Hamer
Från Rilpedia
Hamer guitars (uttalas Hay’-mer, inte hammer), är ett företag som tillverkar elgitarrer och elbasar, grundat av Jol Dantzig och Paul Hamer.
Innehåll |
De första åren
De båda entreprenörerna öppnade kring 1973 - 1974 en gitarraffär som hette Northern Prairie Music i Wilmette, Illinois. Där sålde de gamla femtio- och sextiotals Gibson och Fender-gitarrer, och utförde reparationer och restaureringar av gamla instrument. Paul och Jol fick utveckla sina egna verktyg, lim och gitarrlacker för det gick inte att få tag på det de behövde för att utföra reparationerna på något annat sätt.
Under sjuttiotalet hade både Gibson och Fender drabbats av spariver och tillverkade ganska undermåliga instrument. Marknaden för vintage (äldre) instrument började växa då musiker tyckte att de gamla instrumenten hade mycket högre kvalitet. Jol och Paul brukade köra ut till arenorna när stora artister var på väg in till stan. De visade sina gamla instrument för de stora stjärnorna som gärna köpte de gitarrer de hade med sig. Sjuttiotalets gitarrer höll helt enkelt inte måttet, och Jol och Paul såg att det fanns ett behov av gitarrer byggda med lika stor noggrannhet och omsorg som på femtiotalet. De provade helt enkelt att bygga ett eget instrument, en flying vee-bas. Det var det första instrumentet från Hamer. När Jol tog med sig basen på spelningar så började folk fråga var han fått den ifrån, och hur de kunde få tag på en likadan. Men eftersom det förmodligen var den enda flying vee-basen i hela världen ville Jol inte att andra skulle synas med ett lika udda och unikt instrument. Rick Nielsen, som varit stadig kund i Jol och Pauls gitarrbutik, tjatade på dem om att bygga en gitarr till honom. Till slut gav de efter och satte igång att bygga det som skulle bli Hamers första gitarr.
Då Jol och Paul länge hade reparerat gitarrer hade de sett vilka misstag de stora gitarrtillverkarna ofta gjorde. De bestämde sig för att förbättra alla svaga punkter de kunde komma på, och att använda endast de bästa material de kunde hitta. Utan att veta det så hade de uppfunnit det som senare skulle kallas custom shop-byggande. Fast Hamer har aldrig haft en speciell custom shop-avdelning, hos Hamer läggs det ner samma hårda arbete och noggrannhet kring detaljer på varje byggt instrument, och så var det redan från dag ett.
Hamer Standard
Den första gitarr som byggdes var en Hamer Standard. Modellen baserades på Gibsons Explorermodell från femtiotalet, men med en hel del förbättringar. Kroppen utgjordes av ett helt stycke solid hondurasmahogny täckt av en tunn, ofta fantastiskt fint mönstrad, lönntopp. Även halsen var gjord i mahogny i ett stycke. På de första gitarrer som byggdes satt det Gibson PAF-mikrofoner. Jol och Paul hade lyckats komma över en låda gamla mickar från Gibsons restlager. Några lindades också om av Larry Dimarzio. Detta var innan både Dimarzio och Seymour Duncan tillverkade och sålde gitarrmikrofoner. Larry Dimarzio startade sedermera egen tillverkning av gitarr- och basmikrofoner och han lindade speciella versioner av sin vanliga PAF-mick till de Hamer gitarrer som tillverkades under sjuttio- och åttiotalet.
De tidiga Hamer Standard-gitarrerna inbringar idag höga priser då de anses vara lika väl byggda som en femtiotals Gibson. De låter otroligt bra samtidigt som de har en fantastisk spelbarhet. Dessa tidiga instrument hade ett fyrsiffrigt serienummer och kallas ofta four digit Standards och tillverkades mellan 1974 och 1985. Men Standard-modellen återintroducerades under Hamers 20-årsjubileum 1995 och tillverkas idag med samma noggrannhet och hantverksskicklighet som förr. De nya Standard-gitarrerna har dock samma sexsiffriga serienummersystem som övriga Hamermodeller. Huvudformen ändrades också en aning på de nya Standard-gitarrerna.
Specialtillverkade mikrofoner
Hamer var den första gitarrtillverkare som byggde gitarrer med olika värde på hals- och stallmikrofonerna, något de flesta andra gitarrtillverkare sedan tagit efter.
