Hökartade rovfåglar
Från Rilpedia
?Hökartade rovfåglar | |
---|---|
Duvhök, hona
|
|
Systematik | |
Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
Rike: | Djur Animalia |
Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass: | Fåglar Aves |
Ordning: | Rovfåglar Falconiformes |
Familj: | Hökartade rovfåglar Accipitridae |
|
|
§Accipitridae Auktor: Vieillot, 1816 |
|
|
|
se text |
|
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
Hökartade rovfåglar (Accipitridae) är en familj av fåglar tillhörande ordningen rovfåglar.
Innehåll |
Systematik
De hökartade rovfåglarna har av olika taxonomer delats upp i mellan 5-10 underfamiljer. Merparten av dem delar en mycket liknande morfologi, men många av familjen grupper innehåller taxa som skiljer sig mycket från de andra. Dessa placeras inom taxonomin mer utifrån bristen på bättre bevisföring än något annat. Det är därför inte konstigt att familjens fylogenetiska schema alltid har varit omdiskuterat.
Undersökningar tyder på att gruppens kromosomkaryotyp är distinkt och detta indikererar att de hökartade rovfåglarna är en monofyletisk grupp.[1] Huruvida denna grupp ska behandlas som en familj inom ordningen Falconiformes eller som en eller flera gena ordningar är idag inte fastslaget utan mer en fråga om smak.
Förutom detta besynnerliga arrangemang av deras kromosomer ger deras morfologi och analyser baserade på den mitokondriella genen för enzymet cytokrom b en motsägelsefull bild av gruppens inbördes släktskap. Slutsatsen av detta är att hökar, glador örnar och gamar med största sannolikhet inte formar en monofyletisk grupp.
Data från molekylära analyser pekar mot att underfamiljen vråkar och örnar (Buteoninae) med största sannolikhet är poly- eller parafyletisk, där släktena Aquila, Haliaeetus och Buteo utgör distinkta utvecklingslinjer. Dessa släkten verkar tillsammans med underfamiljerna Milvinae, hökar (Accipitrinae) och kärrhökar (Circinae) utgöra en grupp, men släktskapen mellan dessa utvecklingslinjer går inte att uttyda utifrån den information som finns tillgänglig idag. Underfamiljerna bivråkar (Perninae) och möjligen även Elaninae är äldre utvecklingslinjer, vilket även är fallet med gamla världens gamar (Aegypiinae). Den senare är dock med största sannolikhet också poly- eller parapfyletisk, där arter som lammgam och smutsgam avviker från den "nakenhalsade" gamarna.[2]
Enligt Sibley-Ahlquists taxonomi kategoriseras familjen hökartade rovfåglar (Accipitridae) som en del av kraftigt utökade ordningen storkfåglar (Ciconiiformes).
Underfamiljer och släkten
- Underfamilj Elaninae - "elanid"-glador (8 arter)
- SläkteElanus
- Släkte Chelictinia
- Släkte Machaerhamphus
- Släkte Gampsonyx
- Släkte Elanoides
- Underfamilj Perninae - bivråkar (cirka 14 arter)
- Släkte Aviceda
- Släkte Henicopernis
- Släkte Pernis
- Släkte Leptodon
- Släkte Chondrohierax
- Underfamilj Aegypiinae - gamla världens gamar (cirka 15 arter, förmodligen poly- eller parafyletisk)
- Släkte Sarcogyps
- Släkte Aegypius
- Släkte Torgos
- Släkte Trigonoceps
- Släkte Gyps
- Släkte Neophron
- Släkte Necrosyrtes
- Släkte Gypohierax
- Släkte Gypaetus
- Underfamilj Buteoninae - vråkar, örnar och havsörnar (cirka 100 idag förekommande arter, förmodligen poly- eller parafyletisk)
- Släkte Geranoaetus
- Släkte Buteo (förmodligen parafyletisk, kanske omfattar delar av Leucopternis och Parabuteo)
- Släkte Parabuteo
- Släkte Buteogallus (förmodligen parafyletisk, kanske omfattar delar av Leucopternis)
- Släkte Busarellus
- Släkte Leucopternis (förmodligen polyfyletsik)
- Släkte Kaupifalco
- Släkte Butastur
- Släkte Harpyhaliaetus
- Släkte Morphnus
- Släkte Harpia
- Släkte Pithecophaga
- Släkte Harpyopsis
- Släkte Spizaetus
- Släkte Lophaetus (är möjligen en yngre synonym till Ictinaetus)
- Släkte Stephanoaetus
- Släkte Polemaetus
- Släkte "Hieraaetus"
- Släkte Aquila (parafyletisk)
- Släkte Ictinaetus
- Släkte Haliaeetus
- Släkte Ichthyophaga
- Underfamilj Circinae - kärrhökar (cirka 16 idag förekommande arter)
- Släkte Circus
- Släkte Polyboroides
- Släkte Geranospiza
- Underfamilj Milvinae - "milvine"-glador (cirka 14 arter)
- Släkte Harpagus
- Släkte Ictinia
- Släkte Rostrhamus
- Släkte Helicolestes - inkluderades tidigare i Rostrhamus
- Släkte Haliastur
- Släkte Milvus
- Släkte Lophoictinia
- Släkte Hamirostra
- Underfamilj Accipitrinae - duvhökar, sparvhökar tillsammans med närbesläktade arter (cirka 55 idag förekommande arter)
- Släkte Accipiter
- Släkte Micronisus
- Släkte Melierax
- Släkte Urotriorchis
- Släkte Erythrotriorchis
- Släkte Megatriorchis
- Underfamilj Circaetinae - ormörnar (cirka 12 arter)
- Släkte Terathopius
- Släkte Circaetus
- Släkte Spilornis
- Släkte Eutriorchis
Evolution och fossila fynd
Som för de flesta familjer av rovfåglar finns det en ganska stor mängd fossila fynd från denna grupp från sen eocen och framåt (cirka 35 miljoner år sedan), där de moderna släktena är ganska väldokumenterade efter tidig oligocen (cirka 30 miljoner år sedan).
