Frithiof Lennmalm
Från Rilpedia
Karl Gustaf Frithiof Lennmalm, född 24 september 1858 i Norrköping, död 14 juni 1924 i Stockholm, läkare, professor. Verksam inom Svenska sällskapet för rashygien.
Lennmalm blev i Uppsala medicine licentiat 1884 och medicine doktor 1886 och utnämndes samma år till docent i praktisk medicin därstädes. År 1889 utnämndes han till e.o. professor i pediatrik och praktisk medicin i Lund samt kallades 1890 till Malmstensk professor i nervsjukdomar vid Karolinska institutet. Åren 1895-1907 var han Svenska läkarsällskapets sekreterare. Lennmalm blev ledamot av Fysiografiska sällskapet i Lund år 1890. Han var medlem av medicinska Nobelkommittén (1908-10, 1917-18 och sedan 1920) och av Medicinalstyrelsens vetenskapliga råd (från 1918) samt var ordförande i arsenikkommittén (1912-13) och i kommittén om sammanslagning av Serafimerlasarettet och Garnisonssjukhuset.
Rasbiologiskt engagemang
Åren 1917-23 var Lennmalm rektor för Karolinska institutet. Under tiden som rektor föreslog Lennmalm år 1918 att Nobelstiftelsen skulle finansiera ett rasbiologiskt institut. Nobelkommittén för medicin röstade enhälligt ja, men året därpå föll frågan med endast en rösts marginal (9 mot 8) i Karolinska Institutets lärarkollegium.[1] Istället framfördes då förslag om ett statligt institut, och 1921 bildades Statens institut för rasbiologi i Uppsala.
Bibliografi i urval
- Om lokalisationen i hjärnbarken af afasiens olika former (1886, diss.)
- Skarlakansfeberns uppträdande i Sverige (i Uppsala universitets årsskrift 1889)
- Om de s.k. traumatiska neuroserna (i "Hygiea" 1893)
- Om kombinerade skleroser i ryggmärgens bak- och sidosträngar (i "Hygiea" 1894)
- Om sjukdomar, som bero på föreställningar och som botas genom föreställningar (i "Hygiea" 1896)
- Svenska läkarsällskapets historia 1808-1908 (1908)
- Karolinska medikokirurgiska institutets historia (tillsammans med Severin Jolin, 1910)
Referenser
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
