Feministisk teologi

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif

Feministisk teologi eller feministteologi är en teologi som problematiserar Gudsbegreppet utifrån ett genusperspektiv. Inom feministisk teologi tror man på en Gud som är könsneutral eller lika mycket kvinnlig som manlig.

Innehåll

Presentation

Feministisk teologi är inget enhetligt begrepp. Idéhistoriskt kan det ses som en sammansmältning av kristen teologi och radikalfeminism. Även om den också finns inom andra religioner, måste den anses främst förekomma inom den kristna tron, varför det främst är den kristna feministiska teologin som kommer att behandlas i denna artikel. (Komplettera gärna med andra former av feministisk teologi!) Där den första vågens liberala feminism kämpade för kvinnans lika tillträde till de kyrkliga ämbetena, gör den feministiska teologin inte halt där. Liksom radikalfeminismen anser att vetenskap och kultur är skapat av män, för män, och därför måste tänkas om på ett kvinnligt sätt; så anser den feministiska teologin att detta måste göras inom religionens värld. Bibeln är skriven av män, för män och innehåller mäns tankar om Gud, säger de. Likaså har det genom tiderna varit män som tolkat Bibeln och inom kyrkan beslutat om normativa tolkningar. Kvinnor måste nu i grunden tänka om den kristna tron utifrån ett kvinnligt perspektiv, menar de. (Detta förutsätter en liberal Bibelsyn, där Bibeln uppfattas som människors tankar om Gud, och inte som Guds ord.)

Kvinnlig och könsneutral Gudsbild

Det den feministiska teologin framför allt kritiserar är Bibelns och kristendomens manliga Gudsbild. De eftersträvar istället att etablera en Gudsbild, där Gud framställs som antingen könsneutral eller lika mycket kvinnlig som manlig. Det förra kan sägas vara ett uttryck för likhetsfeminism och det senare för särartsfeminism.

Inklusiva Gudsnamn

Ett inslag i radikalfeminismen är arbetet för ett inklusivt språk, det vill säga ett språk som är könsneutralt eller lika mycket kvinnligt om manligt. Ett uttryck för detta inom den feministiska teologin är vilka namn som används för Gud. De tycker om att använda ordet "Gud", vilket anses könsneutralt. "Fadern" anses patriarkalt och undviks. Används det kompletteras det med "Modern". (Tilläggas kan att redan Lars-Levi Læstadius använde det könsneutrala "Föräldern" om Gud.) "Herren" anses både patriarkalt och förtryckande - det talar ju om den troende som underordnad en manlig person. Ibland kallas Jesus inte bara vår "Broder", utan också vår "Syster". Den Helige Ande anses allmänt kvinnlig (se nästa stycke). De undviker att tala omTreenigheten som "Fadern, Sonen och den Helige Ande", utan föredrar "Skaparen, Befriaren och Livgiverskan". Feministiska teologer säger inte heller "han" om Gud, utan upprepar hellre "Gud". Gud tillbeds också under namnet "Sofia", det grekiska ordet för "vishet", som är feminint.

Bibelargument

Även om de feministiska teologerna inte anser sig bundna av Bibeln (detta varierar dock), söker de i den uttryck för en radikalfeministisk linje. De lyfter fram det faktum, att man och kvinna enligt Bibeln båda är skapade till Guds avbild (1 Mos. 1:27). De lyfter fram ställen där Gud liknas vid en moder eller annan kvinnlig varelse (till exempel Ps. 131:2; Jes. 49:15; 66:13; Matt. 23:37; Luk. 15:8-10). De lyfter också fram det faktum, att "ande" på hebreiska (det språk Gamla Testamentet är skrivet på) - "rúach" - är femininum och drar av det slutsatsen att den Helige Ande är kvinnlig. Stöd för att tillbe Gud som "Sofia" finner de främst i den grekiska översättningen av Ords. 8:22-30. (Även det hebreiska ordet för vishet - chochmá - är feminint.)

Utbredning

Den feministiska teologin finns på ett mer eller mindre tydligt sätt i de flesta kristna kyrkor. Den har fått minst inflytande i de ortodoxa och österländska kyrkorna. I Svenska kyrkan märks inflytandet till exempel i 2002 års Evangeliebok, där i den dagliga bönen eller kollektbönen tilltal som "Herre, vår Gud" och "Gud, vår Fader" tagits bort och ersatts med bara "Gud". Ett annat exempel är nummer 718, "Hennes starka vingar bär", i Verbums psalmbokstillägg (2002) - en psalm om den Helige Ande. Blivande präster undervisas också i feministisk teologi vid Svenska kyrkans pastoralinstitut.

