Ginkgo
Från Rilpedia
?Ginkgo | |
---|---|
Ginkgo, lober
|
|
Systematik | |
Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
Rike: | Växtriket Plantae |
Division: | Fröväxter Spermatophyta |
Underdivision: | Ginkgo Ginkgophyta |
Klass: | Ginkgo Ginkgoopsida |
Ordning: | Ginkgo Ginkgoales |
Familj: | Ginkgo Ginkgoaceae |
Släkte: | Ginkgo Gingko |
Art: | Ginkgo G. biloba |
|
|
§Ginkgo biloba Auktor: Carl von Linné |
|
Hitta fler artiklar om växter med Växtportalen
|
Ginkgon eller kinesiskt tempelträd (Ginkgo biloba) är ett unikt träd, den enda arten i sin division. Förutom att den är en fröväxt (gymnosperm) är dess släktskapsförhållanden till andra växter oklart, men troligtvis är dess närmaste släktingar kottepalmer och barrträd. Den är mycket lik de växter som den härstammar från, och som fanns för mer än 100 miljoner år sedan.
Innehåll |
Utseende
Ginkgon är ett medelstort lövfällande träd, ungefär 30 meter högt, ofta med en vinklad krona och långa, lite spretiga grenar. Den har sekundär tillväxt, vilket kottepalmer och trädormbunkar inte har. Detta innebär att ginkgoerna troligen var bland de allra första växterna som utvecklade sekundär tillväxt, redan innan blomväxterna uppkom. Dess krona är av ektyp (det betyder att den kan breda ut sig långt åt sidorna där den inte möter konkurrens). Den är mycket långlivad. Man tror att vissa exemplar är mer än 1500 år gamla.
Blad
Bladen är ungefär 10 cm långa, solfjäderformade och har parallella nerver som ibland delas i två men som inte grenar ut sig. Bladen växer strödda på de yttre delarna av grenarna eller i knippen på tjocka sidoskott.
Frö och reproduktion
Fröet är 1,5-2 cm långt och inneslutet i ett ljusgult till brunt, mjukt, fruktliknande hölje, 2-3 cm i diameter. Det ser ut ungefär som ett fint plommon, men innehåller smörsyra och luktar därför som härsket smör. Fröet är ätbart efter att det skalats och kokats. Det ingår i Japanska maträtter och traditionell Kinesisk mat och serveras ofta på bröllop. Man måste dock vara försiktig eftersom "frukten" kan innehålla skadliga halter av vätecyanid.
Ginkgon är tvåbyggare, enskilda träd har antingen hanblommor eller honblommor. I planteringar har man oftast hanträd för att undvika den obehagliga doften från "frukterna".
Etymologi
Namnet ginkgo (yínxìng 銀杏 på kinesiska), betyder silveraprikos. Detta namn kan uttalas ginkyō i Japan där Engelbert Kaempfer år 1690 som första västerlänning stötte på ginkgoer, som planterats vid heliga tempel (det moderna japanska uttalet är dock ichō). Den egendomliga skrivningen ginkgo anses ha uppkommit genom att y i ginkyo felaktigt har kopierats som g. På kinesiska kallas trädet även báiguǒ 白果 vilket betyder vit frukt. Artepitetet biloba syftar på att det halvcirkelformade slutet av bladet kan vara uppdelat i två halvcirklar.
Förhistoria
Den moderna Ginkgon är uppenbart nära släkt med påträffade fossil från Perm, 270 miljoner år gamla. Från mitten av Jura och sedan under Krita utvecklades ginkgoer i många former och spred sig över Laurasien. Därefter blev de ganska sällsynta. Framme i Paleocen fanns bara en Ginkgo-art kvar, G. adiantoides, och från slutet av Pliocen finns Ginkgo-fossil endast i ett litet område i mitten av Kina. Det var här som ett fåtal individer överlevde till modern tid.
Ginkgons befruktning liknar vindpollinerade blomväxters men pollenslangen levererar inte, som hos dessa, spermien till ägget. Ginkgons pollenslang växer in i fröets yttervägg och får där näring så att hangametofyten kan växa till och producera de spermier som sedan simmar den sista sträckan fram till ägget.
Odling
Ginkgon har länge odlats i Kina. Några träd som planterats vid tempel tros vara mer än 1500 år gamla. Man trodde länge att tempelträden var de enda som fanns. Men nu känner man till åtminstone två små bestånd i västra Kina. På grund av Ginkgons höga anseende inom Buddhismen och Konfucianismen finns den planterad på många ställen i Korea och Japan. I båda dessa områden har den förvildats genom fröspridning till naturliga skogar.
Ginkgon odlas även för sina frön som äts som efterrätt i Japan. [1]
Ginkgoer är populära som bonsaiträd, bl a för att de kan överleva i miniatyrformat under århundraden. Märkligt nog är Ginkgon ovanligt tolerant mot luftföroreningarna i moderna storstäder. Eftersom den dessutom har ett vackert utseende passar den utmärkt för plantering i stadsmiljö, och är mycket populärt till exempel i USA. [källa behövs]
Ett extremt exempel på dess härdighet är att fyra Ginkgoträd växte närmare än 2 km från platsen för atombombsdetoneringen i Hiroshima 1945. Ginkgon var en av få arter som överlevde explosionen på så nära håll.
I synnerhet japanska forskare har utnyttjat ginkgon som en modellorganism för studier av ligninbiosyntes.
Ginkgo-träd i Sverige
Ginkgo-träd kan under gynnsamma omnständigheter odlas i Sverige åtminstone i odlingszonerna 1 och 2. I Trelleborg finns Europas nordligaste allé av Gingko-träd med 68 träd utefter Nygatan, planterade på 1950-talet.