Havstofsstjärt
Från Rilpedia
?Havstofsstjärt Status i världen: Akut hotad[1] |
|
---|---|
Systematik | |
Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
Rike: | Djur Animalia |
Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass: | Benfiskar Osteichthyes |
Underklass: | Lobfeniga fiskar Sarcopterygii |
Ordning: | Tofsstjärtfiskar Coelacanthiformes |
Familj: | Gombessor Latimeriidae |
Släkte: | Latimeria |
Art: | Havstofsstjärt L. chalumnae |
|
|
§Latimeria chalumnae Auktor: J.L.B Smith, 1938 |
|
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
Havstofsstjärt (Latimeria chalumnae), även kallad tofsstjärtfisk, kvastfening, blå kvastfening, coelacanth eller latimeria, är känd sedan 1938 och är en av två arter i familjen gombessor (Latimeriidae).
Havstofsstjärten är den fiskart som ofta avses med "kvastfening", men egentligen omfattar kvastfeningar en grupp fossila fiskar med kvastfeniga fenor vilka dog ut för 70 miljoner år sedan.
Det s.k. "levande fossilet" kvastfeningen har däremot aldrig hittats som fossil i sedimentära bergarter utan bara som levande fiskart omkring öriket Komorerna och i Celebessjön vid ön Manado Tua, men det är möjligt att den finns på fler ställen.
Innehåll |
Historia
1938 ringde en trålarkapten till intendenten vid East London Museum i Sydafrika, mrs Marjorie Courtenay-Latimer för att berätta att de hade en märklig fisk ombord på trålaren Nerine. Redan på några meters håll upptäckte hon en blå fena hon inte kunde identifiera...
Latimer:
- Under lagren av slem dolde sig den vackraste fisk jag någonsin sett. Den var drygt en och en halv meter lång, ljusviolett med ljusa, nästan vita fläckar; hela kroppen skimrade i silver, blått och grönt. Den var täckt av hårda fjäll och hade fyra fenor som påminde om extremiteter samt en tofsliknande mittflik på stjärtfenan som såg ut som svansen på en hundvalp.
Fisken hade fångats på fyrti famnars djup utanför Chalumnaflodens mynning, och bet efter kaptenens fingrar när han tittade ner i trålen. Eftersom han aldrig sett något liknande ringde han museet.
Djupt konfunderad betraktade hon fisken. Latimer hade haft en lärarinna, syster Camilla, vars far var paleontolog vid Uppsala universitet. När hon vid ett tillfälle inte följt lektionen "bestraffades" hon med frågan Lilla miss Latimer, vad är en ganoid för något?. Latimer som inte visste svaret beordrades då skriva 25 gånger: "En ganoid är en fossil fisk".
Men denna fisk, som uppenbarligen levt några timmar tidigare, hade fjäll som tydde på att det var en ganoid. Hon sökte igenom alla böcker utan att hitta den och hämtade ordföranden för museets styrelse, medicine doktorn Bruce-Bays. Efter att ha tittat på fisken sa han att hon gjorde för mycket väsen av den, det är bara en havsabborre. Men hur fel hade han inte...
En levande fossil
Marjorie bad den dåvarande auktoriteten på fiskar, professorn i iktyologi, James Leonard Brierley Smith mera känd som JLB Smith, komma och bese fisken och hon skickade honom några fiskfjäll. Han anlände till East London tillsammans med sin gravida fru efter bara någon dag, och sex på morgonen stod han framför den. Det visade sig vara en 50 kg tung okänd fisk av en grupp som hittills bara varit känd som fossil, och som troddes vara utdöd sedan 70 miljoner år. JLB: Det fanns inte minsta spår av tvivel, fjäll för fjäll, ben för ben, fena för fena, - det var en äkta kvastfening. Han vände sig till Marjorie och sade: Den här upptäckten, min flicka, kommer att vara på alla forskares läppar.
Världssensation
Ett foto och en intervju i daily dispatch publicerades den 20 februari, och nyheten var ett faktum. British Museum ringde till Marjorie och frågade om hon var säker på att fisken inte varit död, och legat inkapslad i lera i tiotals miljoner år? och trodde henne först när hon intygat att fisken varit blå och först efter några timmar bleknat i färgerna.
En ny art
J.L.B Smith beskrev den nya arten som Latimeria chalumnae i Nature, och inledde artikeln med Ex Africa Semper Aliquid Novi (Från Afrika alltid något nytt. Citat från Plinius den äldre efter Aristoteles) och döpte alltså fisken efter Marjorie.
Fler fynd
År 1998 upptäcktes ett bestånd i Indonesien, vilket av vissa anses vara av en annan art (Latimeria menadoensis).
Lästips
- Samantha Weinberg: Tidernas fisk. Jakten på kvastfeningen, Wahlström & Widstrand, Stockholm 2000. ISBN 91-46-17664-0 (inbunden), ISBN 91-7643-778-7 (pocket, 2001).
Referenser
- ↑ Musick, J.A. 2000. Latimeria chalumnae. Från: IUCN 2006. 2006 IUCN Red List of Threatened Species Läst 2007-01-19.