Fatburen
Från Rilpedia
- För Fatburen i Tyresö, se Fatburen, Tyresö.
- För byggnaden med samma namn, se Fatburen (byggnad).
Fatburen var en sjö som låg på Södermalm i Stockholm.
Under medeltiden sträckte sig Fatburen ända från nuvarande Östgötagatan till Rosenlundsgatan, i höjd med Medborgarplatsen.[1] Utloppet gick via Zinkensdamm till Årstaviken. Sjön hade länge en stor betydelse för de tidiga stockholmarnas försörjning.[1] Den hade ett rent och friskt vatten och ingick i kungliga slottets fatabur; ordet är fornsvenska för förrådshus eller visthusbod och här avses helt enkelt att sjön var rik på fisk.
I och med befolkningstillväxten på 1500- och 1600-talen, torrlade man den östra delen av sjön för att ge plats för Götgatan.[1] Sänkningen av vattennivån innebar dock att sjön började växa igen och bli alltmera osund. År 1654 var sjön ännu så pass frisk att det föreslogs att en vattenledning skulle dras till Slottet, men på 1830-talet var sjön "ett osund träsk, som ofta kallades Döda hafvet".[2] Malaria spreds via myggor som kläcktes i det som var kvar av sjön. Dödligheten i trakten var hög och stadens läkare yrkade på att sjön skulle fyllas igen.[1]
I slutet av 1850-talet fylldes sjön slutligen igen i samband med järnvägsbyggandet och anläggandet av Södra Station som ändstation för bandelen Södertälje-Stockholm. Spår av sjön fanns kvar ända in på 1980-talet, i form av enstaka vassruggar som togs bort i samband med byggandet av bostäder i det så kallade Södra Stationsområdet.
Idag lever namnet Fatburen kvar genom Fatbursgatan och Fatbursparken.