Igång på allvar
Under 1975 började Hamer bygga gitarrer på allvar och de användes bland annat av Martin Barre i Jethro Tull, Rick Nielsen i Cheap Trick, Rick Derringer m.fl. Martin Turner i Wishbone Ash beställde en Standard bas. Till och med John Belushi beställde två Hamer Standards. En skulle han ge till sin vän Keith Richards, den andra till Ron Wood från The Rolling Stones.
Gibson stressade
Framgången från Hamers Standard-modell blev så stor att Gibson i mitten på sjuttiotalet tvingades damma av och nytillverka sin gamla Explorer-modell, som de hade slutat tillverka 1959.
Hamer Sunburst
1977 introducerade Hamer sin andra idag klassiska gitarrmodell. Den kallades Hamer Sunburst och hade rund kropp med två horn byggd i en hel bit hondurasmahogny med en tunn skiva vackert mönstrad lönnfaner på toppen. Kroppen hade vit bindning, och på Custom-modellen hade även halsen bindning och block pärlemorinlägg i greppbrädan. Gitarren hade två PAF humbucker-mikrofoner från Dimarzio och ett stall satt monterat upphöjt på en bit mahogny. Stallet utvecklades efter något år till en variant som Jol Dantzig uppfunnit själv. Det bestod i ett helt stycke solid metall med sex individuellt justerbara stallsadlar, där strängarna gick genom gitarren från baksidan av kroppen. Stallet kallades för Sustainblock och gav gitarren en mycket bra ton och klang. Sunburst-gitarrerna tillverkades i större skala än Standard-modellen och gavs också ett annat serienummersystem på fem siffror, där den första siffran indikerar vilket år gitarren är tillverkad. Övriga siffror anger löpande ordningen då intrumentet tillverkats. Nr 90788 betyder t.ex. att gitarren är den sjuhundraåttioåttonde som byggts, och att den byggdes år 1979.
Efter att Sunburst-modellen fått stor framgång introducerades 1980 en likadan gitarr, fast utan bindning på sidorna av kroppen. Modellen var lite billigare och döptes till Hamer Special.
Under 1980 talet växte Hamerfabriken ordentligt och många nya modeller togs fram. Bl.a. The Prototype som hade en trippelpickup i stalläge. Det var en humbucker-mikrofon och en singlecoil-mikrofon som var monterade direkt ihop i en större ram. Detta gav många helt nya ljudkombinationer. En annan modell hette The Phantom och användes flitigt av Andy Summer från The Police. En Phantom-gitarr med svajsystem togs fram till Glenn Tipton i Judas Priest och det är den gitarr han kanske främst förknippas med idag. Hamer byggde en flying vee-modell som kallades för Vector som användes av KK Downing i Judas Priest. Han fick senare en egen variant av Vector-gitarren uppkallad efter sig. Hamer inledde också ett samarbete med Billy Idols gitarrist Steve Stevens vilket resulterade i två olika gitarrmodeller med hans namn på huvudet. Steve Stevens I introducerades i mitten på åttiotalet. Ungefär samtidigt med skivan Whiplash Smile lanserades en modell till under namnet Steve Stevens II. Den var baserad på Phantom-modellen men hade lång skallängd, precis som en Fender Stratocaster. I början på 1990-talet skulle en tredje Steve Stevens-modell introduceras, men den fick slutligen namnet Centaura.
Floyd Rose
Hamer var den andra gitarrtillverkare som serietillverkade gitarrer med Floyd Rose-system.
De första som gjorde det var Kramer, som sålde ifrån både Fender och Gibson under en period på 80talet.
Nya tider
I början av 1990-talet gick luften ur den hårdrocksscen som helt dominerat den senare delen av åttiotalet. Gitarrer med Floyd Rose-system och vilda färgkombinationer blev över en natt i princip det mest ohippa en musiker kunde spela på. Hamer drabbades hårt av detta då de tillsammans med andra tillverkare som Jackson och Kramer nischat sig kraftigt mot hårdrocksmarknaden. Paul Hamer ville fortsätta tillverka stora volymer och var beredd att ge vika på Hamers riktmärke, den kompromisslösa kvalitén i tillverkningen, för att kunna fortsätta tjäna stora pengar på sin gitarrtillverkning. Lite av samma dåliga strategi som just Gibson och Fender haft under sjuttiotalet. Jol Danzig var däremot helt ovillig att kompromissa med kvalitén och ville istället ta tillbaka företaget till dess tidiga rötter. Han ville återigen bygga klassiska gitarrer av högsta kvalité i liten skala. De båda vännerna skildes åt och Paul lämnade företaget.
