Guldheden
Från Rilpedia
Guldheden, stadsdel och primärområde i stadsdelsnämndsområdet Göteborgs Stad Centrum, med 8 912 invånare (2007).[1]
Innehåll |
Boplats Södra Guldheden
Södra Guldheden ligger högt placerat i Guldheds- även Änggårdsbergen, där den tunga trafiken i huvudsak leds runt. Detta innebär att det är bra luft och begränsat med buller i stadsdelen. Det finns ett flertal förskolor och grönområden med lekplatser vilket gör Södra Guldheden till en idealisk boplats för barnfamiljer. Det finns också ett bibliotek på Dr Fries Torg med en generöst tilltagen barnavdelning.
Historia
Området införlivades i etapper med Göteborgs stad, och tillhörde tidigare i huvudsak egendomen Stora Änggården, under Örgryte:
- Norra Guldheden, inkorporerades 1918. Antalet lägenheter i etappen 1944-1947 var cirka 1 100.
- Södra Guldheden, inkorporerades 1922. Antalet lägenheter i etappen 1949-1953 var cirka 2 700. Stadsplanen utformades av Tage William-Olsson samt VBB genom Sven Brolid, Jan Wallinder med flera. Efter en stadsplanetävling 1946 började området bebyggas 1949.[2]
- Sydligaste delen av Guldheden, inkorporerades 1922. Antalet lägenheter i etappen 1958-1964 var cirka 1 500.[3]
Norra Guldheden avstyckades från Stora Änggården 1885 och såldes till handlanden Nymansson, som i sin tur styckade av några tomter, där det uppfördes bland annat fem mindre bostadshus av trä. Ett tiotal små bostadshus byggdes också inom Södra Guldhedens sydöstra delen, bland annat på slänten ner mot Mossen. I Albert Lilienbergs utbyggnadsplan från 1920-talet föreslogs hyreshus inom nuvarande Norra Guldheden och villor i den södra delen. År 1939 upprättades också en stadsplan som omfattade ett fyrtiotal punkthus på Norra Guldleden. Dessa planer genomfördes dock aldrig och den enda större nybyggnad som kom till före 1940-talet var vattentornet som uppfördes 1935 (se nedan).[4]
Guldheden gränsar i söder till Mölndal, i väster till Änggårdsbergen, Sahlgrenska sjukhuset och Annedal, i norr till Vasastan och Landala, och i öster till Johanneberg och Chalmers tekniska högskola. Namnet påträffas redan 1782 i formen av naturnamnet Gullheden, men förledens innebörd är oklar.[5] Högsta punkten i Guldheden (Guldhedsbergen) är berget ovanför Doktor Forselius backe, med 102 m.ö.h.[6]
Den första etappen av "Nya Guldheden" invigdes den 17 augusti 1945 av kronprins Gustaf Adolf, då utställningen Bo Bättre i norra Guldheden gick av stapeln. Norra Guldheden var då Sveriges första så kallade Grannskapsenhet, byggt i syfte att visa på framtidens, kollektiva bostadsfunktionalism.[7][8] Norra Guldheden anses ha ett högt kulturhistoriskt värde, och är därför klassat som att vara av riksintresse enligt Naturresurslagen (NRL), med motiveringen: "Norra Guldheden är ett mönsterområde för 40- och 50-talets bostadsbyggande. Det är ett mycket bra exempel på hur idéer om grannskapsplanering omsattes i verkligheten. Bebyggelsen - grupper av punkthus respektive lameller - är i huvudsak oförändrad".[9]
Delar av södra Guldheden blev inflyttningsklara 1951 och därefter. Guldheden, tillsammans med många andra områden, skapades under 1940- och 1950-talen då Göteborgs stad byggde nya bostadsområden. Stadsplan och ritningar för byggnaderna upprättades av arkitekterna G Wejke och K Ödéen, på arkitektkontoret Wejke & Ödéen 1944-1945. Guldheden visar i dag på arkitektur typisk för 1950-talets folkhem med sin grund i 1930-talets funktionalism. Stadsdelen har likheter med Vällingby i Stockholm som ofta lyfts fram i 1950-talets svenska arkitektur. De nio punkthusen vid Doktor Liborius- och Syster Ainas gata har fått arkitektoniskt erkännande, genom sina två huskroppar, något förskjutna från varandra och förbundna med ett inglasat trapphus. Arkitekter var Sven Brolid & Jan Wallinder.[10][11]
Genom södra Guldhedens närhet till Sahlgrenska sjukhuset har gatorna givits namn efter historiska läkare och sjuksköterskor inom Göteborgs sjukvård.
