Gunnar Lagergren

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Gunnar Lagergren, född 23 augusti 1912 i Nyköping eller Stockholm, död 28 december 2008 i Danderyd, var en svensk jurist och f.d. riksmarskalk.

Innehåll

Biografi

Gunnar Lagergren föddes i Stockholm som son till överstelöjtnant Karl Andreas Lagergren och Astri Wenström. Lagergren tog fil.kand. 1934 och jur. kand. 1937 vid Stockholms Högskola, och hade därefter tingstjänstgöring. Under en tid var han sekreterare vid JO. 1941 började han vid Svea hovrätt som fiskal, och blev assessor där 1948. Under denna tid var han också legationssekreterare och underchef för den svenska beskickningen i Berlin. Han utsågs till hovrättsråd 1957. Mellan 1966-1977 var han hovrättspresident för Hovrätten för Västra Sverige. 1977-1988 var han ledamot av Europadomstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg. 1976 blev han utsedd till riksmarskalk, en post han innehade till 1982.

Internationell karriär

Under sin karriär var Lagergren en framstående domare främst inom folkrätt. Han var ledamot av internationella domstolen i Tanger, vice ordförande för tysk-allierade skiljekommissionen Koblenz och den fransk-tyska skiljedomstolen för Saarbrücken. Åren 1964-1990 var han president i den högsta restitutionsdomstolen i Herford och München; där avhandlades mål om ersättning för egendom som orättmätigt berövats ägarna av tyska myndigheter under andra världskriget. Gunnar Lagergrens var även ordförande i ett flertal domstolar som skapats för enskila mellanstatliga tvister. Däribland kan nämnas den som avsåg kustområdet Rann of Kutch (1965-1969), där de motstående parterna - som tidigare gått till krig om området - var Indien och Pakistan. Andra skiljedomstolar som han ledde var den egyptisk-iraeliska, som rörde följderna av konflikten gällande Tabaområdet på Sinia (1986-1988), och den amerikansk-iranska som rörde följderna av konflikten mellan parterna år 1979. På grundval av sin unika erfarenhet brukade Gunnar Lagergren med kraft betona att ett rättsligt förfarande i form av en slutlig skiljedom, ofta kan vara att föredra framför en genom medling uppnådd överenskommelse mellan tvistande stater.

Lagergren ingick även i flera skiljenämnder som utsågs av Internationella handelskammaren i Paris och deltog i arbetet med standardiserade handelstermer. 1954 författade han en engelskspråkig köprättslig monografi om dessa.

Akademisk karriär

Lagergren utsågs 1965 till hedersdoktor vid Uppsala Universitet. Han kom att få nära kontakt med den akademiska världen när han 1980 blev hedersledamot av Vitterhetsakademien.

Övriga uppdrag

Lagergren var styrelseledamot i telefonaktiebolaget L M Ericsson och Skandinaviska Enskilda Banken.

Familj

Han var gift med Raoul Wallenbergs halvsyster, Nina Lagergren (född von Dardel) och efterlämnar fyra barn varav det äldsta, Nane Annan är jurist och gift med FN:s tidigare generalsekreterare Kofi Annan.

Han hade även en syster Inga (1915-2006), gift med flygöverste Folke Barkman.

Gunnar Lagergren avled stilla den 28 december 2008. Hans dödsannons publicerades i Svenska Dagbladet den 8 januari 2009 och i Dagens Nyheter den 10 januari 2009. En runa över honom författad av professor emeritus Stig Strömholm publicerades i Svenska Dagbladet den 9 januari 2009.

Utmärkelser

Svenska

Minnestecken med anledning av Konungen Carl XVI Gustafs 50-årsdag (1996)
H.M. Konungens medalj i 12:e storleken i kedja
Guldmedaljen Illis quorum meruere labores i 18:e storleken
Nordstjärneorden 1:a klassen

Utländska

Storkors Finlands vita ros orden
Storkors Isländska Falkens orden
Storkors Mexikanska Aztekiska Örnens orden
Storkors Nederländska Oranienhusordens Kronorden
Storkors Spanska Drottning Isabella den katolskas orden
Storkors Hederstecknet för förtjänster åt Republiken Österrike
Storofficer Franska Hederslegionens orden
Storofficer Tyska förbundsrepublikens Förtjänstorden
Kommendör Argentinska Förtjänstorden (Al Mérito)
Officer Nederländska Oranien-Nassauorden

Källor


Företrädare:
Stig H:son Ericson
Sveriges riksmarskalk
1976–1983
Efterträdare:
Sten Rudholm
Företrädare:
Sture Petrén
Sveriges domare vid Europadomstolen
1977–1988
Efterträdare:
Elisabeth Palm
Personliga verktyg