Från Rilpedia

Sten Gustaf Fredrik Troil Ramel, född 9 december 1872 i Malmö, död 30 oktober 1947, var en svensk landshövding, diplomat och ämbetsman. Son till ryttmästare, friherre Hans Fredrik Ramel (1845-1892) och Carolina Alexandrina von Troil (1851-1917).

Ramel studerade juridik i Lund, tog studenten 1890, blev jur kand i Lund 1894 och var därefter hovrättsnotarie från 1897. Ramel påbörjade en diplomatisk karriär där han bland annat var attaché i Utrikesdepartementet 1895, och tjänstgjorde vid generalkonsulatet i Rom samma år, blev andre sekreterare i UD 1897, förste sekreterare 1900 och kabinettssekreterare i UD 1908-1913. På posten som kabinettsekreterare fick han hantera viktiga tvister med Norge, bland annat om renbetet och om den så kallade Grisbåda - tvisten där han verkade för en hård linje mot Norge om hävdandet av den svenska territorialgränsen. han var villig att ta till ytterliga medel mot Norge vilket inkluderade militära medel för att beröva Norge argument inför den kommande skiljedomen. Han har i vissa källor betecknats som tyskvänlig i sin utrikespolitiska linje men detta lär mer ha berott på den antiryska inställningen som fanns i den svenska adeln och högborgerligheten vid denna tid. Som kabinettssekreterare tog han även initiativet till vad som senare blev UD: s pressavdelning

Ramel blev under tiden han var sändebud utrikes påtänkt som utrikesminister våren 1917 men posten gick till högerledaren i riksdagens andra kammare Arvid Lindman. han var även påtänkt som utrikesexcellens hösten 1917 men posten gick vidare till industrimannen Johannes Hellner. Han var även på tal som UD-chef hösten 1920 men posten gick även denna gång vidare, i detta fallet till envoyén i London Herman Wrangel.

Efter att bland annat varit envoyé i Kristiania 1913 och i Berlin 1923 där den blivande tidningsmannen Herbert Tingsten arbetade som ambassadtjänsteman en kort tid. Trots sina högersympatier blev Ramel år 1925 utsedd av regeringen Hjalmar Branting till landshövding i Malmöhus län, vilket han var fram till 1938. Han blev även utsedd till Minister för Utrikes Ärendena och Chef för Utrikesdepartementet av statsminister Carl Gustaf Ekman.

Som utrikesminister tog han iniativ till förberedandet av NF:s förbundssamling 1930 samt utarbetandet av den så kallade Oslokonventionen som syftade till att få bort onödiga tullhinder. Vid nedrustningskonferensen 1932 ville Ramel sätta in tvångsmedel för att upprätthålla den internationella rättsordningen och att Sverige inte ville undandra sig sina förpliktelser. Han mötte genast kritik från socialdemokraterna som ansåg att detta var att uppge Sveriges traditionella motstånd mot obligatoriska militära sanktioner. Med den frisinnade regeringens nederlag vid andrakammarvalen 1932 avgick Ramel med resten av regeringen och återvände till Malmö som landshövding där han bland annat var ordförande i Malmöhus läns skytteförbund.

Ramel var även lanthushållare på sitt arvegendom Gårdstånga - Nygård i Gårdstånga socken och var även medlem i Kungliga Lantbruksakademien.

Han var från 1899 gift med friherrinnan Ida Louise Elisabeth von Essen (1878-1950), dotter till envoyén, greve Hans Henrik von Essen (1835-1895) och Jaquette, född Gyldenstolpe (1841-1917).

Källor

• 1872 års män, N S Lundström, Hasse W Tullbergs Boktryckeri, Stockholm 1927 s.153
• Sveriges dödbok 1947-2003, (CD-ROM version 3.0) Sveriges Släktforskarförbund 2003
• Svenska Män och Kvinnor

• Svenskt Biografiskt Lexikon

Företrädare: Ernst Trygger

Sveriges utrikesminister 1930–1932

Efterträdare: Rickard Sandler