Gustaf Knös
Från Rilpedia
Gustaf Knös, orientalist, teolog, född 20 oktober 1773 i Skara, död 30 december 1828 i Uppsala. Far till Thekla Knös.
Knös blev student i Uppsala 1791, filosofie magister 1797 och teologie kandidat 1800, varefter han utnämndes till docent i gamla och nya testamentets exegetik. Under de närmast följande åren företog han utrikes resor samt studerade österländska språk vid universiteten i Rostock, Paris och Göttingen. Tack vare ett fördelaktigt vitsordat specimen vid Göttingens universitet utnämndes han 1806 till akademiadjunkt i Uppsala med grekiska och österländska språk som läroämne. Knös utnämndes 1810 till professor i grekiska språket, en professur han 1814 bytte mot en i österländska språk. 1817 lät han prästviga sig och kallades samma år till kyrkoherde i Väster-Åkers och Dalby patronella pastorat med kunglig tillåtelse att därjämte få behålla sin professur. Han blev teologie doktor 1818.
Han hade ett djupt religiöst sinne. Det enda arbete av Knös som väckte någon större uppmärksamhet var skriften Samtal med mig sjelf om verlden menniskan och Gud (1824). Den innehåller en självbekännelse, som är ett troget uttryck av hans väsen och åskådning. Han framstår i den som swedenborgian av övertygelse. Redan som barn hade han i hemlighet studerat Swedenborgs skrifter i faderns bibliotek. En skarp recension i tidskriften Svea föranledde utgivandet av Försök att utreda några vigtiga frågor, som utkom året före hans död.
För den yttre världen syntes Knös i den mån han blev äldre, alltmer främmande. I sällskap var han tyst och sluten, men i förtroligare kretsar meddelade han på ett fängslande sätt sin inre rikedoms skatter.
I förening med sin broder O. A. Knös och G. Rosén utgav han Ossians skaldestycken (h. 1--3, 1794--1800). Bland hans övriga arbeten kan också nämnas Chrestomathia syriaca maximam partem e codicibus manuscriptis collecta (Göttingae MDCCCVII) och De lingua Sabæorum (i "Acta societatis scientiarum Götting."). Han efterlämnade även en stor mängd akademiska dissertationer.
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
