Från Rilpedia

Huliganism kallas våld från så kallad supportergrupp med anknytning till sportevenemang, oftast i ett lands högre divisioner i en lagsport eller vid internationella lagsportevenemang. Den som utövar detta våld, och säger sig göra det i en sportklubbs namn, kallas huligan, ett ord som senare använts för att referera till "busar" även på andra håll. Fotbollen har drabbats värst, men även andra sporter som till exempel basketboll har drabbats. Bandy och ishockeyn har haft ett bättre rykte, men även där har det ibland blivit bråk, och ibland slängs flaskor, mynt och snusdosor in på isen trots att de aktiva kan skadas allvarligt om de åker på föremålen med sina skridskor.

Under 1980-talet talade man ofta om läktarvåld som synonym eftersom de flesta bråken på den tiden skedde på läktarna, men sedan 1990-talet talar man oftast bara om huliganism, eftersom mycket bråk numera ofta sker utanför sportanläggningen, till exempel på närliggande gator och parkeringsplatser. Vissa huliganer går inte ens på matchen. En anledning till detta tros vara att säkerheten på läktarna förbättras. Oftast är det supportrar till de två rivaliserande lagen som drabbar samman, men ibland riktar sig även våldet mot de aktiva. Då huliganism debatteras påstår vissa att det beror på fanatism för det egna laget, andra säger att huliganer är sådana som är ointresserade av sport men som söker bråk och gänggemenskap, och enbart av denna anledning går på match. Även alkohol och droger anses av många ligga bakom mycket, och många ifrågasätter skarpt alkoholförsäljningen kring sportanläggningar. På vissa håll handlar rivaliteten bara om vem som är bäst inom sport, medan det till exempel inom fotbollen i Glasgow även finns starka historiska, politiska, religiösa och sociala motsättningar inblandade.

Många menar att huliganer inte är riktiga supportrar, eftersom de istället för att stödja sin klubb förstör för den till exempel att den tvingas böta, degraderas till lägre en division efter säsongen oavsett sportsliga prestationer eller spela hemmamatcher inför tomma läktare, alternativt på en ort längre bort, och därmed går miste om såväl psykologiskt viktigt publikstöd som ekonomiska publikintäkter.

Bråk på läktarna är främst förknippat med ståplats, men kan även förekomma på sittplats och kan då även omfatta att stolarna slits loss från läktarsektionen och kastas in på planen mot de aktiva eller mot motståndarlagets fans. Resor till och från bortamatcher har ibland inneburit att bussen eller tåget de färdas med vandaliseras, och hemmalagens fans vandaliserar ibland de bussar, i vilka bortalagets spelare eller fans åker.

Innehåll 1 Namnets ursprung 2 Huliganism jorden runt 2.1 Sovjetunionen och Ryssland 2.2 Iran 2.3 Folkrepubliken Kina 2.4 Nordamerika 2.5 Storbritannien 2.6 Sverige 3 Polisbevakning 4 Firmor 5 Böcker 6 Se även 7 Externa länkar

Namnets ursprung

Ursprunget till beteckningen huliganism och dess utövare huliganen är lite osäkert. Det finns dock dokumenterat i en polisrapport, nedtecknad år 1898 i Storbritanniens huvudstad London. En teori är att det kommer från en irländsk polismördare med namnet Patrick Hooligan, en annan är att det kommer från "Hooley", namnet på ett gatugäng som verkade i Londonstadsdelen Islington. En tredje variant är att det ska komma av det irländska ordet "Hooley", vilket betyder vild och livlig fest.

Huliganism jorden runt

Sovjetunionen och Ryssland

I Sovjetunionen gjordes huliganism (хулиганство, khuliganstvo) till en kriminell handling under Sovjetrepublikernas brottsbalk. Ryska SFSR 216:e artikel i brottsbalken definierar huliganism som "allt avsiktigt beteende som stör den allmänna ordningen och som uttrycker explicit respektlöshet mot samhället". Denna artikel användes mot en rad andra företeelse så som lösdriveri, förföljelse, fult språk etc. Lagen användes också av sovjetiska myndiheter mot politiska dissidenter.

