Handynastin
Från Rilpedia
| Kinas historia – tidsaxel |
|---|
| Förhistorisk tid |
| Xiadynastin 2070–1600 f.Kr. |
| Shangdynastin 1600–1046 f.Kr. |
| Zhoudynastin 1046–256 f.Kr. |
| Västra Zhoudynastin 1046–771 f.Kr. |
| Östra Zhoudynastin 770–256 f.Kr. |
| Vår- och höstperioden 770–481 f.Kr. |
| De krigande staterna 481–221 f.Kr. |
| Qindynastin 221 f.Kr. – 206 f.Kr. |
| Västra Handynastin 206 f.Kr. – 24 e.Kr. |
| Wang Mangs interregnum (Xin) 9–23 e.Kr. |
| Östra Handynastin 25–220 |
| De tre kungadömena 220–280 |
| Jindynastin 265–420 |
| De sexton kungadömena 304–439 |
| De sydliga och nordliga dynastierna 420–589 |
| Suidynastin 581–618 |
| Tangdynastin 618–907 |
| De fem dynastierna och De tio rikena 902–979 |
| Liaodynastin 916–1125 |
| Jindynastin 1115–1234 |
| Songdynastin 960–1279 |
| Yuandynastin 1271–1368 |
| Mingdynastin 1368–1644 |
| Qingdynastin 1644–1911 |
| Republiken Kina 1912–1949 |
| Andra sino-japanska kriget 1937–45 |
| Kinesiska inbördeskriget 1927–49 |
| Folkrepubliken Kina 1949– |
Handynastin (漢朝) enade Kina efter den korta men historiskt oerhört betydelsefulla Qindynastin, och var en av Kinas längsta och mäktigaste dynastier som med undantag av Wang Mangs interregnum (9–23 e.Kr.) hade makten från 206 f.Kr. till 220 e.Kr. Den kejserliga familjen hette Liu i familjenamn, och den förste kejsaren Liu Bang. Denna dynasti har gett namn till hankineserna, det vill säga den folkgrupp som utgör majoriteten av befolkningen i dagens Kina, och en av de vanliga beteckningarna på det kinesiska språket, hanyu "hanspråk". Under denna tid blev konfucianismen statsfilosofi, buddhismen spreds i Kina, daoismen fick organisatorisk form, sidenvägen började ta form, papperet upptäcktes, filologin grundlades, liksom en källkritisk historiesyn, och Kinas inflytande utsträcktes till Vietnam, Centralasien, Mongoliet och Korea.
Innehåll |
Västra han
Tiden från 206 f.Kr. och fram till Wang Mangs interregnum benämns västra han eller äldre han. Tiden präglades av krig med stammarna i norr, Xiongnu som leddes av Mao-tun. Kejsare Han Wudi lyckades tränga tillbaka inkräktarna men till stora kostnader för statskassan. Bondeklassen blev lidande på grund av höga skatter och utskrivning till krigstjänst. Dessutom kunde de tvingas göra dagsverken på upp till 90 dagar per år. Nepotism var utbrett inom alla delar av förvaltningen även på högsta nivå: änkekejsarinnnorna och deras familjer styrde ofta i praktiken åt en minderårig kejsare. Wang Mang var brorson till en av dessa kejsarinnor.
Östra han
Tiden efter Wang Mangs interregnum och fram till dynastins fall benämns östra han eller yngre han. Wang Mangs märkliga politik ledde till omfattande missnöje bland alla lager i samhället. Många fattiga anslöt sig till de röda ögonbrynen och en prins av handynastin samlade en arme och intog 22 e.Kr. huvudstaden. Bondeupproret slogs ner och Wang Mangs reformer drogs tillbaka. Kina upplevde en stabilare period och man antog en mer expansionistisk politik. Mer och mer decentraliserades makten och riket började falla sönder. År 184 bröt de gula turbanernas uppror ut och riket kom några årtioden senare att splittras i tre.
Namnet
Han är namnet på en flod i norra Kina, vilken gett sitt namn till en av Xiang Yu inrättad administrativ enhet, Hanzhong, över vilken han satt Liu Bang att regera och efter vilken denne sedan döpte sin dynasti. Området motsvarar södra delen av dagens Shanxiprovins med centrum i staden Hanzhong.
Tidsmässig uppdelning
Huvudstaden flyttades efter Wang Mangs interregnum österut från Chang'an till Luoyang, varför dynastin ofta delas upp i Västra och Östra Han. Den äldre uppdelningen i Förra och Senare Handynastin används idag sällan för att undvika sammanblandning med en Senare Handynasti under De fem dynastierna och tio rikenas tid.
Handynastins kejsare
Qin Shi Huangdi, förste kejsaren av Qin, hade varit den förste kinesiske regent att anta titeln huangdi eller "kejsare". Den initialt mest framgångsrike av de som slogs om makten efter Qins fall, Xiang Yu, hade själv tagit sig titeln bawang, "överkung", men Liu Bang och alla regenter efter honom antog titeln kejsare. Listan nedan anger regeringsår och identifierar kejsarna med deras postuma ärenamn.
| Namn | Tecken | Regeringsår |
| Gāozŭ (Liu Bang) | 高祖 | 206–195 f.Kr. |
| Hùidì | 惠帝 | 195–188 f.Kr. |
| Lü Taihou | 呂太后 | 188–180 f.Kr. |
| Liú Gōng | 劉恭 | 188–184 f.Kr. |
| Liú Hóng | 劉弘 | 184–180 f.Kr. |
| Wéndì | 文帝 | 180–157 f.Kr. |
| Jĭngdì | 景帝 | 157–141 f.Kr. |
| Wŭdì | 武帝 | 141–87 f.Kr. |
| Zhāodì | 昭帝 | 87–74 f.Kr. |
| Chāngyí Wáng Hè | 昌邑王賀 | 74 f.Kr. |
| Xūandì | 宣帝 | 74–49 f.Kr. |
| Yúandì | 元帝 | 49–33 f.Kr. |
| Chéngdì | 成帝 | 33–7 f.Kr. |
| Āidì | 哀帝 | 7–1 f.Kr. |
| Píngdì | 平帝 | 1 f.Kr. – 6 e.Kr. |
| Rúziyīng | 孺子嬰 | 6–9 |
| interregnum | 9–23 | |
| Gèngshĭdì | 更始帝 | 23–25 |
| Gūangwŭdì | 光武帝 | 25–57 |
| Míngdì | 明帝 | 57–75 |
| Zhāngdì | 章帝 | 75–88 |
| Hédì | 和帝 | 88–106 |
| Shāngdì | 殤帝 | 106 |
| Āndì | 安帝 | 106–125 |
| Bĕixīang Hóu | 北鄉侯 | 125 |
| Shùndì | 順帝 | 125–144 |
| Chōngdì | 冲帝 | 144–145 |
| Zhídì | 質帝 | 145–146 |
| Húandì | 桓帝 | 146–168 |
| Língdì | 靈帝 | 168–189 |
| Hóngnóng Wáng | 弘農王 | 189 |
| Xìandì | 獻帝 | 189–220 |
- Wikimedia Commons har media som rör Handynastin
