Från Rilpedia

Det har föreslagits att denna artikel bör slås ihop med Johan David Schwartz. (Diskutera)

Johan David Swartz (tidigare Schwartz), född 1678 i Stockholm, död 1729, var en svensk målare.

Swartz var lärling hos David von Krafft och utbildade sig till historiemålare. Det första kända provet på hans konst är Kristus som lik med en sörjande ängel (1701), uppsatt i Ska kyrka (Uppland) som minnesvård över hans faders grav. Samma år företog han en resa till utlandet och återkom 1702, men hösten samma år färdades han åter ut. Om denna studieresa vet man endast, att han 1705 målade Sofias av Pfalz porträtt (Gripsholm) och 1708 under återvägen sitt eget. Sedan var Swartz, så vid man vet, bosatt i Stockholm. Mest betydande synes han ha varit på 1710- och 1720-talen. Hans porträtt karakteriseras genom figurernas stolta hållning, styva värdighet och "kapprakhet". De ger ganska vältaliga uttryck för storsvenskt lynne under den karolinska tiden. Färgen är mörk och djup.

Bland dessa konterfej märks Magnus Stenbock (1712), Arvid Horn (1718), Arvid Horn och hans gemål, två imponerande ceremoniporträtt (1726), akademiräntmästaren B. Rommel (1725, Uppsala akademi), M. Steuchius (Linköping) med flera. Han målade även altartavlor (Törnekröningen, Svinstad, 1721) och små "Ecce-homo"-bilder. Hans verksamhet kan spåras till inemot 1740. Efter original av honom finns kopparstick av Geringius och Haton.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Swartz, Johan David, 1904–1926 ^(Not).