Från Rilpedia

Gustaf Kossinna, tysk arkeolog och nationalist, född 28 september 1858 i Tilsit, Ostpreussen, död 20 december 1931 i Berlin, Tyskland. Teoretiskt ligger Kossinnas idéer nära kulturkretsläran som han skapade en egen variant av. Kulturkretsläran omfattade hela världen, Kossinna bryter mot denna tes och intresserar sig bara för den nordiska sfären, dit han placerar norra Tyskland och Norden, idén blev avgörande för Europas öde under en till två decennier under första hälften av 1900-talet. Kossinna tog intryck av och hade en dialog med flera andra arkeologer, såsom skandinaverna Oscar Montelius, Sophus Müller och Nils Åberg med mera. Åberg kallades ”Lieber Freund” av Kossinna och när denne tyske åldring ett år före sin död besökte Stockholm 1930 träffade han Åberg med familj.^[1] I början av december 1931 ett par veckor innan sin död invaldes han i den svenska vitterhetsakademien.

Innehåll 1 Kontroversiell arkeolog 2 Först bibliotekarie, sedan arkeologiprofessor 3 Kulturkretsar 4 Germanernas ursprung 5 Rumslighet 6 Referenser 7 Källmaterial

Kontroversiell arkeolog

Kossinna är en omtalad och kontroversiell arkeolog, som började sin livsbana som lingvist. Han betraktas av många som en av de tyska nationalister som lade den ideologiska grunden för det Tredje riket (1933-1945), men till hans försvar kan sägas att han argumenterade och resonerade såsom de flesta europeiska vetenskapsmän under denna tid. Kossinna dog dessutom 1½ år före Hitlers maktövertagande våren 1933, så man vet inte hur han skulle ha handlat under dennes regim. Dock lutar det väl åt han hade sett Tysklands expansionspolitik under andra hälften av 1930-talet och de första åren på 1940-talet med stor förtjusning. Det framgår bland av att Kossinnas texter blev alltmer rasistiska med tiden, men han rörde sig i gränszonen. Till exempel tillhörde han aldrig Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP), men dock någon paraplyorganisation kring 1930. Kossinna hade som östpreussare en önskan om ett aggressivt och expansionistiskt Tyskland. Han var bland annat negativ till Polens existens, ansåg att floden Weichsels stränder (Wisłas stränder) som bl a rinner igenom Kraków var urgammal tysk mark.^[2]

Först bibliotekarie, sedan arkeologiprofessor

Kossinna var son till en skollärare och föddes i de allra östligaste delarna av dåvarande Tyskland, sin akademiska utbildning fick han i Göttingen, Leipzig, Berlin och Strassburg. Efter att ha promoverat i lingvistik med arbetet ”Über die ältesten hochfränkischen Sprachdenkmäler“ 1887, arbetade han länge som bibliotekarie. Sensommaren 1895 hade han denna tjänst på det Kungliga biblioteket i Berlin, samma tid som han höll ett berömt föredrag vid namn ”Die vorgeschichtliche Ausbreitung der Germanen in Deutschland” för antropologer i Kassel den 9 augusti 1895, då han lanserade sin arkeologiska teori om Siedlungsgeschichte, vilken berör bosättningsstrukturer och kolonisering i förhistorisk tid. En teori han kom att arbeta de närmaste 35 åren. Föredraget publicerades 1896.^[3] Sex år senare blir han arkeologiprofessor vid universitetet i Berlin och därefter utkommer många protyska arkeologiska verk såsom ”Die Herkunft der Germanen. Zur Methode der Siedlungsarchäologie” (1911), ”Die deutsche Vorgeschichte eine hervorragend nationale Wissenschaft” (1912), ”Der Goldfund vom Messingwerk bei Eberswalde und die goldenen Kultgefäße der Germanen” (1913) och ”Die deutsche Ostmark, ein Heimatboden der Germanen” (1919).