Inom stadsdelen finns det två vattentorn, som båda ligger i södra Guldheden: Guldhedens vattentorn som är ett gult tegeltorn, och Norra Guldhedens Vattentorn (klart 1935), som är det grå, norra vattentornet som ligger på på en höjd i backen mellan Sahlgrenska sjukhuset och Wavrinskys Plats. Ett tidigare vattentorn fanns i Landala egnahemsbebyggelsen, i kvarteret mellan Ljunggatan och Dammgatan. Tornet uppfördes 1914 som ett provisorium och beräknades stå i tjugo år, men revs först i oktober 1955.[12]
Från nuvarande Wavrinskys plats och längs Doktor Allards gata söderut, låg Göteborgs skyttegilles skjutbana, vilken hade flyttats hit från kolonistugeområdet som revs för att Chalmers skulle kunna byggas. Edvard Wavrinsky, som namngivit Wavrinskys plats, var i slutet av 1800-talet gillets ordförande och man sköt härifrån och söderut mot en dunge ungefär vid nuvarande Guldhedsskolan. År 1914 flyttades skjutbanan till Högsbo, då området istället blev till grönsaks- och potatisland.[13]
Direkt nordost om Wavrinskys plats, vid Egnahemsvägen, låg fram till 1935 Hansons Pyrotekniska AB, en pyroteknisk verksamhet, startad 1888[14] av Carl Robert Hanson (1863-1945). Hansons var kunglig hovleverantör, och fick 1945 ge namn åt bland annat Raketgatan på norra Guldheden.[15] Vid en explosion i fabrikens laboratorium den 11 augusti 1904, dödades två anställda.[16]
Valands Rit- och Målarskola fick nya lokaler vid Doktor Saléns gata, den 17 november 1950.
Längst upp på Doktor Bex gata i Södra Guldheden ligger en rad ovanliga butiksbyggnader från 1951. De ritades av arkitekt Henning Orlando och Konsum blev där första hyresgäst. Strax, snett bakom finns Guldhedens studiehem som kom till på initiativ av Kristliga lärarföreningen i Göteborg och stod klart 1955.[17]
Söder om Guldhedstorget i Norra Guldheden uppfördes 1962 ett niovåningars punkthus i gult tegel.
Bevarandeprogram
Både Norra- och Södra Guldheden ingår dels i Göteborgs bevarandeprogram "Värdefulla miljöer 1985" respektive "Bevaringsprogram 1987" samt statens skydd enligt Naturresurslagen (NRL), II:a kapitlet, Riksintresse.[4]
Egna hemsbebyggelsen
Landala Egnahem är ett område med villabebyggelse av trä, som tillkom 1913-1922 efter typritningar av Carl Westman. Området är beläget på en hög bergplatå väster om Chalmers Tekniska Högskola i den östra utkanten av Södra Guldheden. Landala Egna hem är klassat som att vara av riksintresse enligt Naturresurslagen (NRL).
Kommunikationer
År 1933 började arbetet igång med att förbinda Guldhedsgatan med Landala, som då breddades till Sahlgrenska genom Änggårdskolonin. Vändslingan för spårvägen, i slutet av Aschebergsgatan, låg då på nuvarande Chalmers entréområde. För att sluttningen skulle bli jämn, sprängde man sig igenom berget och lade därefter Egnahemsvägen på en viadukt, vilket blev klart 1937. År 1938 blev även spårvägen klar fram till Wavrinskys plats med ny vändslinga. Linje 7 invigdes i januari 1945, vidare ner till Sahlgrenska. Pressbyråkiosken vid den tidigare ändhållplatsen, revs i slutet av 1950-talet.[13]
Guldheden har utbyggd kollektivtrafik. Spårvagnar når Guldheden vid Wavrinskys plats där spårvagnslinje 10 går mot södra Guldheden och fortsätter via Doktor Fries Torg mot sin ändhållplats vid Dr. Sydows gata. Spårvägslinjen till Sahlgrenska, genom Landala och Guldheden invigdes den 12 januari 1945.[18] Södra Guldheden nås även via bussar mellan Hisingen (Skogome/Gerrebacka) och Linnéplatsen, numera med nummer 42 och 52.
Södra Guldheden var den första större stadsdelen i Sverige, där gång- och cykeltrafik på ett konsekvent sätt hölls skild från biltrafiken.[19]
Grönlandsvalen i Norra Guldheden
Det var den 26 februari 1946 som verkmästaren och byggarbetsledaren Folke Kärrbrink, vid en grundgrävning, i botten på en 9 meter djup brunn i leran, fann ett hårt föremål som man först trodde var en trästock. Fyndet visade sig vara resterna av en grönlandsval, Balaena mysticetus, cirka 11 000 år gammal. Fyndplatsen utgjorde då ett sund mellan ett par klippholmar. När inlandsisen efter senaste nedisningen av Skandinavien för cirka 13 000 år sedan smälte bort från Göteborgstrakten, låg denna ungefär 96-98 meter lägre än nu i förhållande till havsytan. Nu ligger platsen 53 m.ö.h. De tillvaratagna benen skänktes till Göteborgs museum av Firma Charles Jacobssons Byggnads AB och ställdes senare ut på museét.[20]
Sport
Skolor
- Guldhedsskolan
- Mossebergsskolan
- Folkskoleseminariet för Kvinnliga elever, invigt på hösten 1951 vid Guldhedsgatan, strax innan Wavrinskys Plats. Numera annan verksamhet.
