Hans Urs von Balthasar
Från Rilpedia
Hans Urs von Balthasar, född 12 augusti 1905 i Luzern, Schweiz, död 26 juni 1988 i Basel, Schweiz, var en schweizisk jesuit och teolog, utnämnd till kardinal av Romersk-katolska kyrkan, men han hann aldrig tillträda före sin död. Han är en av 1900-talets främsta katolska teologer, om än kontroversiell.
Innehåll |
Biografi
Efter studier vid universiteten i Wien, Berlin och Zürich, doktorerade Balthasar i tysk litteratur vid det senare lärosätet 1928 med sin avhandling Geschichte des eschatologischen Problems in der modernen deutschen Literatur. 1929 inträdde han i jesuitorden, och prästvigdes 1936. 1944 grundade han tillsammans med Adrienne von Speyr Johannesgemenskapen (Johannesgemeinschaft), en lekmannaorden. Efter konflikter med de konservativa bland jesuiterna, utträdde han ur denna orden 1950 eftersom han sade att Gud kallat honom att verka i Johannesgemenskapen; därmed förlorade han sin position och rätt att undervisa. Detta innebar att han fortfarande var präst, men saknade kyrklig tillförordning (inkardination). Hans namn som teolog ledde trots allt till att påve Johannes Paulus II utnämnde honom till kardinaldiakon av San Nicola in Carcere 1988. Två dagar före installationen, den 26 juni, avled Balthasar i sitt hem i Basel. Vid begravningen närvarade bland andra dåvarande kardinal Joseph Ratzinger.
Balthasar räknas som en av de mest inflytelserika teologerna under 1900-talet. Liksom Karl Rahner och Bernard Lonergan, två andra, samtida framstående teologer, sökte han på kristna grunder skapa ett intellektuellt bemötande av modernismens reduktionism och antropocentrism, i en strävan efter att utmana filosofins antaganden. I sitt förhållningssätt, källval och intresseområde, är Balthasar en eklektiker. Ett exempel på detta är hans dialog med den reformerte teologen, landsmannen Karl Barth, vars arbeten Balthasar var den förste katolik att analysera. Än mera kontroversiell var hans bok Mysterium Paschale, i vilken han hävdar att helvetet kan vara tomt.
Mest känd är sannolikt hans trilogi i sju band, Herrlichkeit, Theodramatik och Theologik som behandlar ämnena teologisk estetik, teistisk dramatik samt förhållandet mellan kristologi och ontologi.[1] Han har även skrivit om helgon och kyrkofäder, företagit litterära analyser, och mycket mera. Därtill medgrundade han 1972 den katolska teologiska tidskriften Communio, med dåvarande kardinal Ratzinger, Henri de Lubac, och Walter Kasper.
Balthasar har skrivit cirka 90 böcker och 550 artiklar.
Bibliografi i urval
- Apokalypse der deutschen Seele. 3 Bände. Pustet, Salzburg/Leipzig 1937–1939
- Das Herz der Welt. Arche, Zürich 1945
- Therese von Lisieux. Geschichte einer Sendung. Hegner, Köln 1950
- Karl Barth. Darstellung und Deutung seiner Theologie. Hegner, Köln 1951
- Reinhold Schneider. Sein Weg und sein Werk. Hegner, Köln 1953
- Bernanos. Hegner, Köln 1954
- Einsame Zwiesprache. Martin Buber und das Christentum. Hegner, Köln 1958; Johannes, Einsiedeln 2. A. 1993, ISBN 3-89411-314-6
- Herrlichkeit. Eine theologische Ästhetik. 3 Bände. Johannes, Einsiedeln 1961–1969
- Skizzen zur Theologie. 5 Bände. Johannes, Einsiedeln 1960–1986
- Erster Blick auf Adrienne von Speyr. Johannes, Einsiedeln 1968
- Theodramatik. 4 Bände. Johannes, Einsiedeln 1971–1983
- Theologik. 3 Bände. Johannes, Einsiedeln 1985–1987
- Epilog. Johannes, Einsiedeln 1987
Fördjupningslitteratur
- The Analogy of Beauty: the Theology of Hans Urs von Balthasar. Edited by John Riches. Edinburgh: T. & T. Clark 1986. ISBN 0-567-09351-4
- The Cambridge Companion to Hans Urs von Balthasar Edited by Edward T. Oakes and David Moss. Cambridge: Cambridge University Press 2004. ISBN 0-521-89147-7
- Erp, Stephan, The Art of Theology: Hans Urs von Balthasar's theological aesthetics and the foundations of faith. Leuven: Peeters 2004. ISBN 90-429-1467-X
- Steck, Christopher W., The Ethical Thought of Hans Urs von Balthasar. New York: Crossroad 2001. ISBN 0-8245-1915-9
Översättning
- Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från engelskspråkiga Wikipedia.