Huliganism är fortfarande en del av den ryska lagboken och applicerbar för personer över 16 år (som är den ryska och sovjetiska myndighetsåldern). Huliganism ses som "uppsåtlig huliganism" (злостное хулиганство, zlostnoye khuliganstvo), (simply) huliganism och "trivial huliganism" (мелкое хулиганиство, melkoye khuliganstvo).

"Trivial huliganism" är "aktuell för administrativ process" ("привлекаться к административной ответственности" (hårdraget jämställt med vår civilrätt) och kategoriseras som "административный проступок" (administrativny prostupok), som är jämbördigt med brott. Det är tänkt att hantera mindre gatustörningar, slagsmål och allmänt ordningsstörande beteende, främst av ungdomar i städerna. "Uppsåtlig huliganism" är huliganism som "med extraordinär cynism, med motstånd mot lagupprätthållare, med användning av vapen eller försök till det, eller som begåtts av en recidivist".

Iran

I Iran bestraffas huliganism, inklusive fotbollsrelaterad, med fängelse eller döden. Enligt SMCCDI (Students Movements Coordination Committee for Democracy in Iran) hängdes fyra Esfahan-bor mellan 8 och 9 april för deras del i kravallerna i oktober 2001, när hundratals unga gick ut på gatorna då Irans landslag förlorat i en kvalmatch till VM i fotboll 2002. De fyra var anklagade för "banditeri", "huliganism" och "aggression" efter att de drabbat samman med polisen samtidigt som de skrek "död åt den islamiska republiken" och rev ner gatudekorationerna som satts upp för att välkomna ayatolla Ali Khamenei, som skulle besöka staden dagen efter.

Folkrepubliken Kina

Lagen mot huliganism togs bort 1997 och ersattes med "störande av allmän ordning", "causing mass anger", "vandalism", "förstörelse av offentlig eller privat egendom" och andra, alla med fängelse eller döden som lagföljd. 16 oktober 1997 dömdes en person till döden för att ha "styrt upp bråk och skapat problem". 1998 återinfördes lagen om huliganism för att "slå hårt". 5 maj 1998 dömdes en person till döden för "fördärvande, huliganism och förskingring". Den 25 november dömdes en person till döden för brottet "huliganism". År 2000 avrättades en person för brottet "huliganism och våldtäkt". Speciella lagar för fotbollshuliganism infördes 2005. Enligt denna lag kan polisen gripa en misstänkt och hålla honom kvar i 20 dagar, belägga böter på mellan 2000 och 5000 renminbi och förelägga den misstänkte förbud att beträda fotbollsevenemang i upp till ett år. Om den misstänktes mål prövas i rätten kan han bli avrättad.

Nordamerika

Många människor ser huliganism huvudsakligen som ett europeiskt fenomen. Nordamerika är en del av världen som visserligen drabbats mindre, men även här har det ibland blivit bråk i samband med stora sportevenemang. Vissa bråk har startats av alkoholpåverkade åskådare. Skillnaden är dock att det där oftast handlar om att firandet av en seger eller besvikelsen över en förlust urartat, till skillnad från övriga världens känsla av "Vi mot dem".

Storbritannien

Den moderna huliganismen startade i Storbritannien då slagsmål mellan supportrar blev väldigt vanliga under 1880-talet, i dag finns det flertalet firmor som supportar olika lag, detta brukar inkludera fans av Birmingham City (Zulus), Chelsea (Headhunters), Everton FC (County Road Cutters), Leeds United (Leeds Service Crew), Liverpool FC (The Urchins), Manchester City (Guvnors) Manchester United (Red Army), Portsmouth (6.57 Crew), Sheffield United (Blades Business Crew) och West Ham United (Inter City Firm). och Millwall's (F-Troop).