Företrädare

Exempel på företrädare i Sverige:

Kritik av den feministiska teologin

Från traditionellt håll framförs kritik mot den feministiska teologin. Bibeltrogna kritiker menar[källa behövs] att den feministiska teologin går utöver Bibelns ord - vilket den feministiska teologin som sagt inte tycker är något problem, snarare en poäng.

Fader

Bibeltrogna pekar till exempel på att det var Jesus som lärde oss att tilltala Gud som Fader, till exempel i bönen Fader vår (Matt. 6:9-13). Det framhålls som ett innerligt tilltal och inte som något förtryckande. Gud kallas "Fader" 277 gånger i Bibeln, 179 gånger av Jesus själv. Däremot kallas Gud aldrig "Moder" [1]. Han liknas inte ens vid en moder. Det är endast hans handlande, som liknas vid en moders, enligt kritikerna.[källa behövs]

Herre och Broder

"Herre" är också en viktig benämning på Gud och Jesus, som man inte utan vidare kan göra sig av med, menar de. Bibeln säger, att den som bekänner Jesus som Herre, skall bli frälst (Rom. 10:9, 13). Att kalla Jesus vår "Syster" är snubblande nära ett förnekande av inkarnationen (att Jesus blev människa).

Anden

Vidare framhålls, att det faktum att det hebreiska ordet för ande - rúach - på hebreiska är femininum, inte nödvändigtvis säger något om verkligheten. Barnet är ju inte könslöst, bara för att ordet står i neutrum. Tvärtom finns det ställen i Gamla Testamentet, där Guds Ande nämns, där orden i meningen - mot grammatikens regler - böjs som om rúach var maskulint (2 Sam. 23:2; 1 Kung. 18:12; 2 Kung. 2:16; Jes. 32:15; 34:16; 40:13). Det är när man formulerar sig i strid mot grammatikens regler, som man kan dra slutsatser om hur författaren uppfattar ett visst begrepp.

Treenigheten och Guds namn

"Skaparen, Befriaren och Livgiverskan" betyder inte heller detsamma som "Fadern, Sonen och den Helige Ande". De första uttrycken talar om Guds handlande, medan de senare talar om de Gudomliga personernas inbördes släktskap. Enligt kristen tro är alla de tre Gudomliga personerna med och skapar (Joh. 1:3; Kol. 1:16; Hebr. 1:2; Job 33:4), befriar (Ps. 40:18; Joh. 8:36; 2 Kor. 3:17) och ger liv (Joh. 5:21; 2 Kor 3:6), men alla är inte fader eller son till de andra. Vidare framställs i Bibeln "Fadern och Sonen och den Helige Ande" som Guds namn (Matt. 28:19) och namn kan man ju inte ändra hur som helst.

Logos och Sofia

I Gamla Testamentet finns två ord som beskriver den preexistente Kristus, det vill säga Sonen innan han blivit människa. I grekisk översättning är det logos (som är maskulint) - ordet, med vilket Gud skapade världen (1 Mos. 1:3), och sofia (som är feminint) - visheten, som funnits hos Gud sedan begynnelsen (Ords. 8:22-30). När Nya Testamentets författare skulle beskriva Jesus, valde de det maskulina logos, troligen för att det passar bättre på mannen Jesus. (Även det hebreiska ordet för ord - davár - är maskulint.)

Positiv kritik

Kritiken från traditionellt håll är dock inte entydigt negativ. Många Bibeltrogna ser det som något positivt att Guds omvårdande och varma egenskaper lyfts fram. Kanske säger det faktum, att både man och kvinna är skapade till Guds avbild, något väsentligt om Gud? Och Kyrkan har faktiskt aldrig slagit fast någon dogm om Guds kön.

Referenser

  1. ↑ Undersökt av artikelförfattaren själv med hjälp av hebreiska och grekiska konkordanser över Gamla och Nya Testamentets grundtexter.

Litteratur

Edgardh Beckman, Ninna. (2001). Feminism och liturgi: en ecklesiologisk studie. Stockholm: Verbum.

Hauke, Manfred. (1998). Gud fader eller Gud moder?: En granskning av feministisk teologi. Örebro: Libris. Originalutgåva: (1993). GOTT oder GÖTTIN?: Feministische Theologie auf dem Prüfstand. Aachen: MMVerlag.

Bibellänkar

Se även

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Feministisk_teologi"
Personliga verktyg