Från Rilpedia

Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (maj 2009)

Goferträ är ett träslag som nämns en gång i Bibeln i anslutning till att Gud säger åt Noa att bygga arken. Allmänt antas detta vara trä från den äkta cypressen, vanligt förekommande som båtvirke i medelhavsregionen (Se nedan)

”	Bygg dig en ark av goferträ och inred den med olika rum. Bestryk den både invändigt och utvändigt med jordbeck.	”
— Första Mosebok 6:14

En annan tolkning är att "Gofer" är ett sedan länge utdött träslag som förintades i syndafloden och därför kan anses utdött. Yttermera diskuteras om "gofer" verkligen beskriver träslaget eller möjligen ett sätt att behandla trästockarna vid byggandet av arken, här föreslås översättningar som "hyvlat", "laminerat" (vissa källor anser att någon form av laminering behövs då skeppet var så stort) eller helt enkelt att stockarna gjorts fyrkantiga.

Andra träslag som nämns i sammanhanget är ceder, furu, gran, ebenholts, korg, en, acacia, buxbom, trä förnissat med Kåda, och till och med nordamerikanska Cladrastis kentukea, vanligen kallat "American yellowwood"

Historia

Namnet Cupressus = cypress, av grekiska kyparissos och latin cupressus med samma betydelse. Ordstammen finns i hebreiska gofer och persiska serv, båda med betydelsen balsam. • Härav cypress som fanns i fornsvenska före 1500-talet. • Sempervirens = ständiggrön, av latin semper = alltid, och virens = grönskande.

Ursprung Östra Medelhavsområdet till Iran, Främre Orienten. Dörren till det allra heligaste i Salomos tempel på 900-talet f. K.r gjordes också av detta träslag. Perserna ansåg att cypressen hörde till solguden Mithra; trädet liknade den heliga offerflamman. För sjöfararna fenicierna var cypressen själva livsträdet, helgat åt Astarte och Melkart.

Grekland och Rom Trädet har odlats sedan forntid runt Medelhavet. Det hårda träet, helst lagrat i fyra generationer, användes i Grekland till bl. a. tempeldörrar, fartyg och skulpturer. På en del grekiska öar planterar man fortfarande en cypress när en dotter föds; vid hennes giftermål gör man en mast av den till brudparets båt. Trädet fanns förr särskilt rikligt på Kreta; palatset i Knossos (runt 1500 f. Kr.) lär ha varit byggt åtminstone delvis av cypress. Trädet odlades där fortfarande på 300-talet f. Kr. enligt Theofrastos. Mycket blev dock fällt och skeppat till fastlandet och Egypten och trädet näst intill utrotades. 1414 förbjöds exporten.

Gudarnas träd Greker och romare helgade cypressen åt många gudar och gudinnor, bland dem Apollon och hans son Asklepios (romarnas Aesculapius), hans far Zeus (Jupiter) och dennes hustru Hera (Juno) och hans halvsyskon Athena (Minerva) och Hermes (Merkurius). Den kopplades också ihop med många av de äldre gudarna och gudinnorna: Veden var hård och höll sig bra, bl. a. mot insekter, och denna hållbarhet gjorde den till en symbol för tiden och dess gud Kronos (Saturnus). Den förknippades också med långt liv och livet efter detta och därmed underjordens gud Hades (Pluto) och hans hustru Persefone (Proserpina) - både i Grekland och i Rom prydde man dörrarna till sorgehus med cypresskvistar. Som en bild av kvinnlig fägring förknippades cypressen också med gudinnan Afrodite (Venus).

Apollon och Kyparissos Metamorfoshistorien om cypressen finns i ett par versioner, båda med Apollon och en ung gosse som huvudpersoner. Den ena är som Apollonhistorier är mest: pojken förvandlar sig till träd för att komma undan Apollons kärlek. I den andra råkar gossen döda Apollons favorithjort och blir helt förtvivlad:

”

Så otröstligt grät Kyparissos, att blodet ur kroppens ådror försvann och lemmarna snart blevo gröna till färgen. Lockar, som ringlade ner över gossens snövita panna blevo en skog av barr och bildade, sedan de styvnat, liksom en smalnande topp, vänd mot himmelens stjärnor.

”

Kristen tradition En stor del av associationerna om hållbarhet - tid - långt liv - död - liv efter döden har överlevt från antikens föreställningsvärld in i den kristna I kristen symbolik har trädet stått för död, sorg, evighet, hopp om ett liv efter detta, tålamod, fördragsamhet, munklivet och dygden gudsfruktan och fromhet (Pietas). Korset som Jesus korsfästes på, eller ibland en av dess delar, sägs ha varit av cypressträ (det finns många varianter - se akacia). Allt sammantaget har gjort cypressen till ett typiskt kyrkogårdsträd i södra Europa.

Sverige I nordligare delar av Europa hade man under 16- och 1700-talen gärna cypress i orangerierna. 1810 fanns det t. ex. enligt bevarade protokoll i orangeriet på Gunnebo slott.

Asien I Kina betecknar cypress skönhet, lycka, kvinnans rike och döden. I Asiatisk lära beskrivs träslagets kvaliteter som astrologiskt styrt av Saturnus och därmed Stenbocken (elementet jord, ledande kvalitet) (Culpeper). En del nutida astrologer hänför trädet till Venus och därmed Oxen (elementet jord, fast kvalitet) respektive Vågen (elementet luft, ledande kvalitet). Enligt elementläran sval och torr. (Kinesiskt element: Metall, i viss mån vatten.)

Se även

• Klassiska element (de fyra elementen)
• Äkta cypress