Från Rilpedia

Intermedialitet är en beteckning för de fenomen och den kommunikation som bygger på att mer än en medieform används. Ett intermedialt verk kan till exempel vara en serietidning, där det verbala mediet (orden) samverkar med det visuella mediet (bilderna). Det finns mängder av intermediala fenomen: musikvideos, operaföreställningar, emblem, reklamannonser.

Även i andra fall, som när något som uttryckts/formulerats i ett medium, förflyttas till en annan medial uttrycksform, talar man om intermedialitet. Det rör sig då om en intermedial transformation. Ett vanligt förekommande exempel på detta är filmatiseringar/adaptioner - då som bekant en berättelse formulerad i det verbala mediet (vanligtvis en roman) förflyttas/transformeras till filmmediets audiovisuella uttryck.

Tidigare hette detta forskningsfält interartiella studier, och var då mer fokuserat på konstarternas interrelationer (t ex måleri i samverkan med lyrik). Idag har alltså fältet vidgats rejält.

Forskning om intermediala fenomen går under namnet intermediala studier. Det är ett forskningsfält som är stort i bland annat USA och Tyskland. I Sverige är intermediala studier växande - och finns på flera högskolor och universitet. Det startade som universitetsämne i Lund, där det fortfarande finns och utvecklas i såväl undervisning som i forskning. Även Växjö universitet har för närvarande ett betydelsefullt forskningsforum i ämnet som går under namnet "Forum för intermediala studier"[1].

Se även

• kommunikationsteori

Referenser

• Lund, Hans (red.): Intermedialitet. Ord, bild och ton i samspel (Lund 2002)
• Lagerroth, Ulla-Britta, ”Intermedialitet”, i Tidskrift för Litteraturvetenskap, nr. 1, 2001