Njure

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Glomerulus)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Njurarna på plats i kroppen med urinledare, sedda bakifrån. Ryggraden inte inritad i bilden, för att inte skymma.

Njurarna är bönformiga organ på ungefär 6 gånger 12 centimeter, som ligger i par och delvis täckta av bukhinnan på var sin sida om ryggraden, nära dess mittpunkt. Hos en vuxen människa väger njurarna ca 160 gram vardera. Njurarna är centrala organ i utsöndringen, det organsystem som ser till så skadliga substanser och restprodukter såsom urea kan lämna kroppen via urinen - en process som kallas utsöndring. Njurarna är även viktiga för att reglera mängden elektrolyter i kroppen (natrium, kalium och kalcium). Rent strukturellt delas njuren in i märg (medulla renalis) och bark (cortex renalis).

Schematisk skiss av en njure.

En njure består av ungefär en miljon filtreringsenheter kallade nefron. Nefronen är njurens funktionella enhet. I den bildas urin. Den färdiga urinen samlas först i njurbäckenet (pelvis renalis) och förs sedan till urinledaren (ureter), för att ledas vidare till urinblåsan för tillfällig förvaring.

En vuxen människa producerar ungefär en och en halv liter urin per dygn. Denna mängd varierar dock beroende på omständigheterna. Ökat vätskeintag ökar i allmänhet urinmängden, medan ökad respiration och svettning kan minska den. En del läkemedel påverkar utsöndringen antingen direkt eller indirekt, såsom vätskedrivande medel (diuretika).

Innehåll

Detaljanatomi

Njuren i genomskärning.
1. Binjure, ett endokrint organ placerat alldeles ovanför njuren. Binjuren har inget direkt samband med njurens funktion.
2. Pyramid
3. Njurhilus (inbuktningen vid njurbäckenets utlopp till urinledaren)
4. Njurpapill
5. Njurbäcken
6. Njurmärg
7. Urinledare

Njurens minsta funktionella enhet kallas nefron. Varje njure kan ha upp till 1 miljon nefroner. Antalet minskar med stigande ålder. Blodets väg genom nefronet kan beskrivas så här:

Arteriellt blod kommer in i njuren via njurartären, Arteria renalis, som förgrenar sig ett antal gånger och blir till arteriola glomerularis afferens, som ansluter till ett första nätverk. Vätskan som filtrerats ut kallas för primärurin. Primärurinen liknar blodplasman men saknar plasmaproteiner. Primärurinen går från kapseln vidare i ett rörsystem, njurtubuli eller tubulussystemet. Glomerulus kapillärnätverk återgår till en enda gren, arteriola glomerularis efferens, som bildar ett andra kapillärnystan runt tubulussystemet för att under primärurinens väg genom systemet återabsorbera det mesta av de nyttigheter som filtrerats ut i glomerulus (detta sker genom ett sinnrikt system av koncentrationsgradienter). Därefter fortsätter blodet till en venol, och återvänder så småningom via njurvenen till hjärtat. Primärurinen, som koncentrerats under hela sin färd genom tubulussystemet och nu nästan bara innehåller avfallsprodukter, samlas i samlingsröret (ductus bellini), som mynnar i ett trattsystem i njurmärgen och slutligen når ureter genom njurhilum/njurbäckenet.

Njurens funktion

Njuren kontrollerar framförallt vätske- och elekrolytbalansen, d.v.s. balansen mellan olika slag av joner i kroppen såsom kalium, kalcium och natrium. Njuren har även tre ytterligare viktiga funktioner:

Ungefär 20 % av hjärtats slagvolym passerar genom njuren för varje hjärtslag. Njurarnas kapacitet att rena blod är mer än dubbelt så hög än vad som egentligen krävs. Detta innebär att man kan leva länge med bara en njure utan att känna av några som helst biverkningar, och medfödd avsaknad av en njure upptäcks ofta inte. Njurfunktionen avtar dock med åldern.

Njurens arbete styrs bland annat från hypofysen via hormonet ADH (antidiuretiskt hormon). Högre halter av ADH stimulerar till upptag av vätska, och därmed en ökning av blodvolymen och en ökad koncentration av urinen. När man dricker alkohol påverkas hypofysen att sluta producera ADH, och volymen urin ökar.

Renin-angiotensin-systemet

Renin-angiotensin-systemet är ett hormonsystem som reglerar blodtryck och vätskebalansen i kroppen. När blodtrycket är lågt så utsöndrar njurarna renin som i sin tur stimulerar produktionen av angiotensin. Angiotensin gör att blodkärlen kontraherar vilket leder till ökat blodtryck. Angiotensin stimulerar även sekretion av hormonet aldosteron från binjurebarken. Aldosteron gör att njurarnas tubuli kan bevara natrium och vatten, detta ökar volymen av vätska i kroppen vilket också ökar blodtrycket.

Om renin-angiotensin-systemet är för aktivt så blir blodtrycket för högt, men då kan man använda sig av en del olika läkemedel som kan hålla trycket under kontroll.

Njursjukdomar

Njurarna kan drabbas av ett stort antal sjukdomar. Se Njursjukdomar för en lista med mer information. Njurpåverkan är en mindre nedsättning av njurens funktion. Kraftigare påverkan kallas njursvikt eller njurinsufficiens.

Personliga verktyg