 1997
- Anna Holmgren 1998
- Anna Holmgren 1999
- Ann Marie Schröder 2000
- Anna Holmgren. Chi An Gramfors, Ann Marie Schröder 2001
- Pia Bäckström och Chi An Gramfors 2002
- Maria Larsson och Fredrik Nejman 2003
- Maria Larsson och Petra Quiding 2004
- Tomas Polvall 2005
- Henrik Sannesson och Christina Falkengård 2006
- Henrik Sannesson och Eva Ekelöf 2007
- Henrik Sannesson 2008
- Henrik Sannesson och Åsa Ohlsson 2009
