Imperator
Från Rilpedia
Imperator (latin imperator) är en titel härstammande från antikens Rom.
Innehåll |
Imperator under Romerska republiken
Imperator var en titel som tilldelades en segrande fältherre (genom tillrop av soldaterna)[1] efter en överväldigande seger. Detta var nödvändigt för att kunna få ansöka om en triumf hos senaten. Efter sitt triumftåg så förlorade fältherren sin rätt till titeln imperator.
Några fältherrar utropade till imperator
- Gaius Julius Caesar – 90 f.Kr.
- Pompejus Magnus – 84 f.Kr.
- Gaius Julius Caesar – 60 f.Kr., 45 f.Kr.
- Marcus Junius Brutus – 44 f.Kr.
- Lucius Antonius (yngre bror till Marcus Antonius) -41 f.Kr.
Imperator under Romerska riket
Från Augustus tid var titeln för den romerske kejsaren imperator. Titeln var begränsad till denne, men kunde också tilldelas dennes släktingar.
Imperator efter Romerska rikets fall
Titeln fortsatte att användas efter Romarrikets kollaps. Kejsarna i Östromerska riket använde titeln. Karolingerna använda titeln och i Tysk-romerska riket var titeln i bruk fram till dess upplösning 1806. I Österrike användes titeln fram till 1918. I Ryssland började Peter den Store att kalla sig imperator (ryska (IМПЕРАТОРЪ). Dock fortsatte man i vardagligt språk kalla de ryska härskarna för tsar, som kan härledas från Caesar. Ryska härskarinnor kallades imperatritsa. Dessa titlar användes fram till 1917.
Brittiska monarker lade sig till med initialerna RI rex imperator (kung-kejsare) efter att ha utropat sig till kejsare av Indien. Georg VI av Storbritannien abdikerade från kejsartiteln den 22 juni 1948. Han var den sista monark som använde titeln.
Referenser
- ↑ Svenska Akademiens ordlista
