Israeliter

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Gamla Testamentets uppdelning av landet mellan de tolv stammarna

Israeliter, Israels folk och Israels barn är i Bibeln benämningar på det folk som har patriarken Jakob (Israel) som stamfar. Folket delades tidigt in i tolv stammar utifrån sin härkomst från Jakobs tolv söner: Ruben, Simon, Levi, Juda, Dan, Naftali, Gad, Asher, Isaskar, Sebulon, Josef och Benjamin.

Fram till 700-talet före Kristus förmodas stammarna ha haft tydliga identiteter, även om äktenskap mellan personer från olika stammar var vanliga. De tolv stammarna fördelades under århundradena efter Salomos regeringstid på de båda rikena Israel och Juda på så sätt att Juda dominerades av Benjamin och Juda, medan de övriga främst bodde i Israel. De tio stammar som fanns i Israel kallas även för de försvunna stammarna, eftersom deras kända historia upphör i och med den assyriska erövringen av Israel år 722 f.Kr.

Efter att Israels rike gick under kom begreppet israeliter att användas om dem som tillhörde Juda och blev därmed synonymt med judar, se vidare denna artikel.

Se även

• Israels tio försvunna stammar

 Denna bibelrelaterade artikel är bara påbörjad. Du kan hjälpa till genom att utöka den.