Gustavsviks herrgård
Från Rilpedia
 |
Den här saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. |
Gustafsviks herrgård ligger väster om Kristinehamn i Värmland. Vänern bildar där en stor grund vik, Varnumsviken. Herrgården ligger vackert belägen på dess västra strand. Här i området tror man att ett medeltida centrum har legat. Man har hittat många ättehögar samt en silverskatt, bestående av 300 tyska och anglosaxiska mynt från tiden 980-1030.
Innehåll |
Historia
Gustafsviks herrgård hette ursprungligen Vik. Första gången Vik i Varnum med säkerhet nämns är i ett brev skrivet på pergament är den 24 februari 1425.
Gården Vik delades upp i mitten av 1500-talet i Västervik och Östervik.
1736 såldes gården till den mäktiga släkten Linroth, vilka skulle göra gården ståndmässig enligt tidens krav. Det var den färgstarka Sara Maria Stedt, änka efter Axel Linroth, som lade grunden för det Gustafsvik vi ser idag. Den berömda Georg Adlersparre kom att det omskakande året 1809 av en oförutsedd händelse att övernatta på Gustafsvik, där han träffade dottern Louise Linroth och blev förälskad. Här blev han fördröjd i några dagar men gav sig sedan motvilligt av med sin trupp för att avsätta Gustaf IV Adolf i Stockholm. Den 10 september 1809 hölls bröllop på Gustafsvik och senare föll gården i Adlersparres ägo. Sonen Rudolf gjorde området runt herrgården till en fantastisk park, inget mindre än ett dammsystem med öar, svanar, fiskar, parkbänkar, lusthus och långa grusbelagda promenadsträckor. Det var även han som byggde Österviks Kapell och Gustafsviks kyrkogård. Men utgifterna gick överstyr och 1885 gick paret Adlersparre i konkurs. Herrgården utbjöds till auktion och nu spreds samlingar från två generationer Linrothar och Adlersparrar vind för våg. Herrgården inspekterades noggrant vid konkursen och därigenom har man mycket information från denna tid.
Glansperioden
Herrgården köptes av släkten Platin och nu skulle en glansperiod ta sin början. Platins största intressen låg i att sköta ägorna. Jordkulturen förbättrades och han gav huvudbyggnaden och dess flyglar ett slottsliknande utseende enligt ritningar av arkitekten Isak Gustaf Clason. Strax därefter sålde han hela godskomplexet till en dansk ägare som tjänade mycket pengar på att stycka upp Gustafsviks ägor och sälja. Efter ytterligare ett antal ägarbyten togs gården över av Kristinehamns kommun.
Branden
Herrgården förföll alltmer och på valborgsmässoafton 1967 bestämde sig ett par ungdomar att fira högtiden med en brasa inne på parkettgolvet. Snart tog sig elden i hela det gamla trähuset och det brann ner till grunden, endast flygelbyggnaderna stod kvar.
Restaureringen
Det som blev kvar av herrgården förföll alltmer tills Föreningen för Byggnadskultur anordnade byggnadsvårdsläger för att rädda så mycket som stod i deras makt. Västra flygeln blev nästan färdigrenoverad och en stor del av trädgården restaurerades. Men den östra flygeln är fortfarande i alarmerande dåligt skick. Militären har lagt ner sin verksamhet i ekonomibyggnaderna och idag brukas de av Christinehamns Ridklubb.
