Philipp Melanchthon
Från Rilpedia
Philipp Melanchthon, ursprungligen Philipp Schwarzerd, född 16 februari 1497 i Bretten, död 19 april 1560 i Wittenberg, var en tysk teolog, humanist och reformator. Martin Luthers främste medarbetare.
Melanchthon studerade i Heidelberg och Tübingen, bl.a. för Johannes Reuchlin, och blev 1518 kallad till en professur i grekiska vid universitetet i Wittenberg, där han från 1519 även undervisade vid den teologiska fakulteten.
Luther vann honom snart för reformationen, och 1521 publicerade Melanchthon det första evangeliska dogmatiska verket, Loci Communes. Melanchthon skrev även Augsburgska bekännelsen (1530) och andra reformatoriska bekännelseskrifter.
Melanchthons verksamhet som kyrko- och utbildningsreformator gav honom tillnamnet Praeceptor Germaniae ("Tysklands lärare"). Bl.a. byggde han upp det evangeliska systemet av Landeskirchen och reformerade Wittenbergs universitet och andra tyska universitet och latinskolor. För detta syfte skrev han aristoteliskt orienterade läroböcker i logik, retorik, psykologi, etik och fysik. Slutligen genomarbetade han en världshistoria, den "Carionska krönikan". Melanchthons bildningsintresse kan kontrasteras mot Luthers starkt anti-skolastiska hållning, och han har därför ansetts ha varit av stor vikt för kulturlivets utveckling i de protestantiska länderna: "Melanchthons stora och förblivande insats är att ha försonat reformationen med det klassiska bildningsarvet och i den andan ha lagt grunden till den protestantiska lärdomsskolan"[1].
Melanchthon var alltså inte helt överens med Luther i alla teologiska och politiska frågor, men han bemödade sig om att de framväxande konfessionerna skulle närma sig varandra. Melanchthon hade till exempel en ljusare människosyn än Luther, och tog avstånd från de tankar på predestination som fanns hos honom.
Psalmer
- Ack, bliv hos oss, o Jesu Krist. Psalmen återfinns också 1986, men Melanchtons vers är då borttagen och titelraden ändrad till Behåll oss vid ditt rena ord.
Referenser
- ↑ Sten Lindroth, Svensk lärdomshistoria. 1, Medeltiden. Reformationstiden. ISBN 91-1-754072-0. Norstedts, Stockholm 1975, sid 204-205.
|
||||||||