Sverige

I Sverige finns huliganproblemen främst inom storstadsfotbollen på herrsidan. AIK, Djurgårdens IF, Hammarby IF, IFK Göteborg, GAIS, Malmö FF och Helsingborgs IF är klubbar som haft svårare problem med huliganism, särskilt under så kallade derbymatcher. De tidigaste rapporterna om större publikbråk i samband med fotbollsmatcher i Sverige härrör från 1920-talet då det i polisrapporter står om anhängare till Djurgårdens IF och AIK som träffades bakom Stockholms stadion för att "göra upp" efter matchen.

Andra sporter i Sverige som dras med huliganproblem är ishockey, där AIK-fansen under 1970-talet fick dåligt rykte med det så kallade "Apberget" på Johanneshovs isstadion, och numera har ibland även bandy drabbats, där BS BolticGöta , Västerås SK , Broberg/Söderhamn Bandy och Villa Lidköping BK är de lag som har firmor. När Luleå HF och Skellefteå AIK möts i Elitserien i ishockey blir det ofta slagsmål mellan supportrar, även när Linköpings HC och Södertälje SK spelar. Sedan Linköpings HC 1999 nådde Elitserien för första gången har möten mellan HV 71 och Linköpings HC, så kallade E 4-derbymatcher, inneburit problem med stökiga supportrar. Djurgårdens IF och AIK har också haft problem med huliganer på ishockeysidan, men detta har lugnat ner sig efter att AIK 2002 föll ur Elitserien, vilket innebär att lagen sedan dess inte möts i seriesammanhang. Huliganismen har även i början av 2000-talet gått från att vara ett explicit storstadsproblem till att nu även finnas på mindre orter som Linköping,Karlstad och Lidköping .

Polisbevakning

Man talar om "högriskmatch" då risken för bråk är stor. Så kallade derbymatcher mellan storstadslag i högre divisioner är särskilt fruktade på grund av att det ofta råder stark rivalitet mellan de två lagen. Polisen brukar då skicka extra mycket personal. Vid "lågriskmatch" anses det bli lugnare, och polisresurserna färre. Det har diskuterats om polisinsatserna i samband med sport skall betalas med skattepengar eller om sportklubbarna själva skall få betala. Många har svårt att förstå att det skall "krävas så mycket polisbevakning bara för en fotbollsmatch". Klubbarna själva avfärdar ofta ansvaret från bråk som sker utanför själva sportanläggningen.

Ett motargument som ofta framförs av huliganerna själva är att det egentligen är fullständigt onödigt att lägga så mycket resurser på att förhindra deras bråk, eftersom det i stort sett aldrig händer att icke-inblandade människor kommer till skada.

Firmor

Huvudartikel: Huliganfirma

Supportergrupper som är inblandade i huliganism och uppgjorda slagsmål sinsemellan går under begreppet firmor. Ursprunget är i England där våldet till en början främst framträdde på läktarna men i takt med ökad bevakning så har detta flyttat utanför arenorna till ofta i förväg planerade mötesplatser.

Böcker

Här är några böcker som skrivits om huliganer och huliganism, mestadels om England:

• Among the Thugs
• Armed for the Match
• Awaydays
• Barmy Army
• Blades Business Crew
• Bloody Casuals
• Bovver
• Bring out Your Riot Gear - Hearts are Here!
• Capital Punishment
• CASS
• Casuals
• City Psychos
• Congratulations You Have Just Met the I.C.F
• Derby Days
• En av grabbarna
• England’s Number One
• England, My England
• England Away
• Euro Trashed
• Everywhere We Go
• Football Hooligans
• Football Factory
• Green Street Hooligans
• Guvnors
• Headhunters
• Hoolifan, 30 Years of Hurt
• Hooligan Wars
• Invasion and Deportation – A Diary of Euro 2000
• Naughty
• No Retreat
• Outlaws
• Rolling with the 6.57 Crew
• Scally
• Soul Crew
• Terrace Legends
• The Crew
• The Frontline
• The Naughty Ninetees
• Top Dog
• To the Terraces Born
• Toulouse or not to Lose
• Who Want's it?

Se även

• Heyselstadion
• Huliganfirma
• Kravall

Externa länkar

• Huliganismportal
• The Night of Nancy: Social Psychology and Football Registration Required