Frithiof Holmgren
Från Rilpedia
Alarik Frithiof Holmgren, född den 22 oktober 1831 i Västra Ny, Östergötlands län, död den 14 augusti 1897 i Uppsala, var en svensk fysiolog och professor.
Holmgren var en pionjär i att till Sverige införa den moderna medicinska fysiologin från främst Tyskland, där han gjorde många studieresor i början av 1860-talet. 1864 utsågs han till Sveriges första professor i detta ämne. Hans främsta forskning berörde näthinnan och färgblindhet, men han var icke minst känd som en av sin tids mest framstående lärare vid Uppsala universitet. Av hans elever blev två professorer i samma ämne: Magnus Blix i Lund och Hjalmar Öhrwall i Uppsala.
Holmgren var en känd vältalare och även poet. En strof ur ett av hans tal, det till basaren för skandinavisk-etnografiska samlingen den 20 mars 1879, finns inhugget på en av de två stenobeliskerna utanför Nordiska Museet i Stockholm: "Den dag kan gry då allt vårt guld ej räcker att forma bilden af den svunna tid". Han var inspektor för Östgöta nation och mycket engagerad i frågan om studentidrott.
Holmgren var sedan 1869 gift med författarinnan och kvinnosakskämpen Ann Margret Tersmeden, dotter till kammarherren Jacob Nils Tersmeden på Hessle. Makarnas hem, Villa Åsen, utgjorde i mycket en centralpunkt för akademins liberalare och radikalare krafter.
Holmgren var ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien från 1880.
Frithiof och Ann Margret Holmgren hade åtta barn, däribland läkaren och professorn Israel Holmgren och marinofficeren Björn Frithiofsson Holmgren (båda även riksdagsmän) samt elpionjären Torsten Holmgren och professorn Gunnar Holmgren.
Externa länkar
| Företrädare: Carl Alfred Cornelius |
Inspektor vid Östgöta Nation i Uppsala 1886–1897 |
Efterträdare: Carl Sundberg |
