Från Rilpedia

Johan av Gent (eng:John of Gaunt), född 24 juni 1340, död 3 februari 1399, hertig av Lancaster, Edvard III:s tredje överlevande son, fick namnet då han föddes i Gent.

Han blev hertig av Lancaster genom äktenskapet (1359) med sin släkting Blanche (de var bryllingar, barnbarns barnbarn till Henrik III), en titel som gav sin bärare stor självständighet från kronan. Johan blev en fantastiskt rik prins med trettio slott och enorma landegendomar i England och Frankrike. Hans hushåll var i storlek och organisation jämförbart med en monarks.

Efter den äldre brodern, Edvard, den svarte prinsens död, blev Johan allt mäktigare. Han beskyddade den religiöse reformatorn John Wyclif, med vars mål Johan sympatiserade. Gents herravälde sammanföll dock med ett ökat missnöje mot hans inflytande. Vid den tid då de engelska trupperna började gå mot bakslag i Hundraårskriget mot Frankrike och Edvard III:s inrikespolitik hade blivit impopulär på grund av hög beskattning och kungens kärleksaffär med Alice Perrers, så förknippades det bristande styret med hertigen av Lancaster. Dessutom hade kungen och prinsen av Wales hjältestatus tack vare sina framgångar på slagfälten, medan Johan av Gent inte hade några sådana militära bedrifter, som möjligtvis kunnat förbättra hans rykte.

Då kung Edvard III dog (1377) och Johans unge brorson, den tioårige Rikard II, blev kung, ökade Gents inflytande ytterligare, men misstron förblev och somliga misstänkte att han skulle försöka gripa makten över tronen själv. Han gjorde stora ansträngningar för att försäkra att han aldrig skulle förknippas med motståndet mot Rikard, men som faktisk härskare under Rikards omyndighetstid, ledde några okloka beslut angående beskattning till Bondeupproret 1381, under vilket upprorsmännen förstörde hans magnifika palats Savoy Palace.

1386 sände Rikard, som nu tagit mera makt själv, Johan som ambassadör till Spanien. Kris utbröt nästan omedelbart och 1387 hade Rikards misskötsel av landet lett det till inbördeskrigets rand. Endast Johan av Gent kunde, då han återvänt till England, upprätta en kompromiss mellan Lords Appellant och kung Rikard, vilket ledde till en period av stabilitet och relativ harmoni. Under 1390-talet återupprättades Johan av Gents rykte som en som värnade om rikets bästa. Gent avled 1399.

Johan av Gents senare äktenskap och ättlingar

Hans maka Blanche dog 1369. 1371 gifte sig Johan med Constanza av Kastilien, dotter till kung Peter I av Kastilien, vilket gav honom anspråk på Kastiliens tron, något som han misslyckades med.

Under tiden fick Johan av Gent fyra barn med en älskarinna, Katherine Swynford (vars syster gifte sig med poeten Geoffrey Chaucer). Constanza dog 1394 och han gifte sig med Katherine 1396 eller 1397, och deras barn, släkten Beauforts, legitimerades, men förhindrades från att ärva tronen. Den äldste sonen John, fick senare ett barnbarn, Margaret Beaufort, vars son kom att bli Henrik VII av England.

Johan av Gents legitime son från det första äktenskapet, Henrik Bolingbroke visade sig vara en sämre diplomat än fadern och Rikard II landsförvisade honom från riket 1398. Då Johan av Gent avled 1399 beslagtog kronan hans egendomar. Detta ledde till att Bolingbroke återvände, avsatte den impopuläre Rikard och intog själv tronen som Henrik IV av England (1399–1413).

Johan av Gents barn

• Med Blanche av Lancaster:
  • Filippa Plantagenet (1360–1426), g.m kung Johan I av Portugal (1357–1433)
  • John Plantagenet (1362–1365)
  • Elizabeth Plantagenet (1364–1426), g.m (1) John Hastings, 3rd Earl of Pembroke (1372–1389); (2) John Holland, 1st Duke of Exeter (1350-1400); (3) Sir John Cornwall, 1st Baron Fanhope and Lord Milbrook (d. 1443)
  • Edward Plantagenet (1365–1368)
  • John Plantagenet (1366–136x)
  • Henrik IV av England (1367–1413), g.m (1) Mary de Bohun (1369–1394); (2) Johanna av Navarra (1368–1437)
  • Isabel Plantagenet (1368–136x)
• Med Constanza av Kastilien:
  • Catalina Plantagenet (1372–1418), g.m kung Henrik III av Kastilien (1379–1406)
  • John Plantagenet (1372–1375)
• Med Katherine Swynford:
  • John Beaufort (1373–1410), earl av Somerset, g.m Margaret Holland (1385-1429)
  • Henrik Beaufort (1375–1447)
  • Thomas Beaufort (1377–1426), hertig av Exeter, g.m Margaret Neville
  • Joan Beaufort (1379–1440), g.m (1) Robert Ferrers, 3rd Baron Ferrers of Wemme (d. 1396); (2) Ralph Neville, 1st Earl of Westmoreland (1364–1425)

Johan av Gent i skönlitteraturen

I Shakespeares pjäs Rikard II, framförs detta kända tal för England av rollfiguren Johan av Gent på dödsbädden.

This royal throne of kings, this scepter'd isle,

This earth of majesty, this seat of Mars,

This other Eden, demi-paradise,

This fortress built by Nature for herself

Against infection and the hand of war,

This happy breed of men, this little world,

This precious stone set in the silver sea,

Which serves it in the office of a wall,

Or as a moat defensive to a house,

Against the envy of less happier lands,

This blessed plot, this earth, this realm, this England,

This nurse, this teeming womb of royal kings,

Fear'd by their breed and famous by their earth

   —Akt II, scen i,42-54 
   (The Tragedy of King Richard II på Wikisource)