HMS Mode (P154)
Från Rilpedia
Modes vapen |
|
 |
HMS Mode (P154) |
|---|---|
| Klass | |
| Typ | Patrullbåt |
| Klass | Huginklass |
| Fartygsnummer | P154 |
| Historia | |
| Byggnadsvarv | Vestermoen Hydrofoil, Mandal |
| Sjösatt | 8 augusti 1978 |
| Tagen i bruk | 12 januari 1979 |
| Öde | Togs ur tjänst den 30 juni 2001 |
| Tekniska data | |
| Deplacement | 120 / 150 ton |
| Längd | 33,6 m |
| Bredd | 6,3 m |
| Djupgående | 1,7 m |
| Maskin | Två dieselmotorer (2 700 kW) |
| Fart | 36/39 knop |
| Bestyckning | 1 x Bofors 57 mm kanon 2 x ksp 6 x Rbs 12 "Pingvin" 4 x ELMA antiubåtsgranatkastare sjunkbomber minor |
HMS Mode (P154) var en patrullbåt i svenska flottan. Mode tillhörde under 1979-2001 den 48/18. patrullbåtsdivisionen (3. ytattackflottiljen) baserad i Göteborg. Fartyget var byggt på Bergens Mekaniske Verft i Norge. Fartyget var fram till och med 1983 målat i grått med svarta band midskepps (för att dölja nedsmutsningen från avgasutsläpp vid låga farter) och med patrullbåtarnas bakåtsvepta kortvågsantenner. Beväpningen bestod av en Bofors 57 mm allmålskanon på fördäck och möjlighet att bära sex stycken sjömålsrobotar (Robot Mk 12 Pingvin) på akterdäck. Möjlighet att lasta olika kombinationer av sjunkbomber/minor/robotar på akterdäck innebar att patrullbåtarna var det enda fartyg som kunde sättas in i alla scenario för försvarande av vår kust. Patrullbåtarna var mer moderna än dåtidens torpedbåtar, då dess spanings/eldledningsradar (ARTE 726) var den första som presenterade målen helt digitalt (robotbåtarna med början av HMS Piteå (R138) fick samma år ytterligare bättre radarsystem). För att upptäcka ubåtar var patrullbåtarna utrustade med en skrovfast hydrofon (Simrad). Detta var en något modifierad fiskehydrofon av norskt fabrikat (senare patrullbåtar med början från HMS Mjölner (P157) fick även släphydrofon på akterdäck och au-granatkastare på fördäck).
Mode testade i samband med att fartyget tog upp på slip sommaren 1983 även ett par "högfarts-propellrar" som gjorde att Mode i juli 1983 loggade 39 knop utanför Ystad. Tyvärr innebar detta även att bränsleförbrukningen ökade markant, och vid nästa tillfälle upp ur vattnet ersattes dessa med originalen.
Karriär
 |
Denna artikel eller stycke har ansetts innehålla text med låg reell substans. Förbättra gärna texten. Se diskussionssidan för mer information. |
Mode lyckades med det som hela svenska flottan inte klarade av, man lyckades tvinga upp en rysk ubåt till ytan. Nu var detta inte riktigt så sensationellt som det låter. Vid en ombasering från Göteborg till Ystad hördes en ubåt i uläge i Öresund. Då det inte är tillåtet för ubåtar att gå i uläge i Öresund (det är ganska grunt vatten) valde DC på 48. patrullbåtdivisionen att det skulle kastas knallskott i vattnet för att tvinga upp ubåten för identifiering. Efter denna "vapeninsats" gick en ubåt av Whiskey-klass upp till ytan. Sjöbevakningen tog sedan kontakt med befälhavaren och informerade om att man måste köra i ytläge, föra gult roterande ljus och synlig örlogsflagga. Ubåten gjorde som man blev tillsagd och vecklade ut den sovjetiska örlogsflaggan och försvann i ytläge norrut förbi Ven.
I september 1983 var hela 48:e patrullbåtsdivisionen ombaserad från Göteborg till Karlskrona, bland annat för slutövning. Som final på denna övning utfördes skjutövningen H. M. Konungens pokal (skjutning med artilleri på både sjömål och luftmål). Den prestigefyllda tävligen vanns av HMS Mode, med Magne på andraplats. Delar av besättningen fick motta priset vid en ceremoni ur landshövding Camilla Odhnoffs hand. De delar av besättningen som närvarade hann knappt ner från podiet förrän budet kom om att ubåtsjakt pågick precis utanför örlogshamnen i Karlskrona. Då delar av motsvarande Karlskrona-fartyg höll på med Muck, föll äran att försvara örlogshamnen på 48:e patrullbåtsdivisionen. Fartygen i denna division var Mode, HMS Magne (P153) och HMS Väktaren (P160), med HMS Hugin (P151) och HMS Munin (P152) som lagfartyg i Göteborg.
Den svenska flottans dåvarande så kallade "ryggrad", torpedbåtar i Norrköpingsklass gjorde som vanligt vad man var bäst på, försvann ut på havet i hög fart. Torpedbåtar av Spica- och Norrköpingsklass var inte utrustade med någon form av sonar, och kunde därför inte delta i jakten på ett meningsfullt sätt. Allt som hördes var när man varvade upp sina gasturbiner, lättade från kaj och drog i full fart ut till havs. 48:e fick därför ensamma försvara örlogshamnen i samarbete med Y69 och Y70 från Ronneby. Lastbilar kom till kaj, robotarna lastades av i en fart och 24 sjunkbomber med speciella tändrör för grunt vatten lastades på akterdäck. Sträckan till spaningsområdet var väldigt kort, rakt utanför örlogshamnen. Hela kommande natt och följande morgon spanades det i för tillfället införskaffade nya ljusförstärkare på bryggan, och i SLC pågick passiv spaning med sonar. På morgonen den 3 september hördes ljuden igen, och attackorder gick till 48:e. Helikoptrarna Y69 och Y70 fick spana med sina hydrofoner, medan patrullbåtarna fick gå i snäva cirklar för att öka hastigheten till 20-25 knop. Tyvärr fick Magne problem med sitt gyro under denna manöver och fick gå till kaj. Mode och Väktaren fällde i en svår och farlig manöver alla 48 sjunkbomber (100 kg/st) i det område som helikoptrarna målanvisade i. Anfallet gav inget direkt resultat, men tre timmar senare hördes ljud som kunde tydas som att ett undervattensfordon gick söderut mellan Aspö och Tjurkö. Inga ytterligare kontakter hördes senare i området. Se reportage från [1]|Sydnytt 1983-09-03]
48. patrullbåtdivisionen utsågs 1983 till "Bästa division" och Mode till "Bästa fartyg".
Fartyget hade precis genomgått en smärre renovering, bland annat fått akterdäck ordentligt uppsnyggat, när man skrotade hela 48/18:e år 2001. Undantaget från detta är Hugin, som nu ligger till styrbord om HMS Småland (J19) vid Göteborgs Maritima Centrum i Göteborgs hamn. Hugin flyttades i det skick hon befanns sig, och kan nu besökas (även inombords).
|
||||||||||||||
