Judas Priest

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Judas Priest
Judas Priest uppträdde i Illinois, USA 2005. Från vänster, Rob Halford, K.K Downing, Glenn Tipton, Ian Hill och Scott Travis.
Information
Bakgrund	Mall:Landsdata England Birmingham, England
Genre(r)	Heavy Metal, Speed metal
Aktiva år	1968 - idag
Skivbolag	Epic Columbia CMC International Koch RCA Gull
Artistsamarbeten	Trapeze, Fight, The Flying Hat Band, Halford, Iced Earth, Racer X, 2wo
Webbplats	Officiell webbplats
Medlemmar
Rob Halford Glenn Tipton K.K. Downing Ian Hill Scott Travis
Tidigare medlemmar
Al Atkins John Ellis Alan Moore Chris "Congo" Campbell John Hinch Simon Phillips James Leslie Binks Dave Holland Tim "Ripper" Owens

Judas Priest är ett brittiskt metal-band som spelar speed metal och heavy metal. Judas Priest bildades 1968 i Birmingham i England, Storbritannien. Bandet har varit ett av de mest inflytelserika inom sin genre, vilket har gett dem smeknamnet ”The Metal Gods” (metallgudarna), efter deras låt med samma namn.^[1] De har sålt cirka 35 miljoner album världen över.

Historia

Judas Priest var som störst i början av 1980-talet. De var pionjärer inom the New Wave of British Heavy Metal och gav hårdrocken en ny visuell image med sina nitade läderkläder. Gruppnamnet kommer från låten "The Ballad of Frankie Lee and Judas Priest" som Bob Dylan skrivit. Gitarristerna K.K. Downing och Glenn Tipton samt basisten Ian Hill är de tre medlemmar som medverkat på alla album gruppen gjort, och sångaren Rob Halford har varit med på alla album utom fyra (två studioalbum och två livealbum). De enda som varit med från allra första början är Downing och Hill.

Medlemmar i gruppen var i original Al Atkins, K.K. Downing (gitarr), Ian Hill (bas), och trummisen John Ellis. Ellis byttes ut följande år av Alan Moore, som i sin tur byttes ut mot Chris Campbell. Denna uppsättning behölls till 1973 då Atkins och Campbell lämnade gruppen för att bli ersatta av Rob Halford (sång) och John Hinch på trummor. Under de fyra år gruppen hade existerat hade man satsat på turnerande, men nu 1974 skaffade man sig skivkontrakt. Gitarristen Glenn Tipton tillkom innan gruppen spelade in debutalbumet Rocka Rolla. Skivan uppmärksammades inte och i och med detta lämnade Hinch gruppen. Alan Moore kom tillbaka och spelade in albumet Sad Wings of Destiny med gruppen. Gruppens tidiga album är starkt färgade av artisterna som var populära för tillfället (Led Zeppelin med flera).

Inte heller Sad Wings of Destiny blev en särskilt uppmärksammad skiva, men tack vare positiva recensioner lyckades gruppen få skivkontrakt med det stora skivbolaget CBS Records. Albumet Sin After Sin blev den stora skivbolagsdebuten och spelades in med trummisen Simon Phillips. Skivan fick beröm och man satte igång ännu en turné, nu med trummisen Les Binks. Binks kom att stanna med gruppen i fyra år, och det var under dessa år gruppen skaffade sig status och popularitet med nyskapande skivor som Stained Class.

Det var dock med albumet British Steel från 1980 som gruppen slog igenom stort. Här fanns hitsinglarna "Breakin' the Law" och "Living After Midnight". Albumet var också nyskapande genom att låtarna hade anpassats till pop-inriktad radio. Här hade också Les Binks blivit ersatt av Dave Holland. I och med framgången med British Steel låg vägen öppen för gruppen och man släppte två minst lika framgångsrika album till, Point of Entry (1981), och Screaming for Vengeance (1982). Med det sistnämnda albumet fick gruppen en stor hit med "You've Got Another Thing Coming'".

Åren gick och framåt mitten av 1980-talet skuffades Judas Priest undan till förmån för band som spelade den nya "fräscha" stilen thrash. Gruppen fortsatte ändå att sälja skivor under resten av decenniet, med varierande framgång. På Turbo (1986) experimenterade man med synthar, och skivan sålde väl tack vare bandets goda rykte, men fansen avskräcktes. 1990 släppte de det mest fulländade speed metal-albumet Painkiller, som av många brukar anses vara den bästa, men den blev ingen kommersiell framgång utanför fankretsen. Rob Halford lämnade senare gruppen.

En kväll när coverbandet British Steel spelade på en liten klubb i Pennsylvania så råkade två vänner till Judas Priest-trummisen Scott Travis se framträdandet. Sångaren, Tim Owens imponerade stort på dem, så de videofilmade och skickade det till Travis och resten av medlemmarna i Judas Priest. Året var 1996 och bandet hade varit upplöst i fyra år men när bandet fick se Owens framträdande och några dagar senare höra hans röst på ett par Priestlåtar så togs han med i bandet.

1997 släpptes hans första album med Judas Priest, Jugulator. Albumet var bandets första sedan 1990 och sågs som ett comebackalbum. Bandet gav sig ut på världsturné, och de släppte också ett livealbum, kallat Live Meltdown. Två år senare återsläpptes Heart of a Killer med flera extra livespår. Judas Priest drog också igång ett filmprojekt inspirerat av Tim Owens väg från fan till frontman. Bandet drog sig senare ur projektet. Det var ursprungligen tänkt att Judas Priest skulle medverka i filmen så skådespelaren Mark Wahlberg fick huvudrollen. Senare samma år släpptes bandets andra album med Owens, Demolition.

Demolition producerades av gitarristen Glenn Tipton, som också skrev de mesta av sångerna till albumet. Tim Owens var med och skrev sin enda låt med bandet, What's My Name som bara fanns med på den tyska utgåvan av albumet. Låten skrev han tillsammans med de båda gitarristerna K.K. Downing och Glenn Tipton. De spelade även denna gång in ett livealbum under deras världsturné. Resultatet blev Live in London som släpptes endast tre månader innan Owens sparkades från bandet.

Judas Priest uppträder på Sweden Rock Festival 2008.

Judas Priest har efter återföreningen varit aktiv som grupp och turnerat och spelat på konserter. En ny skiva, Nostradamus, släpptes i juni 2008.

Boken "The Story of Judas Priest - Defenders of the faith" av Niel Daniels släpptes hösten 2007. Den beskriver hela Judas Priests karriär, även om Jayne Andrews, Judas Priests manager, inte vill kalla boken för den "officiella historien om Judas Priest".