Från Rilpedia

Inga-Britt Monica Stigsdotter Ahlenius, född Grigholm 19 april 1939 i Karlstad, är en svensk ämbetsman. Hon ledde en utredning om misstankar om korruption och nepotism inom EU-kommissionen, ledd av Jacques Santer, som därefter tvingades avgå år 1999. Hon har sedan 2005 ett femårigt uppdrag som chef för FN:s internrevision.

Innehåll 1 Karriär 2 Privat 3 Externa länkar 4 Källor

Karriär

Mellan 1975 och 1993 var Inga-Britt Ahlenius anställd vid Finansdepartementet och var 1987-1993 budgetchef. Mellan 1993-2003 var hon generaldirektör för Riksrevisionsverket. Hon har varit styrelseledamot i Auditing Standards Committee of the International Organization of Supreme Audit Institutions (INTOSAI) samt Governing Board of the European Organization for Supreme Audit Institutions (EUROSAI). Hon är hedersdoktor vid Kungliga Tekniska Högskolan och vid Lunds Universitet. Efter att förordnande som generaldirektör gått ut blev Ahlenius chef och ansvarig för den nya revisionsmyndigheten i Kosovo under FN:s administration. I april 2005 utnämndes hon till undergeneralsekreterare för FN:s internrevision OIOS (The Office of Internal Oversight Services), FN:s tredje högsta ämbete. Svensk press noterade vid den tiden att Ahlenius inte blev nominerad till tjänsten av Sverige utan av USA och sedermera godkänd av FN:s generalförsamling ^[1].

I samband med att hennes förordnande som generaldirektör för Riksrevisionsverket gick ut blottlades en kontrovers mellan Ahlenius och dåvarande finansministern Bosse Ringholm.

2005 utsågs Ahlenius till hedersdoktor vid KTH.

Privat

Inga-Britt Ahlenius är dotter till fögderidirektör Stig-Olof Grigholm och Inga Montan. Hon har varit gift med chefredaktören Karl Ahlenius. Sommaren 2006 var hon en av sommarvärdarna i Sveriges Radio P1.

Externa länkar

• The Biography of Inga-Britt Ahlenius, FN.
• Ännu inget nytt jobb för Ahlenius, Aftonbladet 13 september 2000.
• Statens hårdaste kritiker Dagens Nyheter 29 september 2005

Källor

1. ↑ USA föreslår Ahlenius till FN-revisionen Sveriges Radio, 21 april 2005