Hamer köptes upp av Kaman industries, vars huvudinriktning ligger i flygindustrin. Kamans ägare var stor gitarrfantast och ägde redan Ovation guitars. Han var beredd att satsa på Pauls idé om tillverkning i liten skala. Hamer började återigen bygga upp sitt varumärke som tillverkare av de absolut bästa gitarrerna på marknaden. Gitarrmodellerna med Floyd Rose-system försvann från sortimentet och nya modeller introducerades. Sunburstmodellen som försvann 1983 återintroducerades. Den bytte så småningom namn till Studio och fick ett tune o matic-stallsystem istället för det klassiska Sustainblock-stallet. Förmodligen för att kunderna kände igen ett tune o matic-system från Gibsons gitarrer, vilket gjorde gitarrerna lättare att sälja. Studiomodellen fick också en solid välvd tvådelad lönntopp, s.k. archtopp. Till skillnad från den gamla Sunburst-modellen som hade helt platt topp, s.k. flat topp.
En modell baserad på Studio/Sunburst-gitarren introducerades med en tonkammare och fiolhål. Den nya modellen kallades i början för Vanguard men bytte ganska snart namn till Artist. En modell med minihumbuckers och wraparound-stall kallades för Eclipse. En annan modell byggd i koa-trä kallades Mirage. Även den gamla Prototype-modellen återuppstod under en period med en vacker tvådelad lönntopp, men nu under namnet Phantom. Förvirrande? Just namnen på olika gitarrmodeller från Hamer har ibland varit lite snurrigt.
2000 talet
År 2000 introducerades också en ny modell kallad Newport, en s.k. hollwobody-gitarr med kropp och hals i mahogny och topp i gran. Seymour Duncan utvecklade en helt ny mikrofon till gitarrmodellen, Phat Cat-micken. En P90-mikrofon i humbuckerstorklek. Micken gick till att börja med endast att få tag på genom att köpa en Hamer Newport-gitarr, eller genom att specialbeställa den via Seymour Duncans custom shop. Men den blev så populär på grund av sina ljudegenskaper att den nyligen introducerades i Seymour Duncans ordinarie sortiment. Hamers Newport modell vann i februari 2000 utmärkelsen Guitar Player Editors Pick Award för sin fina kvalité och spelmässighet. Det är en mycket populär modell både bland jazz- och bluesmusiker såväl som pop- och rockgitarrister och har ofta använts bl.a. av No Doubts Tom Dumont.
Hamers Artist-modell introducerades också byggd i afrikanskt limbaträ, även kallat för Korina. Gitarren har två P90-mikrofoner och fick även den i mars 2001 utmärkelsen Guitar Player Editors Pick Award.
En ny gitarrmodell lanserades i mitten på 2000-talet. Den kallades Monaco och finns i flera olika versioner. En vanlig Monaco har 25,5" mensur. Monaco Elite har 24,74" mensur. De har kropp och hals i mahogny med tvådelad lönntopp. Gitarren har single cutaway typ Gibson Les Paul. Monaco III har tre P90-mikrofoner och två tonkammare med fiolhål och bigsby-svaj.
Under NAMM-mässan i januari 2007 introducerades en ny modell som heter Talladega. Hamer återintroducerar här sitt klassiska Sustainblock stall i serieproduktion, till många Hamerfanatikers stora glädje. Gitarren har kropp och hals i mahogny, med välvd lönntopp. Gitarren har 25,5" mensur, precis som en Fender Telecaster. Också Talladega-modellen har helt nya mikrofoner som tagits fram i samarbete mellan Jol Danzig och Seymour Duncan. Stallmikrofonen är av telecastertyp och halsmikrofonen är av P90-typ.
Vilka spelar på Hamer?
Jol Danzig har genom åren designat gitarrer åt bland andra John Lennon, George Harrison, Sting, Keith Richards, Gary Moore, Billy Gibbons, Rick Nielsen, Keb Mo, KK Downing, Glenn Tipton, Lyle Workman, Mark Knopfler, Eric Johnson, Martin Barre, Johnny Ramone, Elliot Easton, Brad Gillis, Roy Buchannan Jeff Watson och James Honeyman-Scott.