- Milvoides (sen eocen i England)
- Aquilavus (sen eocen/tidig oligoce - tidig miocen i Frankrike)[3]
- Palaeocircus (sen eocen/tidig oligocen i Frankrike)
- Palaeastur (tidig miocen i Agate Fossil Beds nationalmonument, Sioux County, USA)[4]
- Pengana (tidig miocen i Riversleigh, Australien)
- Promilio (tidig miocen i Agate Fossil Beds nationalmonument, Sioux County, USA)
- Proictinia (tidig - sen miocen/tidig pliocen i centrala och sydöstra USA) [5]
- Neophrontops (tidig/mellersta miocen - sen pleistocen) - fördes tidigare till Neophron
- Mioaegypius (mellersta miocen i Xiacaowan, Sihong, Kina)
- Apatosagittarius (sen miocen i Nebraska, USA)
- Palaeoborus (miocen)[6]
- Qiluornis (miocen i Shandong, Kina)
- Thegornis (miocen i Argentina)[7]
- Garganoaetus (tidig pliocen från Gargano, Italien)
- Amplibuteo (sen pliocen i Peru - sen pleistocen i södra Nordamerika och på Kuba) - kanske tillhör det utdöda släktet Harpyhaliaetus[8]
- Neogyps (pleistocene?)[9]
- Palaeohierax - omfattar även "Aquila" gervaisii
- Wetmoregyps - tidigare Morphnus daggetti
Hökartade rovfåglar finns dokumenterade från tidig eocen, det vill säga från cirka 50 miljoner år sedan och framåt, men de tidigaste fossila fynden är för fragmentariska och/eller basala för att kunna placeras korrekt i fylogenin. Molekylära analyser är, som nämnts ovan, inte en tillräckligt exakt metod för denna grupp vid bestämning av släktskapen mellan de hökartade rovfåglarna Det som bestämdhet kan utrönas är att med största sannolikhet utvecklades gruppen på endera sidan av Atlanten, som under denna tid, bara var 60-80% av sin nutida bredd. Å andra sidan finns det bevis för att fossil av hökartade rovfåglar, som exempelvis Pengana, från cirka 25 miljoner år sedan, med största sannolikhet snabbt fick en global utbredning, initialt till och med till Antarktis.
- Accipitridae gen. et sp. indet. (Tidig eocen i Huerfano County, USA)[10]
- Accipitridae gen. et sp. indet. (Tidig oligocen i Borgloon, Hoogbutsel, Belgien)[11]
- Accipitridae gen. et sp. indet. (Tidig/mellersta miocen i Bathans, Otago, Nya Zeeland)[12]
- "Aquila" danana (Sen miocen/tidig pliocen i Snake Creek, Loup Fork, USA) - tidigare behandlad som Geranoaetus och Buteo[13]
- Accipitridae gen. et sp. indet. (Tidig/mellersta pliocen i Kern County, USA) - Parabuteo?[14]
- Accipitridae gen. et sp. indet. (Sen pliocen/tidig pleistocen från Ibiza, Medelhavet) - Buteo?[15]
- Accipitridae gen. et sp. indet. (Egypten)
Referenser
- ↑ de Boer (1975), Amaral & Jorge (2003), Federico et al. (2005)
- ↑ Wink et al. (1996)
- ↑ Auctor kanske är Brodkorb 1964, och inte Lambrecht 1933, nomen nudum. Se Condor54:174
- ↑ Condor45:229
- ↑ BullAMNH48:483; Condor58:367
- ↑ Condor41:153
- ↑ Evolution38:1384
- ↑ Auk112:890; CaribbJSci40:120; Evolution38:1384
- ↑ Auk112:890; CaribbJSci40:120; Condor37:72; Condor41:153; Condor96:577
- ↑ Specimen AMNH FR 7434: Left carpometacarpus of a Snail Kite-sized bird: Cracraft (1969)
- ↑ Tarsometatarsus av en fågel stor som en sparvhök: Smith (2003)
- ↑ Speciment MNZ S42490, S42811: Distal vänster tibiotarsus och distal höger ulna av en fågel stor som en mindre örn et al. (2007)
- ↑ Auk50:212; Condor44:39
- ↑ Distal tibia ganska lik kaktusvråkens: Miller (1931)
- ↑ Alcover (1989)