Från Rilpedia

Jónas Hallgrímsson, född 16 november 1807 i Hraun i Öxnadalur, idag en del av kommunen Hörgárbyggð; död 26 maj 1845 i Köpenhamn, var en isländsk diktare, översättare och vetenskapsman. På Island betraktas han som nationalskald.

Hans familj flyttade till Steinsstaðir när han var ett år gammal. Hans far, Hallgrímur Þorsteinsson, drunknade i sjön Hraunsvatn när Hallgrímson var nio år gammal. Han var då tvungen att flytta till släktingar i Eyjarfjörður. Hans upplevelser från den tiden beskrivs i "Grasaferð"

Han påbörjade sina studier 1823 i Bessastaðir. 1832 kom han till Köpenhamn för att studera juridik, senare ägnade han sig åt naturvetenskap.

1835 var Hallgrímson med och grundade tidskriften "Fjölnir" vilken gavs ut i Köpenhamn. Tidskriftens mål var att väcka nationalism bland islänningarna, och att mobilisera dem för självständighet.

Somrarna 1839-1842 företog han med understöd av Danmarks regering forskningsresor på Island i naturvetenskapligt syfte. Som naturforskare var han av mindre betydelse och den planerade stora beskrivningen av Island kom han sig aldrig för att skriva. Däremot författade han några mindre skrifter, värdefullast De islandske vulkaners historie (endast i manuskript).

Jónas Hallgrímsson var den viktigaste författaren inom den isländska romantiska litteraturen. Hans poesi är fortfarande mycket omtyckt och många av hans dikter har tonsatts. Bland andra "Heiðlóarkvæði", "Ég bið að heilsa" och "Álfareiðin" är kända visor där Hallgrímsson stått för texten.

Han dog på kvällen 26 maj 1845 i Köpenhamn och begravdes där 31 maj. Dödsorsaken var blodförgiftning som han ådragit sig sedan han brutit benet och vägrat att läggas in på sjukhus.

1946 flyttades hans jordiska lämningar från Danmark till Island, en händelse som spelar en viktig roll i nobelpristagaren Halldór Laxness roman Atomstationen.

Källor

• Översatt från tyska Wikipedia, några uppgifter från engelska Wikipedia.
• Liten komplettering från Nordisk familjebok