Från Rilpedia

Johan Hadorph (eller Hadorphius), född 6 maj 1630 på Haddorp, Slaka socken i Östergötland, död 12 juli 1693 i Stockholm, var en svensk fornforskare; assessor i Antikvitetskollegium från 1667, riksantikvarie från 1679. Son till hemmansägaren Nils Jönsson och Anna Hansdotter.

Hadorph studerade vid Linköpings gymnasium, och började 1648 vid Uppsala universitet. 1652 erhöll han kungligt stipendium för fortsatta studier, och blev åtta år senare akademisekreterare. Universitetskansler Magnus Gabriel De la Gardie var ett stort stöd, och hjälpte Hadorph med karriären och med att bekosta fornvården. 1667 blev Hadorph den förste att inneha ämbetet som assessor i Antikvitetskollegium i Uppsala, som grundats samma år, och när det 1692 omorganiserades som Antikvitetsarkivet blev han förste antikvarie.

1668 genomdrev han "Rannsakningarna av antikviteterna", vilket var en inventering landets alla präster gjorde om de fornfynd som fanns i deras församlingar. Dessa uppteckningar finns bevarade på Kungliga biblioteket. Han utgav flera handskrifter: dikter och rimkrönikor, urkunder och landskapslagar, av vilka de som ännu finns bevarade är ovärderliga. Hadorph var vidare den förste som gjorde utgrävningar på Björkö, känt som Birka.

Hadorph och Olof Rudbeck d.ä. var länge osams på grund av deras olikartade förhållning i fråga om metod och fornforskningens syfte. Hadorph fick dock betydelsefulla elever och efterföljare, som Elias Brenner och Johan Peringskiöld.

En stor samling träsnitt som föreställde avskrifter av runinskrifter, utgavs först 1750 av J. Göransson med titeln "Bautil".

Han är begravd i Slaka kyrka sydväst om Linköping.

Källor

• Sölve Nettelbladt, artikel i Svenska Män och Kvinnor del 3, Albert Bonniers förlag Stockholm 1946