Göteborgska

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Göteborgsslang)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Göteborgsslang, även göteborgska, är slanguttryck som används i Göteborg med omnejd. Det specifikt göteborgska i detta slangspråk tar sin början i de dialekter som talas i Göteborgsområdet.

Traditionellt har man delat in dialekterna i Göteborg i en västlig form, mera lik bohuslänska dialekter, och en östlig form, mer lik västgötska dialekter. Skillnaderna mellan de göteborgska dialekterna har blivit mindre märkbara under modern tid. Tidigare uttalades till exempel "pump" som [pomp] i östra Göteborg, och [påmp] i västra Göteborg. Vissa skillnader kan dock kvarstå mer distinkt; som att tendensen till bakre, närmast uvulart [r] finns i västra Göteborg, dock ej i östra, där man snarare dras mot det västgötska [r]:et, i den mån man inte använder det rikssvenska främre [r]:et. I sydöstra Göteborg, Mölndal med omnejd, förekommer det sk skorrande r:et. Sedan 70-talet har det skorrande r:et dock börjat försvinna och idag är det mest äldre som fortfarande "skorrar".

Innehåll

Melodi och uttal

Gemensamt för de allra flesta göteborgare är den västsvenska satsmelodin där betoningen går upp lite på slutet, även om inte alla använder markerade ”d”, ”r”, ”u”, och ”i”. Den största skillnaden mellan göteborgskan och de övriga västsvenska dialekterna är att göteborgarna inte använder sig utav tjocka ”l” och runda vokaler (till exempel ”u” och ”ö” som hörs i värmländska och västgötska).

Retroflexer

I rikssvenskan övergår fonerna [d], [t], [n], [s] och [l] till sina retroflexa motsvarigheter när de följer en retroflex konsonant eller kort [r]. I göteborgskan är så dock inte fallet. Här försvinner istället [r]. Exempel: ord - od, gård - gåd, farlig - fali, härlig - häli, barn - ban, järn - jän, norsk - nossk, torsk - tossk, vart - vatt, syrsa - syssa.

Göteborgsslang och sociolekter

Vissa dialektord kan idag uppfattas som slang, men slang är inte detsamma som dialekt. Gnidandet av snö i någons ansikte kallas i Göteborg för gôra, gira, gura, sylta, mula eller môla, beroende på stadsdel, men här handlar det om dialekt och inte slang. Göteborgarna säger till exempel "össla" i dagligt tal istället för "ödsla".

Den så kallade shobresvenskan, eller miljonsvenskan, som talas i Göteborgs invandrartäta förorter är också en variant av göteborgskan. Den är en blandning av göteborgskan och en delvis bruten svenska med slangord från andra länder.

De göteborgska sociolekterna, där det förekommer att personer från andra delar av Sverige misstar till exempel en överklassdam från Örgryte med en person från stockholmska Lidingö. Här spelar såväl dialekt som sociolekt in.

Grammatik

Som i övriga dialekter kan grammatiken skilja sig från standardsvenskan. I svenskt standardspråk är till exempel apelsin ett n-ord: en apelsin, apelsinen. Ordet har dock t-genus i äldre göteborgska och i stora delar av södra Sverige: ett apelsin, apelsinet.

I äldre göteborgska finner man även att possessiva pronomen kan vara annorlunda. Hans - hanses, deras - domses.

Fogemorfem

Sammansatta ord i standardsvenskan består av två eller flera stammar plus en eventuell ändelse. Mellan stammarna kan det finnas så kallade fogemorfem (-s-, -u-, och -o- är vanliga fogemorfem). Göteborgskan har i en mängd fall fogemorfem där standardsvenskan saknar sådan, och typiskt för göteborgskan är användningen av -e- som bindevokal. Detsamma gäller bohusdialekten och västgötadialekten längs Göta älv. Ord som strumpebyxa, målefärg, sopetunna och lite mer ålderdomliga varianter som björkeris, byxeknapp och lipesill. I ord på -are- finns det en tendens i göteborgskan att behålla -e-. Skomakarestol, skräddareverkstan. Detta dialektala drag gör sig påmint i namn på platser och gator i Göteborg som exempelvis Snickaregatan, Vågmästareplatsen där det i Stockholm skulle heta Vågmästarplatsen (eller snarare "Vågmästarplan").

Se även

Externa länkar

Litteratur

  • Tala ve Kal: 1977-1979, Sven Schånberg,
  • Kals Odbok: Göteborgskt skaplynne i språkets spegel, Sven Schånberg, ISBN 91-7029-353-8
  • Björseth, Bertil: Göteborgsspråket. (Svenskt riksspråk i regionala skiftningar skiftningar 2.) (Nämndens för svensk språkvård skriftserie 19)
Personliga verktyg