Gustaf Larson (direktör)

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Gustaf Larson
Gustaf Larson, Volvo AB 1962.

Gustaf Larson, Volvo AB 1962.
Född 8 juli, 1887
Vintrosa, Örebro län, Sverige
Död 4 juli, 1968
Båstad
Utbildning Civilingenjör
Yrke/uppdrag Vice VD, teknisk chef för Volvo AB, 1927-1952
Maka Elin Octavia, född Fröberg
Barn Erik, Anders, Gunnel och Britt
Föräldrar Lars Larson lantbrukare och Hulda , född Magnusson

Erik Gustaf Larson, född 8 juli 1887 i Vintrosa, Örebro län, död 4 juli 1968 i Båstad, Kristianstad län, var en svensk civilingenjör och Tekn. Dr., verksam inom AB Volvo som vice VD och teknisk chef från det att bolaget grundades 1926. Han var son till lantbrukaren Lars Larsson och Hulda, född Magnusson. Han gifte sig 1918 med Elin Octavia Fröberg. De fick fyra barn; Erik, Anders, Gunnel och Britt.[1]

Innehåll

Utbildning och karriär

Gustaf Larson hade efter sin grundutbildning på Tekniska Elementarskolan i Örebro arbetat som ritare och konstruktör i England på företaget White & Poppe Ltd i Coventry, under åren 1911-1913, som tillverkade bilmotorer till bland annat bilmärket Morris. Efter hemkomsten till Sverige utbildade han sig till civilingenjör på Kungl. Tekniska Högskolan i Stockholm under åren 1913-1917 och började därefter som konstruktör på SKF 1917. Han avancerade dock snabbt till konstruktionschef men slutade på SKF under 1920 då han var placerad på SKF:s gjuteri i Katrineholm för att ta en anställning som teknisk chef på verkstadsföretaget AB Galco (G.A. Lindquist & Co.) på Hälsingegatan 41 i Stockholm.[2]

Gustaf Larson och Volvo AB

Vid midsommartid 1924 träffade han sin tidigare arbetskollega, dåvarande försäljningschefen på SKF, Assar Gabrielsson på konditoriet Urbans i Stockholm där Assar invigde Gustaf Larson i sina långt framskridna planer på att starta en serietillverkning av en nykonstruerad bil i Sverige. Det blev ett mycket kort möte eftersom Gustaf var på väg till sitt fritidshus i Trosa för att fira midsommar med familjen. I augusti 1924 träffades Assar och Gustaf åter genom en slump: Så här berättar Gustaf själv om mötet i augusti i sin hyllningsartikel[3] till Assar Gabrielsson efter hans bortgång i maj 1962 om fortsättningen på deras korta möte på Urbans konditori i juni: "Senare- ja, det blev samma sommar i augusti- kräftorna lockade mig in på Sturehof och där satt "Gabriel" ensam med ett rött berg framför sig. Jag slog mig ned hos honom och vi ägnade oss åt kräftorna med iver, andakt och absolut frånvaro av "shop talk"[4]. Gustaf fortsätter: "Senare blev det en trevlig vana för oss att årligen tillsammans äta kräftor, och sedan slutet av 40-talet deltog också de äldsta volvoiterna i denna festliga samvaro". Gustaf berättade denna historia främst som en förklaring till varför Volvo tagit upp traditionen att årligen bjuda anställda på kräftkalas, inte som en väsentlig händelse för när idéerna om att starta ett bilföretag diskuterades.

De skrev senare ett berömt avtal daterat den 16 december 1925, mer än 1 år efter de inledande diskussionerna i Stockholm sommaren 1924. Enligt avtalet fick Gustaf Larson i uppdrag att mot en viss ersättning ta fram en helt ny personbil som skulle vara anpassad för svenska förhållanden och också ta fram en investeringskalkyl för en helt ny produktionsanläggning baserat på 4 000 fordon per år till att börja med. I villkoren för ersättningen till Gustaf Larson angavs att den skulle utbetalas endast om projektet föll väl ut, efter minst 100 serietillverkade bilar och om detta uppnåddes senast före den 1 januari 1928. Gustaf Larson påbörjade arbetet med framtagning av de inledande kalkyler redan i september 1924 innan något avtal var undertecknat, vilket finns dokumenterat i ett brev till Gabrielsson daterat den 24 september, 1924 där Gustaf presenterar de första ekonomiska kalkylerna för en ny bilfabrik inklusive verkstadspersonal baserat på 4 000 bilar/år.[2] Bilen fick till en början arbetsnamnet "Larson" som sedermera skulle bli Volvos första bil med modellbeteckningen Volvo ÖV 4 som introducerades den 14 april 1927. Gustaf Larson arbetade helt utan betalning parallellt med sitt ordinarie arbete på AB Galco i Stockholm i nära ett års tid på uppdrag av Assar Gabrielsson som under framtagningstiden av den första bilmodellen i huvudsak var sysselsatt med sitt ordinarie arbete som försäljningschef för SKF och var ofta på resande fot. Gustaf Larson tillsammans med ett antal konstruktörer och teknologer från KTH svarade för merparten av det tekniska förarbetet inklusive ekonomiska kalkyler för den nya fabriken medan Assar svarade för det övergripande förarbetet att grunda ett nytt bolag inom SKF, men svarade också för en del av de direkta större beställningarna av olika komponenter till förserien bilar som monterades ihop i Stockholm.

