Jakob (patriark)
Från Rilpedia
Jakob (hebreiska: יַעֲקֹב, standard: Yaʿaqov, tiberianska: Yaʿăqōḇ; arabiska: يعقوب, Yaʿqūb; grekiska: Ἰακώβ), också känd som Israel (hebreiska: יִשְׂרָאֵל, standard: Yisraʾel, tiberianska: Yiśrāʾēl; arabiska: اسرائيل, Isrāʾīl; grekiska: Ἰσραήλ), var enligt Bibeln israeliternas anfader, son till Isak och Rebecka. Gift med Lea och hennes syster Rakel.
Jakob lurade till sig faderns välsignelse från sin bror Esau, tillbringade sedan många år i främmande land, skapade sig en förmögenhet och återvände slutligen till hemlandet. Under en egendomlig strid med en okänd gestalt vid floden Jabbok får Jakob av Gud hedersnamnet Israel. Jämte sin hustru Lea, sina föräldrar och farföräldrar, skall Jakob enligt Första Mosebok, kapitel 49, vara begravd i Makpelagrottan, Hebron.
Jakob fick tolv överlevande söner, varav flera med sina hustrurs tjänsteflickor Bilha och Silpa. Sönerna grundade Israels tolv ursprungliga stammar. Bland de viktigaste var Benjamin, Ruben, Levi och Juda.
Jakobs tolv söner ordning efter födsel. Moderns namn inom parentes.
- Ruben (Lea)
- Simon (Lea)
- Levi (Lea)
- Juda (Lea)
- Dan (Bilha)
- Naftali (Bilha)
- Gad (Silpa)
- Asher (Silpa)
- Isaskar (Lea)
- Sebulon (Lea)
- Josef (Rakel)
- Benjamin (Rakel)
|
|||||||||||
