Förundersökning
Från Rilpedia
En Förundersökning är den undersökning som initieras när ett brott misstänks ha begåtts och som kräver vidare utredning. En förundersökning leds av en person, allt som oftast den åklagare som har fått fallet lottat på sitt bord. Han eller hon kallas då förundersökningsledare, FU.
I 23 kapitlet, 3 § i rättegångsbalken[1] står:
- "Har förundersökningen inletts av polismyndighet och är saken inte av enkel beskaffenhet, skall ledningen av förundersökningen avseende brottet övertas av åklagaren, så snart någon skäligen kan misstänkas för brottet. Åklagaren skall också i annat fall överta ledningen när det är påkallat av särskilda skäl."
En förundersökningsledares arbete är att så noggrant som möjligt utreda ett brott och vara samordningsansvarig. Till sin hjälp har förundersökningsledaren utredare på den eller de polismyndigheter som berörs.
Förundersökningsledaren begär att vittnesmål ska inhämtas, att olika undersökningar ska göras (exempelvis på Statens kriminaltekniska laboratorium, SKL, i Linköping), och så vidare. I sin roll som åklagare kan förundersökningsledaren också anhålla misstänkta. Därefter begär åklagaren hos tingsrätten att en misstänkt häktas.
Av tingsrätten har förundersökningsledaren fått ett senaste datum då ett åtal måste vara inlämnat, vanligen 14 dagar efter en häktning. Om förundersökningsledaren inte anser att denna tid räcker till har förundersökningsledaren möjlighet att begära förlängd åtalstid, en form av uppskov. I samband med detta kan förundersökningsledaren också begära att en eller flera misstänkta ska omhäktas, oftast för att man är rädd att de misstänkta ska försvåra utredningsarbetet, men också av rädsla för att de misstänkta ska avvika. När förundersökningen är klar har åklagaren att ta ställning till om han eller hon tycker att det insamlade materialet räcker för att lämna in ett åtal till berörd tingsrätt.
I sådant fall inlämnas en stämningsansökan och förundersökningsmaterialet - hela förundersökningen - blir offentlig handling och kan begäras ut (till självkostnadspris) av vem som helst. Det gäller även obduktionsbilder, ljudinspelningar och förhör. I vissa uppmärksammade fall, som med mordet på Anna Lindh, hemligstämplas en mindre eller större del av materialet.
I de fall där den misstänkte gärningsmannen inte är straffmyndig det vill säga under 15 år när brottet begicks överlämnas ärendet till de sociala myndigheterna.
Personuppklaring
Den svenska polisen har etablerat termen personuppklarning för att i statistik kunna tydliggöra begreppet "uppklaring av brott".
Personuppklaring innebär att person har bundits till brottet efter en förundersökning, men där minderåriga gärnignsmän inte ingår.
Personuppklaringsprocenten definieras som antalet personuppklarade brott under det aktuella året dividerat med antalet brott som anmälts samma år angivet i procent.
Polisens personuppklaring första halvåret 2008 anses vara 15,6 procent.[2]
Fotnoter
- ↑ "Lagtexten om förundersökningar"
- ↑ http://www.polisen.se/inter/util/nodeid=21434&pageversion=1.jsp?articleid=14041974
Externa länkar
(svenska)
(svenska)
(engelska)