Kulturkretsar

Texterna inbegriper tanken på en etnogermansk förhistoria, vars geografiska spridning man i modern tid kan återupptäcka genom att arkeologiskt söka spår av den materiella kulturen. Urheimat, dess kärnområde låg i norra Tyskland och södra Skandinavien, för Kossinna var Skandinavien i det här sammanhanget viktigare än södra Tyskland och Österrike. Genom att studera artefakter som keramik, stridsyxor och bronsåldersföremål, kunde man sammanföra kulturkretsar. Etniska gruppers bosättningsområden följdes via distributionskartor. Exempelvis den geografiska spridningen av en viss typ av keramik.^[4] Även gravar och bosättningsspår visade arkeologiskt skarpa gränser av kulturområden. 1911 skrev Kossinna att: ”Skarpt avgränsade arkeologiska kulturprovinser överensstämmer i alla tider med helt bestämda folk eller folkstammar.”^[5]

Germanernas ursprung

För eftervärlden ter sig hans indogermanska folk, som en intressant men ganska tokig teori. Förenklat kan man säga att han trodde att urhemmet för detta folk låg mellan Elbe och Weichsel (Wisla), namnet till trots trodde Kossinna inte att det germanska folket hade sitt ursprung i Indien som många andra ariska förespråkare, utan var 3/4 pregermaner och 1/4 prefinnar (ett krigiskt folk som levde i norra delarna av nuvarande Norden). Denna blandning av ursprungsfolken, genom att prefinnarna (primitiva, krigiska, råa och förhärdade) bröt in på pregermansk mark och blandade sig med delar av detta folk, vars avkommor i sin tur beblandade i ett senare skede sig med de resterande pregermanerna som inte hade erövrats vid den första invasionen från norr och bodde i trakterna av Halle. Mixen har gjort att alla germaner har prefinskt blod i sig, men är till större delen av pregermansk härkomst. Dagens finnar och ester är enligt Kossinnas idéer i sin tur en sammanblandning av prefinnar och ugrier. På så sätt var 1930-talets tyskar besläktade med 1930-talets finska befolkning. I Finland attraherades man av Kossinnas idéer, men svenska och norska arkeologer som tog åt sig mycket av Kossinnas tankevärld hade svårt att acceptera att det finska folket kunde i fordom ha varit givare till den äldre svenska och norska kulturen. Svenska arkeologer som Oscar Almgren och Nils Åberg, använder inte alls ordet finn i sina texter, när de använder sig av Kossinnas tankebanor i egen text. Fantastiska flintdolkar och yxor var fysiska minnesmärken för dessa vapenglada och stolta germaner och enligt Kossinna handlade det om att återerövra vapenstoltheten om det tyska folket skulle komma ur sin fattigdom på många plan.^[6]

Rumslighet

Vi vet att Kossinnas tankar var en bidragande orsak till tyskarna på sin marsch österut under andra världskriget deklarerade områden som germanska då de hittade arkeologiska fynd som ingick i Kossinnas distributionskartor (s k Kossinnakartor).^[7] Men det är också viktig att se till vad Kossinna bidrog med, han införde rumslighet (space) i den arkeologiska metodiken, geografi och naturvetenskaplighet, via antropologin. Han utformade den som idé, men via sina generella metoder, t ex stridsyxans (båtyxans) utbredning, så exkluderade han stora delar av världen och centrerade sig kring den nordiska tanken. Alla äldre resonemang som rådde då, typ evolutionsteorin, försvann och de nordiska rötterna var det enda väsentliga. Tanken på en jämförande arkeologi mellan olika kulturområden var inte intressant. Nordiska ödet blev det världsledande, det andra fanns inte. Tyskland som var ett ickekolonialt land efter första världskriget placerade hembygden i centrum. Kulturhistorien var viktig och tyska blodet grunden, ännu idag en förutsättning för att bli tysk medborgare.^[8]

Referenser

1. ↑ Baudou 2005:129ff; Cornell 2006; Petersson 2004:349f
2. ↑ Baudou 2004:185; Cornell 2006
3. ↑ Baudou 2005:121
4. ↑ Hallin 2002
5. ↑ Baudou 2004:184
6. ↑ Cornell 2006
7. ↑ Hallin 2002
8. ↑ Cornell 2006

Källmaterial

• Baudou, Evert, Den nordiska arkeologin – historia och tolkningar. Stockholm 2004.
• Baudou, Evert, Kossinna Meets the Nordic Archaelogists. Current Swedish Archaeology, Volume 13, 2005.
• Cornell, Per (docent i arkeologi vid Göteborgs universitet), föredrag som delvis har berört Gustaf Kossinna, hållna under ett mikroarkeologiskt seminarium vid Göteborgs universitet 2006-09-14 och för C-klassen i arkeologi vid Göteborgs universitet 2006-09-27.
• Hallin, Gunilla, Arkeologi, legitimitet och identitet, publicerad på Högskolan i Gotlands hemsida 2002-01-29. [1]
• Petersson, Håkan, Nationalstaten och arkeologin. 100 år av neolitisk forskning och dess relationer till samhällspolitiska förändringar. Göteborg 2004 (Gotarc serie B, No 36).