Kyrkor
- Gamla Guldhedskyrkan, invigd 28 oktober 1951, numera Kristi Uppståndelses estniskt ortodoxa kyrka.
- Nya Guldhedskyrkan, invigd 2 oktober 1966.[21]
Externa länkar
Fotnoter
- ↑ Göteborgs stad: Statistikdatabasen
- ↑ Guide till Göteborgs arkitektur, professor Claes Caldenby, professor Gunilla Linde Bjur, arkitekt Sven-Olof Ohlsson, Arkitektur Förlag AB, Göteborgs stadsbyggnadskontor 2006 ISBN 91-86050-67-2 s. 122-124
- ↑ Göteborgs utbyggnad - några bidrag till Göteborgs stadsbyggnadshistoria, B Andersson, H Jacobsson, E Jönsson, M Heijl, T Josefsson, Chalmers Tekniska Högskola, sektionen för Arkitektur, Vasastadens Bokbinderi, Göteborg 1983
- ↑ 4,0 4,1 Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i Göteborg: Ett program för bevarande, del II, red. Gudrun Lönnroth, utgiven av Göteborgs Stadsbyggnadskontor 2000 ISBN 91-89088-05-0 s. 159-173
- ↑ Göteborgs gatunamn, Carl Sigfrid Lindstam, Göteborgs Kommuns Namnberedning, Göteborg 1986 ISBN 91-7810-577-3 s.146
- ↑ Generalplan för Göteborg 1959, utgiven av Stadsplanekontoret, Göteborg 1960 s. 9
- ↑ Göteborg - att bygga staden, Göteborgs stadsbyggnadskontor 2003 ISBN 91-89088-11-5 s.60
- ↑ Utställningen Bo Bättre - Guldheden, Göteborg 17 aug. - 16 sept., fil kand Arthur Hald & fil kand Stig Ålund, Elanders Boktryckeri, Göteborg 1945
- ↑ Göteborg: Kulturmiljöer av riksintresse, Mats Herklint, Staffan Sedenmalm och Olle Lind; efter en förlaga av Gudrun Lönnroth, Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Göteborg 1992 ISBN 91-630-1463-7 s. 62 + 64-66
- ↑ Arkitektur i Göteborg: 124 Viktiga byggnadsverk i Göteborg med omland
- ↑ Göteborg när 40- och 50-talisterna växte upp - svartvita flygbilder från stadsbyggandet 1946-63, Stig Hammarsson & Oscar Bladh, Trafik-Nostalgiska Förlaget, Göteborg 2008 ISBN 978-91-85305-63-6 s.58
- ↑ Göteborg - 777 frågor & svar, Sören Skarback, Tre Böcker Förlag, Göteborg 1997 ISBN 91-7029-335-X s.36
- ↑ 13,0 13,1 Bilden av Göteborg, färgfotografier 1910-1970: centrum - österut - söderut, Robert Garellick, Göteborgstryckeriet 2004 ISBN 91-631-4036-5 s. 234-243
- ↑ Pyrotekniska A.- B. C. R. Hansson & Söner - Göteborg, Rundqvists Boktryckeri, Göteborg 1935
- ↑ Göteborgs Gatunamn 1621-2000, red. Greta Baum, Tre Böcker Förlag, Göteborg 2001 ISBN 91-7029-460-7 s.71 + s.236
- ↑ Göteborgsbilder 1850-1950, red. Harald Lignell, Bokförlaget Nordisk Litteratur, Ludw. Simonson Boktryckeri, Göteborg 1952 s. 365
- ↑ Göteborg genom spårvagnsfönstret: 10 resor i Göteborg, Karin Berg & Liliana Gruia, Akademiförlaget 1994 ISBN 91-24-16667-7 s. 78
- ↑ Kronologiska anteckningar om viktigare händelser i Göteborg 1619-1982, A. Rundqvist, R. Scander, A. Bothén, E. Lindälv, utgiven av Göteborgs hembygdsförbund 1982 s.113
- ↑ Vi byggde Göteborg, Torsten Hansson, Hjalmarson & Högberg Bokförlag, Stockholm 1998 ISBN 91-89080-13-0 s. 103
- ↑ Göteborgs museum : Årstryck 1946, utgiven av Göteborgs museum, Elanders Boktryckeri, Göteborg 1947 s. 103-105
- ↑ Försvunna kyrkor i Göteborg, av professorn i kyrkhistoria Anders Jarlert & arkitekt Jakob Lindblad, Göteborgs stiftshistoriska sällskap, Tre Böcker Förlag, Göteborg 2005 ISBN 91-7029-576-X s. 52