Gränsläggningstraktaten
Från Rilpedia
Gränsläggningstraktaten eller Landamäri I, var ett avtal mellan Emund Slemme, kung i Uppsala, och danske kungen Sven Tveskägg, om gränsen mellan deras riken. Den anger svenska och danska lokala stormän och nämner sex gränsstenar.
Landamäri I har skapat uppmärksamhet, därför att den skulle bevisa ett enat svenskt kungadöme med Uppsala som centrum redan på 1000-talet. Landamäri I är av några forskare avfärdad som förfalskning[1], av andra accepterad som uppteckning av muntligt återgiven tradition innan den skrevs ner på 1200-talet.
Traktaten finns i ett otal versioner, bland annat i äldre Västgötalagen, alla behäftade med felaktigheter angående förhållanden på 1000-talet, vilket gör källvärdet lågt för denna tid.
Gränsläggningstraktaten verkar vara skriven av danskar. Motivet var kanske att ge status av urminnes hävd till södra Halland och Blekinge i samband med att svenskarna får motsvarande tillgång till norra Halland med Göta Älvs mynning.
Landamäri I blev vanligen kopierad tillsammans med Landamäri II, som beskrev Västergötlands gräns.