Assar och Gustaf kom med åren att bli de parhästar som främst styrde företaget Volvo AB ända fram till sina respektive pensioneringar men också efter pensioneringen då de båda arbetade som konsulter för företaget.

Tidslinje, sammanfattning yrkeskärriär

  • 1911 Examen från Örebro tekniska elementarskola.
  • 1911-1916 Anställd som konstruktör vid White & Poppe, Ltd, Coventry, England.
  • 1913-1917 Utbildning till Civilingenjör, och Tekn. Dr. i Maskinteknik på KTH i Stockholm.
  • 1917-1919 Anställd på SKF i Göteborg på konstruktionsavdelningen.
  • 1919-1920 Anställd på SKF i Katrineholm.
  • 1920-1926 Verkstadschef och senare teknisk chef på AB Galco i Stockholm.
  • 1926-1952 Teknisk chef och vice VD på AB Volvo i Göteborg.
  • 1952-1958 Styrelseledamot i AB Volvo.
  • 1958-1968 Konsult för AB Volvo.

Utmärkelser

Gustaf Larson tilldelades tillsammans med Jan G. Smith IVA:s Guldmedalj år 1929, ”för deras insats för utvecklingen av den inhemska automobiltillverkningen”. (IVA - Kungl. Ingenjörs-vetenskapsakademin).

Övrigt

  • Gustaf Larson utexaminerades från Örebro tekniska elementarskola 17 år efter att Sven Wingquist tagit examen från samma skola och deras vägar skulle mötas när Gustaf Larson tog anställning som konstruktör på SKF 1917, då som nyutexaminerad Civilingenjör från KTH i Stockholm. Efter några år som anställd på AB Galco i Stockholm, kom dom att mötas ännu en gång 1926, då AB Volvo grundades som ett dotterbolag till SKF då Sven Wingquist hade dragit ner på sitt arbete i SKF och arbetade som styrelsens ordförande på deltid.

Kända skriftliga uttalanden av Gustaf Larson, Volvo AB 1936

Utdrag ur en skriftlig försäljarhandledning för Volvos återförsäljare som skulle hanteras konfidentiellt, författad 1936 i numrerade exemplar av Assar Gabrielsson och Gustaf Larson med anledning av att försäljningen gick trögt och kritik riktats från återförsäljarna mot Volvo på en rad punkter där man jämfört Volvo med konkurrerande bilmärken och bl. annat anser att Volvos konstruktionslösningar fördyrar bilen onödigt mycket. Gustaf Larson: En automobil framföres av människor. Grundprincipen för allt konstruktionsarbete är och måste därför vara: Säkerhet. Varje enskild detalj måste dimensioneras så att den håller för varje påfrestning, med undantag för kollisioner. Om ex. en framhjulsspindel brister kan det röra sig om människoliv.[5]

Referenser

Fotnoter

  1. Volvo: Volvo Group Sverige: Erik Gustaf Larson
  2. 2,0 2,1 Hälleby, Bertil, Så föddes en svensk bilindustri: Volvos historia fram till PV 444, Göteborg 1990, sidan 10, 25-27. ISBN 91-24-16378-3
  3. Volvos kundtidning Ratten nr. 2, 1962 efter Assars bortgång i maj 1962.
  4. "Shop talk" betyder i detta sammanhang samtal om arbete. Gustaf använde ofta engelska uttryck, en vana från sin tid i England.
  5. Det framgår tydligt att uttalandet om säkerhet syftade enbart på en bils grundläggande mekaniska hållfasthet, inte på den personliga säkerheten vid kollisioner, som idag framförallt betonas. Säkerhetstänkandet som vi idag är vana vid i bilar fanns inte i sinnevärlden på 1920-talet genom att kollisioner var ytterst ovanliga och bilarnas hastigheter betydligt lägre, främst på grund av dåliga vägar, och därmed också mindre risk för personskador.
Personliga verktyg
På andra språk