Från Rilpedia

Gelbgjutare (även gälbgjutare och gällgjutare) är en hantverkare som gjuterföremål i mässing eller annan gul metall. Namnet härstammar från tyskans gelb, gul.

Gelbgjuterikonsten har gamla anor och använde sig i början av koppar, som är en av de äldsta kända metallerna. Av denna kunde man framställa mässing, som är en legering av koppar (65 %) och zink (35 %). I Sverige startades produktion av mässing i början av 1600-talet. Mässingen importerades till att börja med men från omkring 1650 framställde svenska mässingsbruk egen mässing. Från början tilläts gelbgjutaren att arbeta enbart i mässing, eftersom andra gjuteriarbeten av detta slag, enligt skråbestämmelserna, var förbehållna klockgjutare.

Under 1700-talet blev gelbgjutare vanliga i Sverige. De gjorde större föremål, t.ex. ljusstakar, ljuskronor, strykjärn samt mortlar.

Ljuskronor och ljusstakar göts först för kyrkor och herremanshem, men från 1700-talet började även allmogen använda mässing i sina hem.

Carl Hårleman importerade, omkring 1740, möbelbeslag från Frankrike, vilket utgjorde inspiration för gelbgjutarna i Stockholm. Sedan dess har gelbgjuteri av hög klass förekommit i Sverige. Enligt en källa från 1926 fanns en kvinna, Klara i Rya, som "var gelbgjutaren, som smälte malm, mässing och koppar till klingande bjällror".^{[källa behövs]}

År 1886 rapporterades om yrkessjukdomen gjutarefrossan, som drabbade gjutare som andats in zinkångor.

Ett av de äldsta, i drift varande, gelbgjuterierna ligger på Öland. Detta gjuter i sand efter gamla metoder. Gjuteriet i fråga startades 1875 i Kalmar av gelbgjutaren Frans Elof Lindstedt.

Sammansättningar

I SAOB anges följande sammansättningar av huvudordet "gelbgjutare":

• Gelbgjutar-gods (gälgjutar-gods)
• Gelbgjutar-tegel (gälgjutar-tegel), tekniskt tegel av viss form, använt i gelbgjutarugnar
• Gelbgjutar-ugn (gälgjutarugn)
• Gelbgjutar-ämbete (gälgjutarämbete)

Avledningar

• Gelbgjuteri (gälbgjuteri), (tyska: Gelbgiesserei)

Källor

• Nordisk Familjebok, del 9, 3:e uppl. 1928
• Svenska Akademiens Ordbok
• Hantverk i Sverige (1989)