Häktning
Från Rilpedia
| Frihetsberövande |
|---|
| Gripande |
| Omhändertagande |
| Häktning |
| Anhållande |
| Arrestering |
| Rättspsykiatrisk vård |
| Fängelse |
Häktning är ett straffprocessuellt tvångsmedel enligt svensk rätt, innebärande att den häktas som är endera
- skäligen misstänkt (den lägre graden av misstanke)
eller
- på sannolika skäl misstänkt (den högre graden av misstanke)
för brott för vilket är föreskrivet fängelse ett år eller mer.[1]
Skäl för häktning är
- om det finns risk för återfall i brott (recidivfara), eller
- om det finns risk att den misstänkte förstör bevis eller på annat sätt påverkar utredningen om brottet (kollusionsfara),
- om det finns risk att den misstänkte undanhåller sig lagföring eller straff (flyktfara),
- eller om det på brottet finns ett lagstadgat straffminimum på minst 2 år och det inte är uppenbart att skäl för häktning saknas,
- eller om den misstänkte är vagabond eller annars saknar fast hemvist i Sverige.[2]
En person kan av domstol förklaras häktad, och därmed hållas frihetsberövad under en tid av normalt högst 14 dagar (sju dagar om endast misstankegraden "skäligen misstänkt" föreligger), varefter normalt ny häktningsförhandling ska hållas. För misstänkt som ännu inte fyllt 18 år krävs "synnerliga skäl" för att häktesbeslut ska kunna meddelas av domstol.
För häktning på graden "skäligen misstänkt" krävs även att det är av synnerlig vikt att den misstänkte tas i förvar i avvaktan på ytterligare utredning om brottet.
Om det på grund av den misstänktes ålder eller hälsotillstånd kan befaras att häktning skulle medföra allvarligt men för den misstänkte, får häktning ske endast om det är uppenbart att betryggande övervakning inte kan ordnas.[3]
Högsta domstolen har 2008-01-30 i mål B 466-06 hävt häktning för 16-årig pojke sedan han istället kunnat placeras på särskilt ungdomshem.[4]
Den som är häktad kan underkastas "restriktioner", vilket betyder att åklagaren (förundersökningsledaren) i målet kan fatta beslut om att avskära den häktades kontakter med omvärlden, i form av TV, radio, nyhetstidningar, telefonsamtal, brev eller besök av närstående m.fl. på häktet.[5]
Den som är häktad förvaras av kriminalvården, endera på häkte eller på en häktesavdelning på en anstalt. I de flesta fall väcks åtal inom 14 dagar från häktningsbeslut, varefter rättegång ska hållas i tingsrätt inom en vecka.
Väcks inte åtal inom två veckor ska rätten ompröva beslutet om häktning var fjortonde dag.[6]
Häktning i samband med fällande dom av person som inte är häktad får inte ske utan att denne fått yttra sig i frågan vid förhandling Högsta domstolens beslut 1992-08-10 i mål Ö 2569-92.[7]
Sedan häktningsbeslut som meddelats av tingsrätt och hovrätt befunnits icke vara lagligt grundade, har Högsta domstolen 1999-08-11 i mål Ö 3425-99, utan hinder av att Riksåklagaren yrkat att förhör i häktningsfrågan skulle hållas i Högsta domstolen och ny häktningsförhandling begärts i hovrätten, förordnat att den häktade skulle försättas på fri fot.[8]
I vissa andra länder, även i Europa, kan en misstänkt hållas häktad under betydligt längre tid än i Sverige. Detta gäller bland annat Belgien och Italien. I många länder intas häktad person på vanlig fängelseavdelning, där han sitter intagen tillsammans med personer som redan dömts för brott.
Fotnoter
- ↑ https://lagen.nu/1942:740#K24P1
- ↑ https://lagen.nu/1942:740#K24P2
- ↑ https://lagen.nu/1942:740#K24P4
- ↑ https://lagen.nu/dom/nja/2008s81
- ↑ https://lagen.nu/1942:740#K24P5a
- ↑ https://lagen.nu/1942:740#K24P18
- ↑ https://lagen.nu/dom/nja/1992s499
- ↑ https://lagen.nu/dom/nja/1999s529
